ingetmerliggtack.blogg.se

Mikael

Kategori: Kärlek

Skosnöret på ena foten har gått upp och jag haltar fram. Han ser inte.
Jag frågar honom hur det blev såhär men han kan inte svara.
Han säger förlåt. Förlåt, förlåt, förlåt. Men när jag möter hans ögon i dom orden känns det inte som att han menar det. Jag blir tom.

Jag förälskade mig i honom. På riktigt förälskade mig. Vi träffades på ett bröllop en sensommar.
Det var sprakande kärlek vid första ögonkastet och jag tyckte mig känna vibrationer genom handslaget när vi hälsade.
Vi kysstes där och då framför ett slott vid midnatt precis som om det hade varit vilken saga som helst. Precis som om jag lika väl hade varit askungen och han prinsen.
Sen den kvällen hade han mig och hjärtat på köpet.
Vi bodde långväga ifrån varandra men började skriva kilometerlånga meddelanden. Där bland bokstäverna och orden började jag bygga upp en man som egentligen inte fanns.

Den perfekta mannen hade lustigt nog en flickvän som jag ivrigt väntade på att han skulle dumpa nu när han hade träffat mig. När hon råkade se oss kyssas några veckor senare trodde jag att han skulle göra slut men istället bad han om förlåtelse och hon slet tag i det som var kvar.
Där skulle jag om jag varit vid mitt sinnes fulla bruk förstått att han inte var någonting att ha.

Jag ville vinna honom.
Förbannade mig över hans sätt att behandla mig och henne. Men ändå hoppades jag. Hoppades och hoppades. Och hoppades.
Hoppades på honom, hoppades att han skulle inse att det var väl faktiskt mig han ville ha ändå.
Tills han äntligen en dag gjorde slut och jag tog tåget till honom. Där eskalerade 9 månaders förspel i tidernas orgasm.
Det fick såklart ingenting att gå över utan tvärtom så gjorde det allting värre och jag ville ha mer.
Han gav mig lite hopp i taget. Höll kvar mig i månader. Men inga raka svar. Bara smygande runt grötskålen precis som katten.

Sen försvann han bara. Slutade höra av sig. Inte ett ord. Inte ett ljud. Bara tystnad.

Nu. En evighet senare tog det slut för mig.
Att radera hans telefonnummer och all historik är definitivt större än vad det låter som.
Det finns inget eldigt och väldigt mer.
Han finns men han finns inte i mig längre.
Jag hittade på den perfekta mannen i honom som inte alls var perfekt.

Jag ville nog så gärna att det skulle sluta lika bra som det började. Jag ville att han skulle vara prinsen.
Och jag ville att det skulle bli tidernas finaste kärlekshistoria. Men så blev det bara ett söndrigt hjärta och ett fult slut.

Det känns lätt men tomt inuti när han nu inte längre är någon jag vill ha. Vad ska fylla den platsen? Jag känner mig avskalad. Som känslan när man byter vatten i ett akvarium eller planterar en blomma i ny jord. Om ni förstår vad jag menar.

Jag vann inte. Men det gör ingenting längre. 

/ M.T

Om kärleken, män och vad lycka är.

Kategori: Män

"Vad har jag gjort för fel?" "Varför drabbar allt mig?" "Alla andra har det ju så bra." "Förtjänar inte jag att vara lycklig?" 

Ligger på klipporna på Saltholmens nakenbad. 
Har legat här i några timmar. Och det har inte undgått mig att lyssna på kvinnorna som ligger precis bakom mig. 

Dom diskuterar livet. Kärleken. Män. Och lycka. 

Han som lämnade henne och två barn för någon annan och en månad senare var den nya kvinnan gravid. 

Den jävla gubben. 
Det tog mig 8 år att helt komma över honom, skrattar hon. 
"Jag hoppades att han skulle dö."
Sen gick det över. Tillslut.. 
Efter 8 år. 

Två barn, ett trasigt äktenskap senare och så han med sin nya kvinna. 

Den andra kvinnan pratar om
sitt ex Anders. Som inte vet vad han vill. 
Dom träffades igår. Och "pratade ut". 
Det var ändå bra tyckte hon. 

