ingetmerliggtack.blogg.se

Dåligt självförtroende. 
Dålig självkänsla. 

Vad är egentligen skillnaden? 

Jag tror att jag utstrålar en orädsla, en oblyghet och en person som har bra självförtroende.

Det är skillnad på ut och insida. 

Jag är livrädd. Gör blyg och gillar inte att rabbla upp saker jag gillar hos mig själv eller vad jag är bra på etc. 
Jag har svårt för komplimanger. För jag tror dom inte. 

Jag är usel på att tycka att jag själv är bra. Att jag själv förtjänar någonting bra. 

Jag är mycket och lite på samma gång. Jag är ingen självklar person. 

I skolan höll jag på med teater. Älskade teatern. 
Bästa tiden. 
Däremot att stå framför klassen och redovisa gjorde mig svimmig.
Hjärtklappning. Darrande. Svettandes. Flammande.
Känslan av att någon bedömer mig utifrån mina egna ord. 
Det är mer på riktigt. 

Jag tror inte att det märks. Att jag inte är självförtroendet själv. 

Jag vet någonting jag är. 
Jag är snäll. 
Jag snackar en masssa skit och säger dumma saker precis som alla gör, men snäll. Det är jag. 
När det väl gäller, när någon behöver mig, då finns jag där. På plats. 
Jag är den första som slänger på mig jackan och springer för att rädda dig. Och jag är den sista som går därifrån. 
Det vet jag. 
Och det gäller varenda en av mina vänner och min familj. 
Alla. 
Ni är mitt allt. 

Jag har länge varit omedveten om det.
Men nu tror jag äntligen på min snällhet.  
Jag är glad för att vara snäll. 
Naturligt snäll. 
Inbyggt snäll. 
Har inte behövt öva mig.

Också tydligt naiv. 
På gott och ont. 

Jag må sväva med fötterna en bit ovanför jorden då och då.
Men bara för att jag tycker det är så himla skönt. 


M.T