ingetmerliggtack.blogg.se

Mikael

Kategori: Kärlek

Skosnöret på ena foten har gått upp och jag haltar fram. Han ser inte.
Jag frågar honom hur det blev såhär men han kan inte svara.
Han säger förlåt. Förlåt, förlåt, förlåt. Men när jag möter hans ögon i dom orden känns det inte som att han menar det. Jag blir tom.

Jag förälskade mig i honom. På riktigt förälskade mig. Vi träffades på ett bröllop en sensommar.
Det var sprakande kärlek vid första ögonkastet och jag tyckte mig känna vibrationer genom handslaget när vi hälsade.
Vi kysstes där och då framför ett slott vid midnatt precis som om det hade varit vilken saga som helst. Precis som om jag lika väl hade varit askungen och han prinsen.
Sen den kvällen hade han mig och hjärtat på köpet.
Vi bodde långväga ifrån varandra men började skriva kilometerlånga meddelanden. Där bland bokstäverna och orden började jag bygga upp en man som egentligen inte fanns.

Den perfekta mannen hade lustigt nog en flickvän som jag ivrigt väntade på att han skulle dumpa nu när han hade träffat mig. När hon råkade se oss kyssas några veckor senare trodde jag att han skulle göra slut men istället bad han om förlåtelse och hon slet tag i det som var kvar.
Där skulle jag om jag varit vid mitt sinnes fulla bruk förstått att han inte var någonting att ha.

Jag ville vinna honom.
Förbannade mig över hans sätt att behandla mig och henne. Men ändå hoppades jag. Hoppades och hoppades. Och hoppades.
Hoppades på honom, hoppades att han skulle inse att det var väl faktiskt mig han ville ha ändå.
Tills han äntligen en dag gjorde slut och jag tog tåget till honom. Där eskalerade 9 månaders förspel i tidernas orgasm.
Det fick såklart ingenting att gå över utan tvärtom så gjorde det allting värre och jag ville ha mer.
Han gav mig lite hopp i taget. Höll kvar mig i månader. Men inga raka svar. Bara smygande runt grötskålen precis som katten.

Sen försvann han bara. Slutade höra av sig. Inte ett ord. Inte ett ljud. Bara tystnad.

Nu. En evighet senare tog det slut för mig.
Att radera hans telefonnummer och all historik är definitivt större än vad det låter som.
Det finns inget eldigt och väldigt mer.
Han finns men han finns inte i mig längre.
Jag hittade på den perfekta mannen i honom som inte alls var perfekt.

Jag ville nog så gärna att det skulle sluta lika bra som det började. Jag ville att han skulle vara prinsen.
Och jag ville att det skulle bli tidernas finaste kärlekshistoria. Men så blev det bara ett söndrigt hjärta och ett fult slut.

Det känns lätt men tomt inuti när han nu inte längre är någon jag vill ha. Vad ska fylla den platsen? Jag känner mig avskalad. Som känslan när man byter vatten i ett akvarium eller planterar en blomma i ny jord. Om ni förstår vad jag menar.

Jag vann inte. Men det gör ingenting längre. 

/ M.T

Det känns liksom ungefär såhär

Kategori: Män

Mister man en står det tusen åter säger alltid mamma.

Vart är dom tusen åter mamma? säger jag.

Det infinner sig konstigt nog alltid nån ny man som står på tur.
Någon ny som står i kö för att såra.
Vifta bort mina känslor. Vifta bort mig.

Jag är bra på att låta dom såra mig dessutom. Det är som att det är de enda jag kan.
Öppnar mig och blir så vansinnigt förälskad i romantiken och så står jag där sen och undrar vad som hände.

Det känns mer för varje gång man är med om det här dessutom. Det känns liksom ungefär såhär:
Vad i helvetet gör jag för fel!?!?! Vad i helvete???!

Vill jag för mycket. Känner jag för mycket.

Jag skiter väl i om jag blir kär eller inte. Kärleken kommer när den ska komma. Eller så kommer den inte alls. Men det är inte de det handlar om. Det handlar om att bli behandlad med respekt. För att jag tycker att jag förtjänar det.

Samtidigt kan man ju se det hela positivt om man skulle vilja! Jag börjar bli en expert på hur man tar sig upp och står på bena igen på snabbaste sätt.
Det är ju bra.
För man är ju van så att säga.

Här kommer mina bästa topp 5 tips för att komma över någon.
Det fungerar i de flesta fall.