Hon undrar högt varför hon inte förtjänar att ha det enkelt. 
"Alla andra har det så bra och lätt."

Dom två kvinnorna med sina föredetta kärlekar påminner mig lite om mig själv och mina vänner. 

Ibland får vi säga till oss själva, att vi är smartare än att analysera män och deras känslor och handlingar. Ibland skrattar vi och gråter samtidigt för att det andra könet får oss att bli så korkade. Nästan besatta.
Vi ältar och ältar. Analyserar varenda liten punkt i sms:en. Försöker sätta känslan på kramen han gav när han sa hej då. 
Det var ju ändå en väldigt innerlig kram. Mer än bara en kram du vet. 
Och han sa vi hörs. Och tittade lite intensivt. 
Klart han vill träffas igen! Det betydde ju nått.
Eller? 

Och vi stöttar varandra och peppar varandra i denna värld. 
Vi förstår varandra. Och vi förstår precis vad den där kramen betyder. Vi förstår att en kram kanske inte bara är en vanlig kram. 
Och vi förstår att punkter i sms inte bara behöver va punkter i sms. 

Vi vet. För vi har alla. Flera miljoner gånger. Sen den dagen vi började leta efter kärlek och intressera oss för män, övat oss på att analysera. 
Vi kan det här. 

Har "alla andra" det så bra då? 
Vad är att vara lycklig? 
Är det att ha någon som älskar en? 
Eller är det att ha en familj? 
Att vara, eller åtminstone vara påväg mot mamma, pappa, barn? 
Är de det vi strävar efter? 
Den slutgiltiga lyckan? 

Men tänk om det blir som med henne då? Hon som fick två barn och sen gick det åt helvete. 
Då börjar det om igen. 

Och så sitter man här igen och analyserar några år senare. 

Man blir kanske aldrig riktigt nöjd. Och innerst inne vet man kanske inte ens vad det är man söker, strävar efter eller vill. 

Man har en föreställning om vad lycka är. Men är den det vi tror? 

M.T 

Fri från trasighet

Kategori: Kärlek

När klockan är 03:19 och man inte kan sova.
Då skriver man. 
Man skriver och skriver tills fingrarna blöder. 
Eller? 

Vad skriver man om? En natt i december? En tidig morgon i december? 

När man har legat och fantiserat om bröllopsklänningar i spets och vem som ska få bli ens tärna. 
Om vilken melodi som ska spelas när man träder fram i gången som leder till sin blivande man. 

Men inte kommer längre än till frisyren. 
Det är liksom inte så lätt att komma längre utan man. 

Och återigen. Så spårade ämnet in på temat man. 
Som så många gånger. 

Ibland önskar jag att hjärtekross kunde synas på blodprov. Och att kärlek fanns på recept. 
Tänk er så många provsvar som hade kommit tillbaka som positiva på hjärtekross. 

Det kunde finnas ett referensvärde man skulle ligga på. 
Under 6 för då var man safe. 
Fri från trasighet. 

Låg man på 7-25 var det ändå så man stod ut, kanske bara en liten flört som hade satt spår i hjärtat. Men sen så kunde det finnas dom som gav utslag på upp till 350. Då skulle det vara riktigt illa. 

Då skulle man kunna få ett recept. 
På kärlek. 

En man tre gånger dagligen i 10 dagar mot hjärtekross. 
En man två gånger dagligen vid behov. 
Lite så.

Men det finns inte sånt. 
Det finns inte kärlek på recept. 
Eller förlåtelse. Eller närhet. 
Eller vad man nu skulle vilja ha. 

Vi får klara oss själva. Hitta våra egna botemedel mot sorg och krossade hjärtan. 
Laga så gott det går. 

M.T 

Om att bara få känna

Kategori: Kärlek

Inspirationslös. 
Är alldeles för upptagen av att tänka på en enda man så därför blir det inget vettigt skrivet här. 
Har ungefär kommit fram till att jag inte kan träffa honom mer. 
Just för att jag blir såhär. 
Drömsk. 
 
