ingetmerliggtack.blogg.se

 

Bekräftelsebehovet. 

Människor som har dålig självkänsla och söker bekräftelse för att balansera upp sig själva. 

Jag känner mig utnyttjad och missbrukad. 

En gång är ingen gång. 
Två gånger är en gång för mycket. 

Men jag är glad. För nu vet jag. Och jag var förberedd. 
Jag visste det innerst inne men jag hoppades på att jag hade fel.
Det hade jag alltså inte. 
Jag hade inte fel. Och det gör ingenting. 

Dras till svin. 
Det är verkligen min specialitet. 
Svin. 

Vad har dom som lockar mig så?
Något måste det ju vara tänker jag. 
Något som utsöndras ur porerna. 
Men har inget bra svar på det. 
Har inget bra svar på något. 

Vill ha rent spel. Det är det enda.
Inga hemligheter. 
Inga konstigheter.  
Det är det enda. Men jag förtjänar väl inte det. 
Antar jag. 
Jag har ju också varit ett as i mina dagar. 
Så jag får väl igen nu. 
Så mycket som jag har gått bakom ryggen på folk så förtjänar jag väl att känna mig missbrukad och utnyttjad. 

Jag tycker inte synd om mig själv om det nu skulle låta så. 
Jag har bara nått en gräns. 
Gränsen är nådd. 
Den är så nådd. Och jag orkar inte ens vara ledsen. 
Det är ovanligt för mig. 
Jag känner när det kommer tårar. 
Det kommer inga tårar. 
Det känns bra. 
Att inte behöva slösa sådana på någonting som inte är värt det. 
Det känns så jävla bra. 

Jag har ingen rätt att sätta upp regler för vad andra människor ska känna för mig eller varandra. 
Och andra människor har ingen rätt att sätta upp regler för vad jag ska känna.

Men någonstans måste jag ändå sätta ner foten och inte ge vika och be om ursäkt för mig själv.
Punkt slut.