1. ÄLTA.
Älta, Analysera och va ledsen tills man känner sig tom.
2. UNNA SIG.
Glass, Mat, alkohol, bad, kläder m.m
3. BLI ARG.
Bli så in i helvetes jävla arg. Smäll i dörrar och svär gärna. "Den jäveln!" är ett bra ord.
4. KNULLA.
Ligg med någon annan okomplicerad människa.
5. RESA.
Res bort någonstans. Gör saker du tycker om och kom tillbaka som en ny människa.

Färdigt!
Nu har du kommit över den förra idioten så nu är det bara att vänta på nästa!

M.T

 

Dom är aldrig värda det.

Kategori: Män

Ni kanske tror att det är slut på historier om diverse avsugningar, män och saker som får en att undra varför man överhuvudtaget gjorde som man gjorde.
Ack jag kan trösta er med att det finns gott om dem kvar.
Det är mest det att jag inte finner några ord.
Jag har liksom tappat förmågan att uttrycka mig.
Männen dom försvinner ur mitt liv lika snabbt som dom kom in i mig kan man säga.

Och varje gång dom lämnar så tänker jag: Nej nu jävlar i helvetet så får det fan va slut på det här.
Sen gråter jag några dagar. Hetsäter glass (Fastän att jag hade slutat äta socker). Sen smäller jag i dörrar. Börjar träna maniskt. Och skäller ut tonårskillar som inte kan bete sig på spårvagnen.

Det slår liksom aldrig fel. Alltid samma procedur.
I samband med gråten dom första dagarna så tror jag också alltid att det aldrig ska gå över. Jag är lika livrädd varje gång att det ska kännas sådär resten av livet. Så in i helvetes rädd att jag aldrig ska kunna skratta och känna mig lycklig igen.

Efter jag har gråtit. Då blir jag oftast arg. Inte på männen som antingen sårat, lurat eller behandlat mig illa. Utan på mig själv. Så in i helvetes arg på mig själv.
Och det är väl därför jag ställer mig upp igen. Gång på gång. Och inte låter någon liten, knappt existerande romans ta knäcken på mig.
Jag blir så extremt förbannad på mig själv att jag låtit det hända att jag bestämmer mig för att hans handlingar inte ska få mig att gråta. Han är inte värd det.
Dom är aldrig värda det.

Så jag förbannar mig själv återigen för att jag låtit mig hoppas på en man.
Han som jag trodde var annorlunda. Inte som dom andra. Ingen är annorlunda.

Ja. Jag har föreställt mig vårat bröllop.
Jag har sett honom vänta där framme vid altaret.
Självklart har jag det. Det har jag med er alla.
Alla ni som varit inne i mig och vänt. Ni har bärt mig över tröskeln.

Ja, jag har en livlig fantasi.
Men jag är ungefär hundra procent säker på att jag inte är den enda singeltjej som föreställer mig stundande bröllop med diverse ligg, hångel och liknande.

Jag antar att jag må utstråla något väldigt oseriöst. Eftersom jag drar till mig extremt oseriösa killar. Kanske är det mitt röda hår.

Jag har inte mycket mer att tillägga. Men en dag kanske han står där. Och fångar mig när jag faller istället för att vända. Men nu känner jag ungefär: Nu jävlar i helvetet så får det fan va slut på det här.

 


M.T

För varje kyss jag ger

Kategori: Män

Sex.

Härligt. Tjusigt. Fantastiskt. Kravlöst.

Efter nästan 5 år med endast kortvariga sexuella kontakter börjar nu hjärtat säga ifrån. 
Det börjar Ifrågasätta. 
Vart är kärlekshistorierna? Pirret i magen? 

Ifrågasätta om det verkligen, verkligen är tillfredställande. 
I längden. 
Med tillfälligt sex. 
Utan känslor. 

Ihåligheten. 
Ihåligheten när jag går därifrån. Utan jacka. Med bh:n i väskan. 
Eller när han går. 
Och jag ligger ensam kvar i min säng.
Den då icke längre existerande tillfredsställelsen. 
Den då så påtagliga tomheten istället för orgasmer och någon som drar mig i håret. 

När jag ser mig själv uppifrån med ett svart hål mitt i bröstet. 
Som blir större för varje man som stänger dörren efter sig. 
För varje par trosor jag krånglar av mig. 
För varje kyss jag ger. 

När att andas känns som ett sugrör med hål i. 

Det är inte värt det längre. 
Jag vill ha någon som stannar. 
Som jag vill stanna hos. 

Alla ligg i världen är inte värda den känslan.

