ingetmerliggtack.blogg.se

Jag funderar på vad attraktion egentligen är, vad den betyder och hur den uppstår. 

Om vi bortser från vibrationer i luften och allt sånt som måste finnas först och främst och hoppar direkt till hånglet. 

Kyssarna.

Kyssen. 

Jag vill bli kysst på ett speciellt sätt. 
Upphånglad.

När jag får bli del av ett sånt där riktigt bra hångel så är det svårt att sluta. 
Lite som att jämföra med att ta en chockladbit.

Vissa kan inte ta en chockladbit. Vissa måste trycka i sig hela himla chockladkakan för att vara nöjda. 

Min karaktär är inte den bästa alla gånger. 

Jag gör inte som jag själv tycker att jag borde. 
Ta en bit av honom en gång. 
Ta en annan bit en annan gång. 
Men sen sluta. 

För mycket socker är aldrig bra. 

Man vet att man inte borde hångla med honom. 
Man vet att man inte borde ligga med honom. 
Men man gör det ändå. 
Man faller ändå. 
Varje himla gång fastän att man sa att förra gången var den sista. 

Fastän man sa att förra chockladbiten var den sista. 

Varför måste det vara en sista gång då? 
Varför tycker man att man inte borde? 
Vad kan gå fel?

Det kan gå fel om man inte är medveten och på det klara med vad man ger sig in i. 
Det kan gå så himla fel det bara går om man har otur. 

Man ska aldrig vara med en och samma person för många gånger. 

För även om du vet. Och är medveten om att det inte är något annat än ett litet ligg. 
Och att du inte vill ha mer än så. Och inte han helller.  
Så är det faktiskt så här:
Om man ligger med någon med jämna mellanrum. Ibland. När man har lust. 
Så utvecklas någonting. 
Du kanske inte tror det. Du kanske tror att du har kontroll på vad du känner. 
Men det uppstår känslor. 
Tillslut finns det en himla stor risk för det. 
Även om han inte är mannen i ditt liv, även om du inte vill ha honom som pappa till dina barn, även om det enda du vill är att bara ligga. 
Så finns risken där. Och den blir större för varje gång.

Man kan inte ligga med någon flera gånger utan att känna något. 
Och nu pratar jag inte nödvändigtvis om kärlek eller förälskelse. 
Jag pratar om känslor som inte går att ta på, men faktiskt finns. 
Kroppen och hjärnan utvecklar känslor för människor som man kanske inte alltid vill att den ska göra.
Han har faktiskt varit inuti dig. Och han har faktiskt gett dig en kroppslig njutning. 
Det tolkar hjärnan in som något positivt oavsett om han är en skitstövel eller inte.
Omedvetet. Undermedvetet. Utan någon som helst hänsyn till vad du ska känna.
Punkt för det. 

Det är därför det är så svårt. Att stå emot. En hel godis skål. 
Man vet att det är gott. Men man vet att det inte är bra ändå. 
Man vill inte. Men kan inte låta bli. 

Så kan man bara ligga med någon hur länge som helst och gå helhjärtat helskinnad ur det i slutändan?
Går det? 
Eller måste någon bli bränd?
Är det värt att ta risken? 
Och finns det regler? 
Och om det inte finns regler.. Borde det finnas regler?

Det finns ett sätt att kyssa som påminner mig om en känsla av intensivitet och passion. Och tanken på att jag inte borde vara med en kille som honom gör bara att jag vill det ännu mer. 
Jag säger nej för att jag är rädd, men kan inte låta bli för jag tänker att jag inte har något att förlora eftersom jag är väl medveten om vad det betyder.

Och framförallt vad det inte betyder. 
Och så länge jag vet det, så kan jag ju inte förlora. Eller?

Men har jag något att vinna?

Är det sunt att säga högt för sig själv, det här var sista gången eller är det bara en ursäkt för att man inte klarade av att hålla vad man lovat till sig själv den här gången? 

 

M.T