Drömmer om honom på nätterna.
Tänker på honom på dagarna.
Längtar efter hans kropp på min.
Jämt. 
Jämt, jämt. 

Försöker.
Gjorde ett försök att sudda ut honom från minnet. Med någon annan. 
Det gick inte så bra. 
Uppenbarligen. 
Uppenbarligen hjälpte det inte. 
Uppenbarligen ångrade jag bara att jag inte kunde vara lugn i att inte vilja vara med någon annan. Uppenbarligen kunde jag inte lugna mig och njuta lite av ovissheten. 
Ovissheten i att inte veta vad jag känner. Den blev för jobbig.
Det blev för jobbigt att finna ro i det. Det blev så jobbigt att jag försökte lägga över känslorna på något annat. På någon annan. Utan att lyckas. 
 
Det är kanske meningen att jag ska misslyckas. Misslyckas med att sluta vara förälskad. 
Och bara vara förälskad. 
Tillåta mig vara lite förälskad i någon för en gångs skull. 
Även om förälskelsen varken är totalt lycklig eller helt olycklig. 
Bara låta den få vara. 
Vad den än är. 
Låta den finnas. 
Det kanske är meningen så. 
Och tills dess. Så blir det sånt här. 
Sånt här trams. 
Om ingenting. Om funderingar om ingenting. 
Om mina små känslor för en man som inte är min.

M.T 
 

Vart tar kärleken vägen?

Kategori: Kärlek

Att älska någon. 

Vad betyder egentligen det?

Hur älskar man någon. 
Och hur går man från att tycka om någon till att älska någon. 

Imorgon kan jag möta en helt ny människa. Som jag om en liten stund. Några dagar. Ett år. Fem år. En månad, kanske kommer älska. 

Men vad är det som händer och när händer det, när börjar man älska någon? 

När man bryr sig om någon mer än man bryr sig om sig själv. 
När man bryr sig om någon så mycket att man skulle offra sin förståndighet för att få ha den personen i sitt liv resten av livet. 

Jag tror vissa av oss har lättare för att börja älska någon än andra. 
Och jag tror vissa människor behöver mer tid på sig innan dom kan kasta sig i någons armar. 

Att älska någon och att vara kär är två olikheter.
Man kan älska någon man är kär i. 
Men man kan också älska någon man inte är kär i. 
Det är kärlek. I två helt olika former. 

Vi väljer inte våran familj. Vi väljer inte vår pappa eller mamma. 
Men oftast älskar vi dem naturligt. Av hela våra hjärtan. 
Vi föds in i det.
Vi väljer inte kärleken till våra föräldrar eller syskon. Den får vi. 
Som någonting fint alldeles gratis på köpet. 
Oavsett dumma val eller tonårslögner.
Gränslöst älskande.

Jag skriver inte om undantagen. 

Men så blir du kär. För allt vad du är värd. 
I någon som gör dina ben skakiga. 
Ni lever tillsammans, älskar världen tillsammans, får kanske barn tillsammans. 
Men så en dag. 
Så försvinner kärleken. 

Man övergår från att älska till att kanske till och med hata. 
Eller inte förstå vartifrån man kunde bli så hisnande kär i den där människan. 

Vart tar kärleken vägen?
Det som får en person. Två personer. Att säga Ja. Ja jag vill ha dig. För alltid. Tills döden skiljer oss åt. 
Vart tar det vägen. 

Jag har aldrig förstått och vill inte riktigt förstå att det blir sådär ibland.

Hur kan någon man älskat så evinnerligt mycket bara en dag helt plöstligt vara ingenting?

Hur kan någonting som varat en längre tid svalna till att bli obetydligt.

Hur kan två människor gå från att känna varandra från tårna till inuti bröstkorgen helt plöstligt en dag stå som två främlingar inför varandra?

Är det acceptabelt?
Går det inte att hitta en kärlek som en gång funnits igen?

Nej ibland är den bara borta. 
Borta som om den aldrig någonsin har funnits. 
Man lever sina egna liv. På olika håll och kanter. 
Och en dag så älskar man en ny människa lika mycket som man en gång älskade en annan. 

