ingetmerliggtack.blogg.se

Du tror att du är så jävla säker. 

Övertygad. 
Övertygad om att du vet vad du själv vill ha. 
Att du känner dig själv så väl.

Men så en dag. 
Så vänds hela din värld upp och ner. 
Du trodde att du visste vem du var och vad du ville ha när du är 26 år. 
Och helt plötsligt. 
Så vet du ingenting.. 

Du möter någon som får dig att tappa andan. 
Tappa hakan inför dig själv. 

Inte för att du inte har tappat andan tidigare, men för att du möter henne. 

Du möter henne. 
Hon. 

"Jag älskar män!"

I samma stund som du möter hennes blick för allra första gången sveper det en vind igenom hela din kropp. 
Du tappar ditt självsäkra inre och vinden blåser bort ditt motstånd. 

"Så här har jag aldrig kännt."

Du blir nervös och berörd men du vet inte på vilket sätt. 
Du vet inte hur du ska hantera vinden och du vet inte vad den betyder. 

Hon får dig att skratta. Hon får dig att må bra. 
Och du förstår fortfarande inte. 
Du vet bara att hon inte är som någon annan. 
Och att du vill vara nära henne. 

Men så en dag. En himla fin dag. 
Efter många dagar. 
Så förstår du. 
Så förstår du dig äntligen på dig själv. 

"Jag är attraherad av en kvinna!"

Du vill inget hellre än att ligga med henne. 
Vara med henne. 
Du vill ha henne. 

"Jag vill ha dig ännu mer för att jag inte kan få dig."

Och allt känns helt knäppt. Och du är förvirrad. 
Men glad på samma gång. 
För ingen annan av samma kön har någonsin fått dig att känna sådär. 

"Är jag bisexuell nu?"

Och du tänker varför. 
Varför just hon?
Varför ingen annan?

Vad gör henne så speciell? 

Det finns så många vackra och fantastiska kvinnor runt omrkring. 

Det finns inga svar. 

Kanske för att hon har ett sånt där hjärta. 
Lite halvtrasigt. Hon vet. Vad som känns. 
Och för att hon har skinn på näsan utan att knappt veta om det själv. 
För att hon är modig. 
För att hon är attraktiv för att hon nästan alltid gör kloka val. 

"För att hon är precis som jag fast tvärtom." 

Men så en dag. En sorglig himla dag. 
Så måste man bestämma sig. 
Du måste bestämma dig. För att glömma henne. 
Glömma hur hon får dig att känna. 
Sluta tänka på henne så som du önskar att du kunde tänka på henne. 

För ibland har man inget val. 
Ibland måste man backa tillbaka sig själv.

En hand. En blick. En känsla. En kyss. 

"Du fick mitt hjärta att slå extraslag."

M.T

 

 

 

 

 

Varför man nio utav tio gånger faller för skitstövlar. 

Jag har nog glidit in på det här ämnet tidigare. Men jag ska ta mig tid till att ägna ett inlägg åt denna frågeställning. 

För frågan kvarstår. 

Varför vi faller så lätt för de män som vi inte borde falla för. 

Varför gör vi det? 

1. Skitstövlar är oftast mycket charmanta personligheter. 
Dom är bra på att prata. Är trevliga, sociala och kan lätt få dig att känna dig speciell.
Fastän du bara en av hundra. 

En av hundra andra. 

2. Skitstöveln ser ofta bra ut. Och om han inte ser bra ut så har han en hejdundrande personlighet som väger upp hans alldagliga utseende till en himla tio poängare ändå. 

 

3. Han vill ha dig. 
Men han vill inte ha dig. 

Han vill ha dig som ett äpple i väskan som han kan ta fram när han är lite sugen och inte hinner äta middag. 
Som han behöver när blodsockret är för lågt. 

Sammanfattning: 
Skitstövlar är alltså charmanta, snygga män med äpplen i jeansfickan. 

Han är inte bra för dig. 

För en dag. En vacker men himla sorglig dag kommer du vakna från bakisliggen med hjärtat utanför kroppen när han inte vill ha dig där längre. 
Du är inte hans äpple mer men du har vant dig vid söndagsmornar med huvudvärk och en hand i din. 

Man måste akta sig. 

För du kommer bli ledsen. 
Så ledsen att det kommer värka mer inuti bröstet än i något himla huvud nu. 

Och du som visste att den här dagen skulle komma. 
Du visste ju att en skitstövel alltid kommer förbli en skitstövel. 

Man har ingått helt frivilligt i något som man vet är ett självskadebeteende. 
Man vet det för man har gjort det förut. Man har fallit för skitstövlar förut och vi vet ju hur det slutar. 
Ändå kan man inte förmå sig själv att lära sig utav sina misstag. 

Så varför. 
Varför inleder vi en känslomässig relation till någon med ett rastlöst hjärta?

För det är precis vad det är. 

Rastlösa hjärtan. 
Pojkar och män med rastlösa hjärtan som inte tillåter någon att komma för nära. 

Som håller dig på en armlängds avstånd. 

Jag tror. Att jag personligen dras till "skitstövlar" delvis på grund av deras sätt att charma. 
Men också till kanske ännu större del på grund av att jag tycker mig se det där rastlösa hjärtat slå under tröjan. 
Och att jag inte vill något hellre än att förändra det. 
Jag vill bota honom. 
Få honom att öppna sig. 
Släppa in någon. 

Det är nog det som lockar i slutändan. 
Trasiga hjärtan som lindas in av en skitstövel image som behöver lagas. 

Så låt mig istället dras till töntarna som spelar blockflöjt eller schack. Som volontär arbetar för röda korset och har glasögon. Som kan ominstallera windows i sömnen och som berättar allt för sin mamma. 

M.T