Du är också viktig
Kategori: Jag
Idag har varit en tung dag.
Många tårar har runnit och jag känner mig mer eller mindre urpumpad på gråt och energi.
Många tårar har runnit och jag känner mig mer eller mindre urpumpad på gråt och energi.
Idag när jag kom hem efter att ha tagit farväl av en tid i mitt liv som betytt oerhört mycket kände jag en stor tomhet och ensamhet.
I ett halvår har jag rehabiliterats på en underbar plats med underbar tillgång till natur och mindfullness.
Jag kommer sakna alla där något enormt och det är svårt att förstå att jag inte ska gå dit mer.
Svårt att förstå att verksamheten kommer flyta på precis som vanligt fastän inte jag är där.
Varje dag fyra dagar i veckan i sju månader har jag varit där.
Förstår ni att det känns tomt?
Känns som en trygghet rycks ifrån mig fastän jag visste att den här dagen skulle komma.
Trodde aldrig i min vildaste fantasi när jag började att det skulle komma att betyda såhär mycket för mig.
Vilken resa jag har gjort.
Och samtidigt som jag har separationsångest och samtidigt som gråten och saknaden står mig upp i halsen just nu så känner jag mig redo. När den här dagen kom kände jag mig ändå redo. Och det är en fräsig känsla som jag heller inte trodde skulle komma.
Jag är färdig med mig själv där och redo för att börja på en ny period i mitt liv.
Jag har fått alla verktyg jag behöver och jag kommer bära med mig allt jag lärt mig hela livet.
Jag är tacksam för att jag fick chansen och möjligheten att få allt det här. Och jag är så glad att jag tog den.
Det är obeskrivbart. Det finns inga ord.
Människorna och personalen där som jag fått äran att lära känna är med enkla ord underbara.
Dom har stått vid min sida i vått och torrt. Genom allt. Stöttat och skyddat mig. Fastän det är jag själv som har gjort hela jobbet. Och även om dom inte finns där mer nu och det känns skrämmande och svajigt att inte ha någon trygg person vid sin sida som man vet bara vill dig allt väl i världen så vet jag att jag kommer klara det.
Jag har byggt upp mig själv igen.
Jag har haft ett gips runt själen men inget runt benet.
Och jag vet hur frustrerande det är att ha en osynlig sjukdom.
Och även om jag kommer stöta på människor som aldrig kommer förstå osynligheten i att vara sjuk inuti så vet jag hur jag ska hantera det.
Och jag vet hur viktigt det är att inte trycka ner sig själv.
Du är också viktig.
Du får säga nej.
Du ska inte gå under igen.
M.T
I ett halvår har jag rehabiliterats på en underbar plats med underbar tillgång till natur och mindfullness.
Jag kommer sakna alla där något enormt och det är svårt att förstå att jag inte ska gå dit mer.
Svårt att förstå att verksamheten kommer flyta på precis som vanligt fastän inte jag är där.
Varje dag fyra dagar i veckan i sju månader har jag varit där.
Förstår ni att det känns tomt?
Känns som en trygghet rycks ifrån mig fastän jag visste att den här dagen skulle komma.
Trodde aldrig i min vildaste fantasi när jag började att det skulle komma att betyda såhär mycket för mig.
Vilken resa jag har gjort.
Och samtidigt som jag har separationsångest och samtidigt som gråten och saknaden står mig upp i halsen just nu så känner jag mig redo. När den här dagen kom kände jag mig ändå redo. Och det är en fräsig känsla som jag heller inte trodde skulle komma.
Jag är färdig med mig själv där och redo för att börja på en ny period i mitt liv.
Jag har fått alla verktyg jag behöver och jag kommer bära med mig allt jag lärt mig hela livet.
Jag är tacksam för att jag fick chansen och möjligheten att få allt det här. Och jag är så glad att jag tog den.
Det är obeskrivbart. Det finns inga ord.
Människorna och personalen där som jag fått äran att lära känna är med enkla ord underbara.
Dom har stått vid min sida i vått och torrt. Genom allt. Stöttat och skyddat mig. Fastän det är jag själv som har gjort hela jobbet. Och även om dom inte finns där mer nu och det känns skrämmande och svajigt att inte ha någon trygg person vid sin sida som man vet bara vill dig allt väl i världen så vet jag att jag kommer klara det.
Jag har byggt upp mig själv igen.
Jag har haft ett gips runt själen men inget runt benet.
Och jag vet hur frustrerande det är att ha en osynlig sjukdom.
Och även om jag kommer stöta på människor som aldrig kommer förstå osynligheten i att vara sjuk inuti så vet jag hur jag ska hantera det.
Och jag vet hur viktigt det är att inte trycka ner sig själv.
Du är också viktig.
Du får säga nej.
Du ska inte gå under igen.
M.T