Jag hoppas inte på den stora kärleken. Men jag hoppas på att kunna sluta behandla mig själv som att jag inte är värd den. 

Det som är härligt och kravlöst i stunden kan förvandlas till något kvävande tomt i längden. 

M.T 

Om kärleken, män och vad lycka är.

Kategori: Män

"Vad har jag gjort för fel?" "Varför drabbar allt mig?" "Alla andra har det ju så bra." "Förtjänar inte jag att vara lycklig?" 

Ligger på klipporna på Saltholmens nakenbad. 
Har legat här i några timmar. Och det har inte undgått mig att lyssna på kvinnorna som ligger precis bakom mig. 

Dom diskuterar livet. Kärleken. Män. Och lycka. 

Han som lämnade henne och två barn för någon annan och en månad senare var den nya kvinnan gravid. 

Den jävla gubben. 
Det tog mig 8 år att helt komma över honom, skrattar hon. 
"Jag hoppades att han skulle dö."
Sen gick det över. Tillslut.. 
Efter 8 år. 

Två barn, ett trasigt äktenskap senare och så han med sin nya kvinna. 

Den andra kvinnan pratar om
sitt ex Anders. Som inte vet vad han vill. 
Dom träffades igår. Och "pratade ut". 
Det var ändå bra tyckte hon. 

Hon undrar högt varför hon inte förtjänar att ha det enkelt. 
"Alla andra har det så bra och lätt."

Dom två kvinnorna med sina föredetta kärlekar påminner mig lite om mig själv och mina vänner. 

Ibland får vi säga till oss själva, att vi är smartare än att analysera män och deras känslor och handlingar. Ibland skrattar vi och gråter samtidigt för att det andra könet får oss att bli så korkade. Nästan besatta.
Vi ältar och ältar. Analyserar varenda liten punkt i sms:en. Försöker sätta känslan på kramen han gav när han sa hej då. 
Det var ju ändå en väldigt innerlig kram. Mer än bara en kram du vet. 
Och han sa vi hörs. Och tittade lite intensivt. 
Klart han vill träffas igen! Det betydde ju nått.
Eller? 

Och vi stöttar varandra och peppar varandra i denna värld. 
Vi förstår varandra. Och vi förstår precis vad den där kramen betyder. Vi förstår att en kram kanske inte bara är en vanlig kram. 
Och vi förstår att punkter i sms inte bara behöver va punkter i sms. 

Vi vet. För vi har alla. Flera miljoner gånger. Sen den dagen vi började leta efter kärlek och intressera oss för män, övat oss på att analysera. 
Vi kan det här. 

Har "alla andra" det så bra då? 
Vad är att vara lycklig? 
Är det att ha någon som älskar en? 
Eller är det att ha en familj? 
Att vara, eller åtminstone vara påväg mot mamma, pappa, barn? 
Är de det vi strävar efter? 
Den slutgiltiga lyckan? 

Men tänk om det blir som med henne då? Hon som fick två barn och sen gick det åt helvete. 
Då börjar det om igen. 

Och så sitter man här igen och analyserar några år senare. 

Man blir kanske aldrig riktigt nöjd. Och innerst inne vet man kanske inte ens vad det är man söker, strävar efter eller vill. 

Man har en föreställning om vad lycka är. Men är den det vi tror? 

M.T 

Eller så ringer jag en taxi

Kategori: Män

5 timmar in på det nya året så gick jag på årets första dejt. 
Han var 9 år äldre än mig och knackade på min dörr när klockan var ungefär 05:00 på nyårsnatten. 

6 timmar in på det nya året så gick jag på årets andra dejt. 
Han var 2 år äldre och knackade på när klockan var 06. Exakt 20 minuter efter att jag bett dejt nummer 1 att gå. 

Jag ville ligga. Eller typ nått åt det hållet i alla fall. 

Dejt nummer 1 frågade mig rakt ut efter 40 minuter om jag ville att han skulle gå. 

Jag ljög och sa att mitt nyårslöfte tyvärr var att vara rak och våga säga vad jag tycker så därför var mitt svar ja på den frågan. 

(Jag hade inte direkt något nyårslöfte. Förutom att dricka mindre kaffe..
Men nu blev det ett till.)

Okej. Sa han. Och gav mig etthundra komplimanger för hur fantastiskt jag verkade vara. 

Det är väl lustigt. Jag hade kämpat för att skrämma iväg den här mannen i samma stund som han klev in genom dörren.
Släppte alla mina hämningar och försökte bre på mitt lätt galna jag så mycket det gick. 
Tror ni inte han blir helt såld bara för det. 
Såklart. 