Konstigt. 
Märkligt. 
Olustigt. 
Men Farcinerande. 
 
 


M.T

När hon visar dig det som ingen annan får se

Kategori: Kärlek

Jag lever för kicken. 

Kickarna. 
Adrenalinet. 
Endorfinerna. 
Njutningen. 
Spänningen. 
Passionen. 
Äventyren. 
Djupet.  

Det vackraste med människor. 
Med en människa. 
Är när hon tillåter dig att få gå under hennes yta. 
När hon visar sin sårbarhet. 
Sina sorger. 
När hon visar dig det som ingen annan får se.
När hon ger dig äran att låta dig se inom henne.  

Jag ska aldrig göra det obetydligt genom att avslöja henne. 

Jag funderar ibland på varför vi lever. 
Vad är min uppgift i livet? 
Vad vill jag ska vara min uppgift? 
Vad är min mening. 

Jag tror på att allt som händer har en mening. Oavsett. 
Och att allt som händer spelar en roll. För mig. För dig. För oss. För världen. 
Det spelar roll. 
Det finns en mening som för med sig något fint i slutändan. 
Ingenting som gör ont gör bara ont för att det bara ska skada dig. 
Jag ska lära mig. Det ska öppna upp nya vägar. Nytt hopp. Ny förståelse. 

Alla har en ryggsäck och min kanske är större men din är redan fylld.. 
Alla har en ryggsäck och jag ska ta vara på det som är i min. 
För innehållet betyder någonting. 
Det betyder någonting för mig. 

Man blir inte klok av en tom ryggsäck. 

Jag tror på att varje människa har sin alldeles egna mening med sitt liv. 
Min mening är att hitta en mening. 

Min mening är att ge mina nära kärlek. Att dela skratt, sorg och glädje med dem och att ta vara på varje njutningsfull chans jag får att känna att jag lever. 

Jag känner att jag lever när det blåser vind i håret.
Jag känner att jag lever när tiden inte står stilla. 
Jag känner att jag lever när mitt liv inte är perfekt planlagdt. 
När man inte kan förutse framtiden. Framtiden som är imorgon eller om ett år. 
Jag känner att jag lever när jag får lov att ha rufsigt hår och när jag känner något som berör mig. 
Som får mitt hjärta att slå hårda slag. 
Riktiga slag. 
På riktiga slag. 
När det dunkar för något. 

Jag känner att jag lever när det spritter i kroppen. När jag får vara mig själv med allt vad det innebär. 
När jag inte förnekar mig själv. 
När jag får tala fritt ur hjärtat och när jag inte dömer mig själv. 
När jag inte dömer mig själv.

 
M.T


we are birds with broken wings

Kategori: Kärlek


 
 
 
 

Från tårna till toppen av mitt huvud

Kategori: Kärlek

Det är inte ofta som jag gräver i sånt som tillhör det långt gågna förflutna nu förtiden. 
Det är mycket som hänt i mitt liv som tagit lång tid att "komma över" men jag känner sedan ett tag tillbaka mig färdig. 
Det var ett par små pusselbitar som behövdes läggas på plats men nu tror jag inte att det saknas någon mer. 
Ingen som jag måste ha tag på precis nu i alla fall. 

Men ibland tillåter jag mig själv att tänka tillbaka. 
På ett sunt sätt kan jag reflektera och fundera av nyfikenhet med ett klarare tankesätt än vad man har när man är mitt uppe i en del av sitt liv. 

Man behöver nog en ganska stor distans till vissa upplevelser och händelser innan man är redo att släppa och gå vidare ifrån dem och istället "njuta" utav dem. 

Nu kan jag vara så tacksam för allt jag har varit med om. 
Och jag har väl inte levt något överdramatiskt liv. 
Men jag kan ändå inte jämföra mig med någon annan när det kommer till mitt eget liv. 
Mina känslor är mina känslor. 
Och min sorg är min sorg. 
Och din är din. Och så vidare. 

Utan allt jag fått hade jag inte varit den jag är. 

