Filosofen
Kategori: Allmänt
När jag aldrig hade varit på dejt.
Det dejtas till höger och vänster. Fram och tillbaka. Bak och fram. Ut och in.
Det är liksom en naturlig del av världen. Idag. Igår och imorgon.
Inga konstigheter.
Jag däremot.
Hade aldrig varit på dejt.
Fram tills för ett litet litet litet litet, himla litet tag sedan.
Det kanske inte ens var en riktig dejt.
Det var ingen planerad dejt.
Inte en sån där när man sms:ar eller ringer eller frågar: Ska vi gå på dejt imorgon?
Nej, nej, ingen sån.
Mer en:
”Hej. Vad gör du? Jag är ute och dricker vin i en park, ska vi mötas?"
Tur var väl kanske det.
Jag är nämnligen emot att döpa saker och ting. Speciellt grejen dejt har jag extra svårt för.
Det blir alldeles för mycket förväntningar och nervositet. I alla fall i min värld.
Och jag tror inte att jag är ensam.
Jag tror att det finns tusen andra tjejer och killar. Kvinnor och män. Som känner precis likadant.
Jag är ingen modig person.
Men jag är en social person som inte har svårt för att föra mig, prata, skratta, flörta.
Men så fort någon säger:
Nu ska du vara rolig, nu ska du hålla ett föredrag, nu ska du läsa ett stycke, eller ja.. Nu ska du gå på dejt.
Då blir jag som förstelnad.
En sten. En stel sten som inte kan röra mig..
Det blir för pressat. För ospontant. För opåriktigt. Alltså, inte på riktigt.
Pressen.
Stora dejt pressen.
Stora hitta mannen i mitt liv pressen.
Den mest förjävliga pressen utav dom alla.
Men i alla fall..
För ett litet litet tag sen förlorade jag min dejt oskuld till någon som absolut var värd den.
Filosofen.
Filosofen är precis lagom lång. Lagom mörkhårig. Och med lagom mycket skägg.
Lagom speciell. Och lagom intressant.
Alldeles lagom alltså.
Så som jag vill ha det.
Vi hade setts en gång tidigare. I min säng. För en flaska rövin till fem på morgonen och panodil och praliner till frukost.
En icke dejt.
Allstå en mer: Hej, här bor jag. Lets drink some redvine in my bed and just sleep together.
Not sleep togheter. Som i att ligga med varandra, utan sova med varandra. Bara, bara sova med varandra och kanske en kyss eller två.
Helt perfekt, enligt mig själv.
Inget krångel.
Det dejtas till höger och vänster. Fram och tillbaka. Bak och fram. Ut och in.
Det är liksom en naturlig del av världen. Idag. Igår och imorgon.
Inga konstigheter.
Jag däremot.
Hade aldrig varit på dejt.
Fram tills för ett litet litet litet litet, himla litet tag sedan.
Det kanske inte ens var en riktig dejt.
Det var ingen planerad dejt.
Inte en sån där när man sms:ar eller ringer eller frågar: Ska vi gå på dejt imorgon?
Nej, nej, ingen sån.
Mer en:
”Hej. Vad gör du? Jag är ute och dricker vin i en park, ska vi mötas?"
Tur var väl kanske det.
Jag är nämnligen emot att döpa saker och ting. Speciellt grejen dejt har jag extra svårt för.
Det blir alldeles för mycket förväntningar och nervositet. I alla fall i min värld.
Och jag tror inte att jag är ensam.
Jag tror att det finns tusen andra tjejer och killar. Kvinnor och män. Som känner precis likadant.
Jag är ingen modig person.
Men jag är en social person som inte har svårt för att föra mig, prata, skratta, flörta.
Men så fort någon säger:
Nu ska du vara rolig, nu ska du hålla ett föredrag, nu ska du läsa ett stycke, eller ja.. Nu ska du gå på dejt.
Då blir jag som förstelnad.
En sten. En stel sten som inte kan röra mig..
Det blir för pressat. För ospontant. För opåriktigt. Alltså, inte på riktigt.
Pressen.
Stora dejt pressen.
Stora hitta mannen i mitt liv pressen.
Den mest förjävliga pressen utav dom alla.
Men i alla fall..
För ett litet litet tag sen förlorade jag min dejt oskuld till någon som absolut var värd den.
Filosofen.
Filosofen är precis lagom lång. Lagom mörkhårig. Och med lagom mycket skägg.
Lagom speciell. Och lagom intressant.
Alldeles lagom alltså.
Så som jag vill ha det.
Vi hade setts en gång tidigare. I min säng. För en flaska rövin till fem på morgonen och panodil och praliner till frukost.
En icke dejt.
Allstå en mer: Hej, här bor jag. Lets drink some redvine in my bed and just sleep together.
Not sleep togheter. Som i att ligga med varandra, utan sova med varandra. Bara, bara sova med varandra och kanske en kyss eller två.
Helt perfekt, enligt mig själv.
Inget krångel.
Men min första riktiga dejt förlorade jag alltså till denne man några veckor senare på ett sätt som också var mycket bra.
Jag var dödens nervös såklart, även om jag hade ett glas vin för mycket innanför västen så ville inte det riktigt hjälpa första dejten nerverna.
Mötte upp honom vid en hållplats mitt inuti stan.
Promenerade tillsammans till en tjusig liten bar på andralång.
(Tänk så många dejter som har dejtats på andra långgatan för övrigt)
Drack två öl. Två öl på ett glas vin för mycket.
Det enda jag kunde tänka på förutom att hans skägg var så bedrövligt tjusigt var att jag var på min första dejt utanför ett sovrum.
Vidare gick vi till 7eleven och köpte 6 folköl och spatserade mot slottskogen.
Slottskogen var mörk och tom på folk och det passade mig utmärkt.
Lyssnade på Håkan och hånglade i mörkret.
Fint. Så som det ska vara.
Så som en första dejt ska vara.
Så som alla dejter borde vara.
Promenerade hem till honom och fortsatte hångla tills solen gick upp och det började regna.
Åt morötter och drack resorb till frukost.
Ungefär som panodil och praliner fast nyttigare.
Och det var ungefär min allra första dejt.
Från början till slut.
Från öl på andralång till hångel i en säng någonstans i majorna.
Enkelt och precist.
En första dejt.
Men förhoppningsvis inte en sista.
M.T
Ungefär som panodil och praliner fast nyttigare.
Och det var ungefär min allra första dejt.
Från början till slut.
Från öl på andralång till hångel i en säng någonstans i majorna.
Enkelt och precist.
En första dejt.
Men förhoppningsvis inte en sista.
M.T