När man inte är rädd att förlora så vinner man tydligen. 

Så han gick. Med svansen mellan bena. 

När dejt nummer 2 kom hade jag förväntat mig något storslaget! En intressant man och definitivt ett ligg.

In kommer den glansigaste frisyr jag någonsin skådat. 
En sån som drömmer om Stureplan och att vaska champagne i Båstad på somrarna. 
Och där möts vi. 

Jag. Med stort yvigt hår och olika färg på strumporna. 
Och så han. 

Vid det här laget var jag så trött och uppgiven med att ha lyckats dra två nitlotter att jag inte ens brydde mig om att prata. 
Vi satt en stund i soffan och mumlade några ord till varann då och då. 
Sen tog han en djup suck och sa;
"Ska vi gå och lägga oss och se vad som händer...?"

Nej. Det ska vi inte. Du ska åka hem till dina blanka skor och jag ska gå och lägga mig. 

Han såg vad jag tänkte utan att jag ens behövde svara.

Eller så ringer jag en taxi. Ja. Det är nog det du ska göra. 

Och så gick han. 

Jag vill inte vara kräsen. 
Men det här var inte att vara kräsen.. 
Det här var inte ens det. 
Det bara passa sig inte. Inget för mig. 
Och jag behövde inte säga mer än hej till dom båda för att förstå det. 

Jag ger män en chans. Jag gör verkligen det. 
Men det var bara så fel.

Så. Här Invigde vi dock inte året med ett ligg som sig traditionellt bör, men det blev i alla fall två halvdana speed dejter! 

Och med det så har januari och 2014 satt igång. 

M.T

Tio fingrar i elden

Kategori: Män

Alltså. Jag tycker vi måste diskutera en sak. 

Det här med män.
Killar. Och pojkar. 

Som singelkvinna i mina bästa år tycker jag mig ha en ganska bra översikt över just det livet.

Singel livet som handlar om jakten. Om den ständiga längtan efter att finna den stora kärleken. Och om att få lov att vara ett asshole då och då. 

Min upplevelse är.
Antingen har man ingen. Eller också har man tio. 

Det är alltid alltid antingen eller. Det är aldrig bara en. 

Man kanske har en relation (och med relation menar jag inte ett ihop förhållande utan bara just en typ av relation) med en man. Och i samma stund som den tar vid så är det precis som att resten av alla män i hela världen känner på sig det och ska prompt höra av sig och vilja ha samma. Precis då. 
Inte sen. Utan, nu, nu, nu! 

Dom kan liksom inte vänta och eftersom man lever lite på kanten så har man inte råd att dissa någon. 

Någon har man så klart råd att dissa men om det är en intressant en så har man inte råd.

Det betyder att man måste hålla tio fingrar i elden och sköta om alla dessa relationer på rätt vis om man inte vill stå där en himla dag singel utan relation. 

Det är inte så himla lätt. Man har oftast en eller två favoriter. 

Men så en dag så spricker ballongen. Fingrarna tappar greppet och helt plötsligt har man ingen. 

För det är samma sak då. 
Då är det precis som att dom känner på sig (männen alltså) att man är så jävla tillgänglig att man helt plötsligt inte är intressant längre. 
Nej minsann. 

Antingen har man ett kilo eller också har man knappt ett kryddmått. 

Tänkt på det. Singel kvinnor. 
För mig har det alltid varit så i alla fall. Och det slår aldrig fel. 

M.T 

Varför man faller för rastlösa hjärtan

Kategori: Män

Varför man nio utav tio gånger faller för skitstövlar. 

Jag har nog glidit in på det här ämnet tidigare. Men jag ska ta mig tid till att ägna ett inlägg åt denna frågeställning. 

För frågan kvarstår. 

Varför vi faller så lätt för de män som vi inte borde falla för. 

Varför gör vi det? 

1. Skitstövlar är oftast mycket charmanta personligheter. 
Dom är bra på att prata. Är trevliga, sociala och kan lätt få dig att känna dig speciell.
Fastän du bara en av hundra. 

En av hundra andra. 

2. Skitstöveln ser ofta bra ut. Och om han inte ser bra ut så har han en hejdundrande personlighet som väger upp hans alldagliga utseende till en himla tio poängare ändå. 
 
3. Han vill ha dig. 
Men han vill inte ha dig. 

Han vill ha dig som ett äpple i väskan som han kan ta fram när han är lite sugen och inte hinner äta middag. 
Som han behöver när blodsockret är för lågt. 

