ingetmerliggtack.blogg.se

En av mina största rädslor är att någon ska gå bakom min rygg. 

Jag vet hur det känns och det sitter inpräntat i ryggmärgen. 
Det är något som fastnat.. 
Att bli lurad. 
Att ni ska lura mig. 
Har svårt att lita mig in i döden på någon. 

Försäkrar mig genom att säga "jag tycker om honom, han är fin, men han är antagligen ett svin". 
Alltid. 
Så jag slipper bli ledsen. 
I alla fall så att jag kan säga "vad var det jag sa" och låtsas som att jag inte blir berörd när det visar sig att så var fallet.  

Det blir lättare då. Att skaka av sig. 

Och för varje gång någon sätter ett litet spår i mig av att göra mig sårad så bygger jag på det där. 
Den där självsäkra låtsas masken. 

Innerst inne är jag livrädd. 
Livrädd att någon ska göra för stora avtryck på och i mig. 
Som jag inte kan städa bort. 

Orkar inte bli sårad. Orkar inte gå i tusen bitar. 
Hinner inte. Har inte råd med det. 

Orkar inte att det ska vara för seriöst. Orkar inte börja tycka om någon för mycket. 
För jag orkar inte att det inte går vägen. 
Jag orkar inte bli ledsen på vägen. 

Så därför. Tänker jag bara. Ligg. Ligg med mig! 
Så är det bra sen. 
Ligg med mig en gång. 
Inte två. 
Inte tre. 
Och inte fyra. 

Ligg med mig en gång så går vi vidare sen. 
Till nästa.
Så. Klart slut. 

Kan inte närma mig någon mer än det. 
Inte nu. 

Har inte tid att falla för någon för att sen dö olycklig förälskelse döden. 


M.T