ingetmerliggtack.blogg.se

Vargkvinnan

Kategori: Ligg

Sex. 
Det är nog ett av mina största intressen. 
Förstå mig rätt. Då menar jag inte att "ha sex". Räknas det ens som ett riktigt intresse?
Hur som helst. 
Sex. Allt som har med sex och göra. Kunskapen om sex. 
Jag skulle gärna, mer än gärna utbilda mig till sexolog om det inte var så förbannat lång utbildning. 
Undertiden får jag ägna mig åt att läsa böcker om sexuell historia.

Sex. 

Att inte ha regelbundet sex kan göra mig galen. 
Det gör mig galen! 
Man vet liksom aldrig när det kommer hända. Om det kommer hända.
Man vet ingenting. 

Men när det väl händer så är man oftast "oförberedd".
Man tänker att. Nej. Det är högst otroligt.
Jag vill inte ens ligga. Jag har slutat med det. 

Så man rakar inte bena på tre veckor för det finns ingen att raka bena för! 
Och då. På den 21:e dagen av orakade ben.. Då händer det. 
Då råkar man snubbla över något gammalt eller nytt kommande ligg. Som också råkar vara singel och som säger.. 
Tjena, äru kåt?
Ungefär.
Öh. A.

Och en timme senare ligger han där med mig.. Världens hårigaste kvinna. Och jag flåsar honom i nacken. 
Och känner mig allmänt lik en varg. En riktig vargkvinna. Något åt det hållet. 
Och jag kan känna hur han ångrar sig när jag sticks värre än värsta stickade tröjan!

Och så tänker man. Fan vad jag måste börja raka bena oftare. Ingen vill ligga med en vargkvinna!

Regelbundet sex. 
Det är inte det lättaste när man är singel minsann. 
Ibland kan jag helt ärligt känna hur min livmoder skriker: BEFRUKTA MIG! 
Lite så. 

Befrukta mig. 
Och jag vrider mig av lust. 
Och det hjälper inte. Det hjälper inte att ta fram alla hjälpmedel i världen. 
Det är en mans lukt. En mans armar. Hans ögon. Hans allt jag vill ha. 
Och jag vill ha det nu. 

Men man får trycka undan. 
Sova i tre dagar tills det går över. Träna bort all sexuell energi och tröstäta. 
Det är inte lätt att vara singel. 
Det är inte lätt att ha oregelbundet sex.

Men man får väl låta sin kropp glömma bort hur det känns. Man får säga. Tack men nej tack, jag står över. Jag försöker glömma bort. 
Så jag slipper längta. 
Då lägger det sig efter ett tag. Efter tre månader lägger det sig tänker jag. 
Då kan man kanske pusta ut. 
Hormonerna har stabiliserat sig.
Och livmodern har lugnat ner sig. 

 

M.T


Kommentarer


Kommentera inlägget här: