Han med fina ögon
Kategori: Ligg
För några månader sedan låg jag med en kille.
En i gänget. En ny kompis.
Han var ny. Och spännande.
Han hade fina ögon och gråa hårstrån i sitt 25 åriga mörka hår.
Jag tänkte. Han. Han har grå hårstrån för han har levt.
Det lockade mig.
En kväll kysstes vi för första gången. Det var ett mycket fint hångel.
Ett sånt där hångel som jag alltid drömmer om.
Ett hångel grundat av alldeles lagom många öl och i en iskall natt i Göteborg.
Med vantar och mössor så man inte fryser.
Men man fryser inte ändå.
Man blir alldels varm.
Man blir alldeles varm av sådana kyssar.
I alla fall.
Jag ägnade inte honom mer tanke än vid tillfällena vi råkade ligga och ses.
Jag ville inte ställa till det.
Jag tänkte att bara inte det här slutar illa.
Ska man verkligen ligga med någon som är kompis med hälften av alla sina vänner.
Är det en så bra idé?
Tänk om jag blir ledsen. Tänk om han blir ledsen.
Vad händer då?
När alla är kompisar.
Men jag var så övertygad om att det här, det här är en bra kille.
Och vi är på lika villkor.
Vad skulle kunna hända?
Under tiden jag var med honom träffade jag också Sjömannen.
Jag hade så dåligt samvete för jag klarar egentligen inte att ligga med två killar under samma tid.
Men och andra sidan så tänkte jag att jag har inga skyldigheter och jag kan inte låsa upp mig för någon med fina ögon bara för att vi råkar ligga ibland.
Det kan jag bara inte.
Så jag träffade sjömannen ändå. Låg med sjömannen ett par gånger.
Men kände mig som ett svin.
Fruktansvärt.
Det skulle jag dock aldrig ha gjort.
Det skulle jag verkligen aldrig ha gjort.
Ångrar så att jag någonsin kände dåligt samvete.
För det största svinet. Det allra största svinet visade sig vara han med fina ögon.
Det är inte okej att försöka ligga med en av mina närmaste vänner när jag står bredvid.
Det är inte okej.
Det är allt annat, men inte okej.
Förstår ni det?
Då är man ett svin.
Ett riktigt jävla asshole. Ett fittnylle.
Och det gör mig så ledsen och besviken.
Att han, som jag verkligen trodde bara var en snäll man visade sig vara en sån skitstövel.
Och då tänker ni.
Men duuuuu då? Du låg ju med någon annan?
Man får ligga med nån annan hur mycket man vill säger jag då.
Man får det!
Men man får inte göra move på en vän!
Det är ett som är jävligt säkert.
Det är förbjudet.
Vad fan trodde han?
Att det skulle bli något bra av hans sätt att handla?
Det blev allt annat än bra.
Och jag blev ledsen.
Inte för honom.
För jag kände honom knappt.
Tack och lov att jag inte kände honom så jag sluppit sakna honom.
Men jag blev ledsen för att jag är så fruktansvärt naiv och tror så gott om alla.
Det gör mig ledsen.
Och det gör mig arg att jag kommer behöva träffa honom igen. Vare sig jag vill eller inte.
Det är därför man inte ligger med personer i sin umgängeskrets.
För då kan det bli såhär.
Och jag undrar om det var värt det?
Var det verkligen nödvändigt?
För jag är inte känslokall. Jag har ytterst många känslor. För alla möjliga personer i hela världen. Och jag har absolut känslor för de personer jag väljer att välkomna in i mig. Jag känner. Förstår ni det.
M.T
Han var ny. Och spännande.
Han hade fina ögon och gråa hårstrån i sitt 25 åriga mörka hår.
Jag tänkte. Han. Han har grå hårstrån för han har levt.
Det lockade mig.
En kväll kysstes vi för första gången. Det var ett mycket fint hångel.
Ett sånt där hångel som jag alltid drömmer om.
Ett hångel grundat av alldeles lagom många öl och i en iskall natt i Göteborg.
Med vantar och mössor så man inte fryser.
Men man fryser inte ändå.
Man blir alldels varm.
Man blir alldeles varm av sådana kyssar.
I alla fall.
Jag ägnade inte honom mer tanke än vid tillfällena vi råkade ligga och ses.
Jag ville inte ställa till det.
Jag tänkte att bara inte det här slutar illa.
Ska man verkligen ligga med någon som är kompis med hälften av alla sina vänner.
Är det en så bra idé?
Tänk om jag blir ledsen. Tänk om han blir ledsen.
Vad händer då?
När alla är kompisar.
Men jag var så övertygad om att det här, det här är en bra kille.
Och vi är på lika villkor.
Vad skulle kunna hända?
Under tiden jag var med honom träffade jag också Sjömannen.
Jag hade så dåligt samvete för jag klarar egentligen inte att ligga med två killar under samma tid.
Men och andra sidan så tänkte jag att jag har inga skyldigheter och jag kan inte låsa upp mig för någon med fina ögon bara för att vi råkar ligga ibland.
Det kan jag bara inte.
Så jag träffade sjömannen ändå. Låg med sjömannen ett par gånger.
Men kände mig som ett svin.
Fruktansvärt.
Det skulle jag dock aldrig ha gjort.
Det skulle jag verkligen aldrig ha gjort.
Ångrar så att jag någonsin kände dåligt samvete.
För det största svinet. Det allra största svinet visade sig vara han med fina ögon.
Det är inte okej att försöka ligga med en av mina närmaste vänner när jag står bredvid.
Det är inte okej.
Det är allt annat, men inte okej.
Förstår ni det?
Då är man ett svin.
Ett riktigt jävla asshole. Ett fittnylle.
Och det gör mig så ledsen och besviken.
Att han, som jag verkligen trodde bara var en snäll man visade sig vara en sån skitstövel.
Och då tänker ni.
Men duuuuu då? Du låg ju med någon annan?
Man får ligga med nån annan hur mycket man vill säger jag då.
Man får det!
Men man får inte göra move på en vän!
Det är ett som är jävligt säkert.
Det är förbjudet.
Vad fan trodde han?
Att det skulle bli något bra av hans sätt att handla?
Det blev allt annat än bra.
Och jag blev ledsen.
Inte för honom.
För jag kände honom knappt.
Tack och lov att jag inte kände honom så jag sluppit sakna honom.
Men jag blev ledsen för att jag är så fruktansvärt naiv och tror så gott om alla.
Det gör mig ledsen.
Och det gör mig arg att jag kommer behöva träffa honom igen. Vare sig jag vill eller inte.
Det är därför man inte ligger med personer i sin umgängeskrets.
För då kan det bli såhär.
Och jag undrar om det var värt det?
Var det verkligen nödvändigt?
För jag är inte känslokall. Jag har ytterst många känslor. För alla möjliga personer i hela världen. Och jag har absolut känslor för de personer jag väljer att välkomna in i mig. Jag känner. Förstår ni det.
M.T