En nära dans är en fin dans
Kategori: Allmänt
När man diskar glasen från festen..
Diskar man också bort spåren från allt som hände.
Eller?
Nej. Jag tror inte det va.
Så enkelt är det inte att bli av med ångesten över hur man betedde sig, vad man sa eller gjorde.
Jag känner av alkohol efter två munnar öl.
Ungefär.
Jag känner hur den fyller min kropp och jag älskar känslan.
Tror aboslut att jag hade kunnat bli alkis om jag inte passade mig.
Vem gör inte det tänker jag? Älskar känslan?
Jag dricker för att det är gott och för att jag älskar känslan.
Utan känslan kan jag lika gärna dricka flädersaft eller vatten.
Det är också gott.
Jag kan bli ganska spontan i mina tankar och babbla på om sånt som jag annars inte skulle ha tagit upp.
Ibland blir jag mer utåtriktad och oblyg för att nästa gång gå in i mig själv och inte göra för mycket väsen.
Det beror på tillfället, människorna omkring mig och dagsformen. Tror jag.
Nuförtiden försöker jag under pågående trevligt tillfälle tänka mig för innan jag öppnar min lilla mun och babblar på om onödiga saker.
Tänker: Kommer jag ångra att jag sa det här imorgon.
Ofta svarar jag mig själv på den frågan med ett Nej.
Och när det kommer till saker man gör.
Exempelvis: Hångla, bråka, dricka vin direkt ur flaskan, skrika, ligga, dansa på bordet eller visa brösten så blir det alltid alltid Nej.
För det handlar om känslor.
Och känslor gillar jag att följa.
P.s Jag brukar inte visa brösten, bråka eller skrika.
Något jag också vet att många roar sig med när man är berusad är att ringa eller sms:a sina ex, sina ragg eller en och annan förälskelse.
Det är något jag ärligt kan säga att jag inte brukar göra.
Det har säkert hänt, men det händer inte ofta och hör inte till vanligheterna.
Och även.
Även om alkohol suddar ut dina egna gränser en del så spelar mängden inte alltid roll.
Det finns dom som kan bete sig som folk med en hel flaska vodka i kroppen och så finns det dom som inte kan bete sig fast dom bara druckit en öl.
Det är olika det där.
Och om vi ska gå tillbaka till det här med disken..
När man dagen efter en hejdundrandes fest vaknar upp till ölflaskor, klibbiga golv, sönderdansade fötter och trasiga glas.. Och ställer sig för att tvätta bort spåren av läppstift på kanterna och lukten av gin och tonic.
Så är det värt det.
Mer än värt det.
Även när man känner känslan av hårda snabba hjärtslag under nattlinnet och ångern över att man tog en alldeles för nära vals med en av gästerna så tycker jag att man ska tänka om.
Man ska tänka att.
Det var inte bara du som dansade.
Ni gjorde det ihop.
Ni dansade nära tillsammans och du dansade för nära för att du ville dansa för nära.
Även om du aldrig hade gjort det med en liter flädersaft innanför rockärmen så gjorde du det.
För du följde ditt hjärta i precis den stunden.
Och det kan du inte diska bort även om du skulle vilja.
Och man ska tänka.
En nära dans är en fin dans.
Man kan försöka skylla mycket på alkohol men man borde inte skylla allt.
Det är värt det. Det är värt klibbiga golv och trasiga glas.
M.T
Eller?
Nej. Jag tror inte det va.
Så enkelt är det inte att bli av med ångesten över hur man betedde sig, vad man sa eller gjorde.
Jag känner av alkohol efter två munnar öl.
Ungefär.
Jag känner hur den fyller min kropp och jag älskar känslan.
Tror aboslut att jag hade kunnat bli alkis om jag inte passade mig.
Vem gör inte det tänker jag? Älskar känslan?
Jag dricker för att det är gott och för att jag älskar känslan.
Utan känslan kan jag lika gärna dricka flädersaft eller vatten.
Det är också gott.
Jag kan bli ganska spontan i mina tankar och babbla på om sånt som jag annars inte skulle ha tagit upp.
Ibland blir jag mer utåtriktad och oblyg för att nästa gång gå in i mig själv och inte göra för mycket väsen.
Det beror på tillfället, människorna omkring mig och dagsformen. Tror jag.
Nuförtiden försöker jag under pågående trevligt tillfälle tänka mig för innan jag öppnar min lilla mun och babblar på om onödiga saker.
Tänker: Kommer jag ångra att jag sa det här imorgon.
Ofta svarar jag mig själv på den frågan med ett Nej.
Och när det kommer till saker man gör.
Exempelvis: Hångla, bråka, dricka vin direkt ur flaskan, skrika, ligga, dansa på bordet eller visa brösten så blir det alltid alltid Nej.
För det handlar om känslor.
Och känslor gillar jag att följa.
P.s Jag brukar inte visa brösten, bråka eller skrika.
Något jag också vet att många roar sig med när man är berusad är att ringa eller sms:a sina ex, sina ragg eller en och annan förälskelse.
Det är något jag ärligt kan säga att jag inte brukar göra.
Det har säkert hänt, men det händer inte ofta och hör inte till vanligheterna.
Och även.
Även om alkohol suddar ut dina egna gränser en del så spelar mängden inte alltid roll.
Det finns dom som kan bete sig som folk med en hel flaska vodka i kroppen och så finns det dom som inte kan bete sig fast dom bara druckit en öl.
Det är olika det där.
Och om vi ska gå tillbaka till det här med disken..
När man dagen efter en hejdundrandes fest vaknar upp till ölflaskor, klibbiga golv, sönderdansade fötter och trasiga glas.. Och ställer sig för att tvätta bort spåren av läppstift på kanterna och lukten av gin och tonic.
Så är det värt det.
Mer än värt det.
Även när man känner känslan av hårda snabba hjärtslag under nattlinnet och ångern över att man tog en alldeles för nära vals med en av gästerna så tycker jag att man ska tänka om.
Man ska tänka att.
Det var inte bara du som dansade.
Ni gjorde det ihop.
Ni dansade nära tillsammans och du dansade för nära för att du ville dansa för nära.
Även om du aldrig hade gjort det med en liter flädersaft innanför rockärmen så gjorde du det.
För du följde ditt hjärta i precis den stunden.
Och det kan du inte diska bort även om du skulle vilja.
Och man ska tänka.
En nära dans är en fin dans.
Man kan försöka skylla mycket på alkohol men man borde inte skylla allt.
Det är värt det. Det är värt klibbiga golv och trasiga glas.
M.T