Sammanfattning: 
Skitstövlar är alltså charmanta, snygga män med äpplen i jeansfickan. 

Han är inte bra för dig. 

För en dag. En vacker men himla sorglig dag kommer du vakna från bakisliggen med hjärtat utanför kroppen när han inte vill ha dig där längre. 
Du är inte hans äpple mer men du har vant dig vid söndagsmornar med huvudvärk och en hand i din. 

Man måste akta sig. 

För du kommer bli ledsen. 
Så ledsen att det kommer värka mer inuti bröstet än i något himla huvud nu. 

Och du som visste att den här dagen skulle komma. 
Du visste ju att en skitstövel alltid kommer förbli en skitstövel. 

Man har ingått helt frivilligt i något som man vet är ett självskadebeteende. 
Man vet det för man har gjort det förut. Man har fallit för skitstövlar förut och vi vet ju hur det slutar. 
Ändå kan man inte förmå sig själv att lära sig utav sina misstag. 

Så varför. 
Varför inleder vi en känslomässig relation till någon med ett rastlöst hjärta?

För det är precis vad det är. 

Rastlösa hjärtan. 
Pojkar och män med rastlösa hjärtan som inte tillåter någon att komma för nära. 

Som håller dig på en armlängds avstånd. 

Jag tror. Att jag personligen dras till "skitstövlar" delvis på grund av deras sätt att charma. 
Men också till kanske ännu större del på grund av att jag tycker mig se det där rastlösa hjärtat slå under tröjan. 
Och att jag inte vill något hellre än att förändra det. 
Jag vill bota honom. 
Få honom att öppna sig. 
Släppa in någon. 

Det är nog det som lockar i slutändan. 
Trasiga hjärtan som lindas in av en skitstövel image som behöver lagas. 

Så låt mig istället dras till töntarna som spelar blockflöjt eller schack. Som volontär arbetar för röda korset och har glasögon. Som kan ominstallera windows i sömnen och som berättar allt för sin mamma. 

M.T




Strålningsmannen

Kategori: Män

Strålningsmannen. Den omtalade strålningsmannen. 
Det finns nog inte någon utav mina vänner som inte har hört talas om honom. 

Nu ska ni får höra. 

Strålningsmannen och jag träffades 2010. På ett uteställe här i Göteborg.

Jag var ganska nybliven singel och i mitt esse! Som en del av sorgeprocessen dansade jag mig svettig på dansgolven tillsammans med Göteborgs singel elit.

Och bland alla unga män den där kvällen var han den enda som utmärkte sig.

Med sitt bruna lockiga hår och spännande blick stod han tillsammans med sin kompis i ett hörn och pratade. Diskuterade. Viktigheter. Såg det ut som.

Jag hade siktet inställt. Stod ganska nära och försökte se oberörd ut medans jag tittade på min väninna som förgäves försökte hitta ett vettigt kvart i tre ragg.

Och från någonstans tog jag mod till mig och närmade mig honom.. Sa någonting osammanhängande om att jag kände hur det strålade mellan oss.

Känner inte du också det? Hur det strålar?

(Fruktansvärt konstig första replik jag vet. Men jag hade funderat på den där länge.)

Och han såg på mig.
Och jag väntade på någonting. Och så sa han: Jag har flickvän.

Såklart! Såklart hade han flickvän. Hur kan snyggaste killen på stället inte ha flickvän? Tanken hade inte ens slagit mig.

Men självklart. Var det ju så.

Vi tog följe till garderoben. Jag och han. Och hans vän.
Hämtade ut våra jackor och jag stod nära. Knäppte hans översta knapp och sa: Om det är meningen så ses vi igen.

Där fick jag till det minsann.

Vände mig lite lagom dramatiskt om och spatserade ut i natten. Utan att vända mig om.
Lite som en film blev det här nu tänkte jag nöjt.

”om det är meningen ses vi igen”...
Mycket bra.

Två veckor senare.
Samma ställe.

Dansade som vanligt.
Ögonkontakt. Strålningsmannen! Andra sidan dansgolvet.

Jag kände laserstrålarna.
Sick sackade mig fram mot honom så fort jag kunde.
Förbi svettiga händer och glas splitter.

Slängde mig i hans armar och möttes av en kyss. Ett hångel.

Kom så går vi. Sa han. Och tog min hand.
Hans flickvän var fortfarande hans.
Men det spelade ju inte mig någon roll.

