För varje kyss jag ger
Kategori: Män
Sex.
Härligt. Tjusigt. Fantastiskt. Kravlöst.
Efter nästan 5 år med endast kortvariga sexuella kontakter börjar nu hjärtat säga ifrån.
Det börjar Ifrågasätta.
Vart är kärlekshistorierna? Pirret i magen?
Ifrågasätta om det verkligen, verkligen är tillfredställande.
I längden.
Med tillfälligt sex.
Utan känslor.
Ihåligheten.
Ihåligheten när jag går därifrån. Utan jacka. Med bh:n i väskan.
Eller när han går.
Och jag ligger ensam kvar i min säng.
Den då icke längre existerande tillfredsställelsen.
Den då så påtagliga tomheten istället för orgasmer och någon som drar mig i håret.
När jag ser mig själv uppifrån med ett svart hål mitt i bröstet.
Som blir större för varje man som stänger dörren efter sig.
För varje par trosor jag krånglar av mig.
För varje kyss jag ger.
När att andas känns som ett sugrör med hål i.
Det är inte värt det längre.
Jag vill ha någon som stannar.
Som jag vill stanna hos.
Alla ligg i världen är inte värda den känslan.
Jag hoppas inte på den stora kärleken. Men jag hoppas på att kunna sluta behandla mig själv som att jag inte är värd den.
Det som är härligt och kravlöst i stunden kan förvandlas till något kvävande tomt i längden.
M.T