ingetmerliggtack.blogg.se

I väntrummet på väg in för att bli bedömd. 
Frisk eller sjuk. 
Eller varför inte mitt emellan?

Spänningen. 
Spänningarna.. 

Jag har suttit i väntrum väldigt många gånger den senaste tiden för alla möjliga olika saker. 
Är det inte cellförändringar så är det en liten halsfluss eller varför inte ett allmänt störigt virus? 

Jag sitter också i väntrummet på en psykoterapimottagning varje vecka. 

Jag vet jävligt bra hur det känns att sitta i ett väntrum och vänta. 

Jag klagar aldrig på att det tar lång tid. För jag vet hur det känns att vara den som får klagomålen och ingenting kan göra mer än att säga att sånt här är livet. 

Jag brukar istället roa mig eller kanske oroa mig genom att studera alla andra som sitter där och väntar precis som jag. 
Hur stämningen är.
För det mesta nervös. 
Alla nagelbitarna. Alla suckar. Alla som knapprar mot stolsarmen med fingertopparna.
Bläddrar igenom samma tidning för tionde gången. Tittar på klockan var femte minut. Den tryckta oftast obehagliga stämningen. 

Häromdagen satt jag och väntade på min terapeut. Alla som satt och väntade på sina såg regniga och kalla ut. Tomma blickar. Trötta blickar. Stirrandes ut i luften. 
Inte ens några Iphones i handen. 

Undra vad dom kommer prata om idag? 
Undra vad dom har varit med om som gör att dom tog steget att gå hit? 
Undra vad som gör att dom tror sig behöva det mer än någon annan som inte är här?

Nyfikenheten. 
På dem. 
Och på alla dom människor som aldrig sätter sig i terapistolen. 

Bakom de regniga ytorna finns det minst tusen historier som behöver bekräftas. Bearbetas. Ältas. Och tas om hand om. För att ni ska känna er lite helare. 

Nervöst. Tyst och tomt. 
Lite den. 
Är tröttsamt med väntrum. 
Är trött på väntrum. 
Frisk eller sjuk... 
Frisk eller sjuk?

M.T