Hoppade in i en taxi och väl hemma kastade vi av oss kläderna.
Och där låg jag.. Som värsta älskarinnan bredvid min strålningsman.
I strålningsmannens kompis lägenhet. Som strålningsmannen vaktade. I strålningsmannens kompis säng. I strålningsmannens armar.

Kände mig som en segrare. En vinnare! Yes!

Några minuter efter ligget så rasade dock min romantiska bild av vad vårat förhållande en dag skulle kunna bli. Allt rasar. Det rasar att denne strålningsman ska bli mannen i mina drömmar när han häver ur sig ”Det kanske är bäst att vi ringer en taxi till dig”.

En taxi.
En taxi!!?

Far åt helvete. Mig sätter man inte i en taxi klockan fyra på natten efter att man har fört in sin penis i min vagina. Det är ett som är säkert. Ungefär så sa jag.

Han fick skämmas. Skämmas ögona ur sig. Sen somnade vi.

Dagen därpå avbröt jag morgonligget när det var som allra bäst och sa att min taxi antagligen stod och väntade utanför.
Kände mig mycket nöjd.

Han pussade mig på pannan i dörröppningen och jag gick den berömda walk of shame hemåt..


Sen gick månaderna. Vi träffades då och då efter att vi hade varit ute.

Jag var väl lite halvförälskad i denna otrogne man. Blir alltid halvförälskad i otrogna män. Dom är giftiga.

Han hörde av sig en fredag vid halv tre.
”vad gör du? Vill du komma hit?"

Klart som fan att jag ville komma dit. 
Jag hade aldrig varit där. 

Han bodde långt utanför göteborg.
700-spänn-med-taxi utanför göteborg.

Jag. Som aldrig åker taxi ensam. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin.
Var full och omdömeslös och tog med nervöst hjärta mod till mig och hoppade in i en taxi.
Som körde mig långt ut i skogen. .

Idag förstår jag inte alls hur jag tänkte. Hur i himmel kunde jag hoppa in i en taxi och åka flera mil till någonstans jag inte visste vart för ett asshole?

Dagen efter när klockan var lagom mycket så skulle han köra mig till tåget så att jag skulle kunna komma hem.
Fick dock inte gå ut genom ytterdörren.
Blev utsmygen genom källaren och fick ligga ner i baksätet så att ingen utav grannarna skulle se mig.

Det var en galen upplevelse.
Att få smyga ut genom källardörren.
Att få ligga med en filt över sig i baksätet på en bil för att ingen skulle se mig.
Vill aldrig vara med om det igen. 

Är det så jag vill bli behandlad? 
Nej det är det inte. 
Jag vill inte vara någon himla hemlig person. 
Någon som inte är värd att visas. 

Blir helt matt på mig själv som lät mig behandlas sådär. 
Skulle vägrat ligga i nått himla baksäte. 
Det var väl antagligen chocken. 
Chocken som gjorde att jag bara gick med på det. 

Skulle aldrig ligga ner i ett baksäte för en killes skull idag. Aldrig. 

M.T


 

Sug på den

Kategori: Män

Män, pojkar, killar, svin, idioter. 
Det här är till er.

Ni med kuk. Snopp. Penis.
Stor, liten och mitt emellan.

Män. Ni är kåta.
Kvinnor. Vi är kåta.
Kanske till och med lite kåtare.
Men skillnaden.
Skillnaden är att vi inte tänker med vår fitta.
Vi tänker till skillnad från er med hjärnan.
Den är inte ett dugg större än er. Den är ungefär lika stor. Väger lika mycket och ser ut på ungefär samma sätt.
Skillnaden är att vi kan använda den.

Hello Everybody. I have a penis. Lets think with the penis. Couse its so smart. And funny.

”Nä-ä! Men ursch.. Så hon skriver!
Hur kan hon skriva sådär. Så får man bara inte skriva.. GUD.
Att män skulle vara svin och idioter. Och att alla män skulle tänka med sin penis.. GUD.
Nä-ä... Inte min pojkvän inte.. Han tänker inte med sin penis. Han tänker med hjärtat...”

Jaja. Det kanske han gör. 

Män..
Nej.
Vet ni.
80% av dom såkallade män jag har träffat är inte ens värda att kallas män. För män är för mig en vuxen person som använder sin förmåga att tänka.
Pojkar snarare. Eftersom deras hjärna antagligen stannade i utvecklingen runt si sådär.. Hm.. 
Tio? Tolv?

”Jag är kåt...”
Jaha?
Runka då? Använd din lösfitta?

Det har hänt mig alldeles för många gånger när jag ligger med en kille att jag helt plötsligt känner en hand som sveper över håret.. Drar tag i lockarna och trycker lite diskret. Pressar lite försiktigt sådär i början.
På huvudet.
”Suuuuuuuuuuug av mig...........” är precis vad den lilla diskreta handen menar.
Sug av mig.
Fan ta dig!
Och fan ta mig. För alla dom gånger jag låtit mig tryckas ner av den där handen.
Just precis.

Förvirrad kvinna som tänker. ”Va fa-an! Han också!”
Jaja. Okej. En liten stund då..

Den där jävla handen.
Den där jävla förbannade handen.
Säg det istället.
”Åh snälla kan inte du suga min kuk för det är så skönt när du gör det?”
Jo men visst. Of course. I can do that.
Men tryck inte ner mig. Snälla.
Snälla, snälla tryck inte!

Ännu värre.
Ännu värre när man redan gör det.
När man liksom har kommit ner till kuken av antingen handen him self. Eller också spontant sagt ”hello penis” av egen vilja och lust.
Dååå. Då räcker det tydligen inte med det man redan gör.
Det räcker inte att man redan suger så tungan nästan blöder..
Nej för då kommer den lille lille handen igen.
Och tar tag i håret och försöker trycka den lite längre in..
Kuken alltså.
Lite längre in.
Så långt in i svalget det bara går. Helst så att halsmandlarna krossas.
Ja. Precis.
Man kanske till och med får halsfluss två dagar senare på grund av att man har haft en snopp alldeles för långt ner i halsen.
Tro mig.
Då sitter man på vårdcentralen och ber till gud att det ska vara halsfluss fastän man inte kan äta annat än fil och glass. "Bara bara det inte är klamydia" tänker man med knäppta händer. 

Har man tur. Har man tur är det "bara" halsfluss så man inte kan äta på en vecka. 
Men det kan ju vara positivt i och för sig. Då slipper man kanske hålla in magen lika mycket nästa gång. 
"Inget ont som inte har nått gott med sig." Så är det väl man brukar säga?

Men naturligtvis är väl jag ensam om att stöta på dessa svin. Dessa älskande små svin som använder sin lilla hand för att trycka ner mig så långt det bara går.

Och efteråt då? Vad händer då?  
När det är slut. När han har kommit..
Ja vad händer då?
Är det min tur nu?
Ska du slicka mig nu tills jag kommer då?
Eller åtminstonde pilla lite på klitoris?
Neeeeeee. Nu sover vi va?
Ja.
Det gör vi.


M.T

Viktor med K

Kategori: Män

Träffade en kille. Man. Kalla det vad ni vill. 
För några veckor sedan.
På en dejtingsajt.
Dom är ju så inne nu. Dejtingsajterna.
Och eftersom jag liksom alla andra 26-åriga singelkvinnor är lite på jakt efter mannen i mitt liv. Den stora kärleken. Han med stort H. Så är jag inte sen att skapa mig ett konto.

I alla fall.
Viktor hette han.
Viktor med K.
Vi mailade ett tag med varandra. Jag var ganska skeptisk. Hade inte dejtat på ett tag pga tidigare dåliga erfarenheter, såsom vardagsrum prydda med alldeles för många lavalampor och vin serverat i te muggar. Vilket kan va himla charmigt och trevligt. Om det görs på rätt sätt. Men inte utav en alldeles för nervös astronaut.

Hur som helst.
Han ringde en kväll. Vi hade bytt nummer. Viktor och jag.
Och jag svarade med en darrig röst. En minut senare släppte darret och samtalet flöt på. Pratade nog i närmare 40 minuter med en främling på telefon. Om allt möjligt intressant och ointressant.
Han var lika gammal som mig och tandläkare. Blivande tandläkare.
Käckt tänkte jag genast. Då blir vi ju lite som Anna och Alex i solsidan.

Dagen efter var det fredag och vi hade bestämt att vi eventuellt skulle ses för en promenad. Det var snöigt ute och jag var på glögg mingel hos en vän.
Skickade ett meddelande och frågade om han ville ses i stan och gå en runda.
(Perfekt romantiskt, tänkte jag. Om det nu skulle klicka, spraka, explodera, så är det en gör bra historia att berätta för barn barna sen...
Hur vi promenerade i Vasastans allé under stjärnorna en iskall december kväll.)

Han tyckte att det var lite väl sent för promenad men att jag gärna fick komma hem till honom och titta på hans adventsljustake som han just renoverat(!) och dricka te.
Hm. Jo men visst. Varför inte? Kör i vind! Tänkte jag med kanske bara tre koppar glögg innanför rockärmen.
Så jag masade på mig vinterjackan och alla vantarna och vinkade hejdå till glöggen.
Satte mig på 7:ans spårvagn och pulsade efter en stunds åkande hem till honom med hans röst i örat som vägbeskrivning.

Han kastade ner nycklarna genom fönstret och jag tänkte på Håkan Hellströms ”shelley” – släng ner nyckeln min fina..
Han öppnade dörren när jag nådde översta trappsteget och vi kramades.
Stor näsa. Blänkande tänder. (såklart)
Han visade mig runt och jag fick se ljusstaken. Tjusig.


Satte oss i soffan.
Typisk ensamstående man-i-sina-bästa-år-lägenhet.
En etta. Allt man behöver: En stor tv. En soffa. Plats för dator. Och en 90 säng.
Yeah.
Tittade mig omkring och funderade på hur vi skulle kunna matcha ihop våra två stilar om vi nu mot förmodan skulle gifta oss.
Typiskt mig.
Kunde inte låta bli. Kan aldrig låta bli.
Tänkte på om han verkligen var nått för mig.. Studerade näsan. Hans stora näsa. Nästan lite för stor? Skulle jag stå ut med den.
Hoppades att våra barn skulle få min.
Tänkte på hur hans efternamn lät tillsammans med mitt förnamn.
Kunde inte låta bli.


Han var trevlig. Normal. Normalt liv.
Ja. Så jag tänkte att jag minsann skulle ge den här personen en chans.
Så det gjorde jag.
Hade bestämt mig för att vad som än hände så skulle jag inte ligga med honom.
Det var enda regeln. INGET LIGG!
Inte nu. Inte ikväll.
Jag ska inte sabba det här innan det ens har börjat.

Sen tog det en timma.
En timma innan han la in den stora stöten.
Handen på låret.
Handen på låret!
Vem kan motstå det?!
Så där låg vi. Några sekunder senare. I soffan. Och jag hånglade med hans blänkande leende.
Och jag sa: Nej. Jag hade faktiskt inte tänkt mig att det skulle bli såhär.
Och han sa: Okej. Vi behöver inte.
Men det var redan försent.
Så vi hånglade över till 90 sängen och så var det med det.
Tog på mig kläderna runt fyra på morgonen och masade mig hem för jag ville verkligen inte vakna upp i en 90 säng dagen efter med en tandläkare när jag inte ens hade borstat tänderna.
Han verkade vara lika på den iden som jag.

Dagen efter tittade jag mig i spegeln och reflekterade över natten som varit. Hade sugmärken på läpparna som berättade sanningen om att han faktiskt kysstes lite för hårt.
Hånglade liksom lite mer med tänderna kanske?
Men kände ändå: Han är värd mer tid.
Men jag tänker inte höra av mig.
Jag ska spela coooool. Lite svår.
Det har jag aldrig prövat förut. Jag har alltid skippat alla timmar som ska gå mellan sms:andet. Skippat tre dagars regeln.
Jag har kört. Och det har aldrig funkat.
Så nu ska jag spela spelet.
Let the game begin!

Dagarna gick. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju. Sju himla dagar.
Efter sju himla dagar började jag inse att jag bara var.. Ja precis. Ett LIGG.
Ett jävla one-night-stand. Jag började bli jävligt förbannad.
Jag började bli jävligt förbannad för att jag inte ens fått ett sms där det stod. ”Tack för igår. Tack för i fredags. Det var trevligt.”
Åtminstonde.
Ett ”Det var trevligt”.
Men nej. Inget sms. Inget tack för igår.
Ingenting.
Hyfs? Vet ni vad det är?
Jag kände mig så himla utnyttjad.
Så jag kunde bara inte hålla mig. Jag kunde inte hålla mig. Lämna det och acceptera.
Så jag skrev ”Tack för ett trevligt ligg!”
Och fick tillbaka ”Tack själv =)”
Fantastiskt! Eller hur? Vilket oerhört fint svar..

Jag ville ju bara dricka den där koppen med te och gå en promenad under stjärnorna. Få en puss på kinden.
Ändå. Kunde jag inte låta bli att ge efter för stundens lust.
Om han kunde ligga med mig varför kunde han inte ge mig en chans? När jag var beredd att ge honom en?


M.T