Jag funderar ofta på när det handlar om kärlek och känslor och det här med att älska någon. 

Att älska någon. 
Vad betyder det? 
När älskar man någon?
Och när älskar man någon så mycket att det inte finns någonting som kan få en att ta tillbaka den känslan? 
Den kärleken. 

Jag har en ex pojkvän. 
Vi hörs kanske av på telefon max en gång varannan vecka nu mera. 
Och ibland försöker vi ta en fika tillsammans. 
För att?
För att vi bryr oss om varandra. 
Fortfarande. 
Jag vill att han ska må bra och jag vill veta att han mår bra. 
Jag älskar honom inte som en kärlek men jag älskar honom för att han var en kärlek. 
För att han var en person som jag la all min tillit och trygghet till. Som fick lära känna mig från tårna till toppen av mitt huvud. 
Jag bryr mig. Och det räcker med ett Hej hur mår du sms varannan vecka. 

Det här är ett av livets stora mysterium tycker jag. 
Hur man kan älska någon så gränslöst och vara så kär att bena nästan går av. 
Hur man kan ge varenda centimeter av sig själv till någon annan. 
För att det sen bara en vacker dag inte finns där mer. 

Hur fungerar det?

M.T 



För du är fantastisk

Kategori: Kärlek

Första gången man ligger med någon man verkligen tycker om. 
Alltså den känslan. 
Den känslan. 

Obeskrivlig. 
Sprakande. 
Som att alla stjärnor ramlar ner och träffar dig över hela kroppen. 

Som att hjärtat bränner. 
Brinner. 

Den känslan. 

Det kanske inte kan finnas något bättre än känslan när man ligger med någon man tycker om för allra första gången. 
När man verkligen, verkligen vill ligga med en person för att den personen är den personen den är. 
Inte bara för att man tycker att du är bra, tjusig och fantastisk. 
Utan för att du är fantastisk!

För att du är fantastisk. 

På alla sätt man kan vara fantastisk på. 

När man verkligen, verkligen tycker om någon.

Som känslan när man får kyssa en person man längtat efter att få kyssa i något som känns som hela sitt liv. 

För jag undrar så hur det skulle kännas.
När dina läppar möter mina.
Och när jag äntligen når fram till dig känns det precis så som jag trodde det skulle kännas. 

Mitt inre exploderar och mina kinder är inte längre bleka. 

När jag tappar all hunger, all panik över att du kanske inte vill ha mig. 

När du kysser mig tillbaka. 

När man är så till döden in i hjärtat förälskad i någon att man vill.
Man vill och man vill och man vill. 

När man vill ha dig. 

M.T


Och han drunknar i mitt minne

Kategori: Kärlek

När han säger. Nej jag vill inte mer. Och jag drunknar i hans minne. 
När han säger. Du får klara dig själv nu. Jag orkar inte längre. 
Vi är klara med varandra. 
Vi har redan förstört varandra. 

Vi är trasiga båda två och det kommer aldrig gå att laga oss. 

När jag ser på honom när han säger precis dom orden jag ville säga. 
När han säger allt det jag känner. 

Jag är förstörd inifrån och ut och han är förstörd utifrån och in. 
Och ingen vet hur lång tid vi måste ägna åt att tejpa ihop oss själva. 
För vi kan inte hjälpa varandra. 

Och vi båda två måste avsluta något som inte existerat. 

Jag är redo att släppa dig nu. 
Jag vill inte heller mer. 

Jag ska bli hel igen. Så som jag var en gång. 

Och han drunknar i mitt minne. 

Och jag släpper hans hand. Och han släpper min. 
Vi släpper varandra och jag kommer aldrig mer att somna i hans armar.

 


M.T
 
 



Och om mitt hjärta stannar

Kategori: Kärlek

Och om mitt hjärta stannar?
Skulle du pressa dina händer mot min bröstkorg?
Skulle du kyssa mig så jag fick luft igen?

Ibland ligger man med näsan precis ovanför vatten ytan. För man har tagit ett för långt simtag.
För att man har plaskat sig ut på alldeles för djupt vatten.

Och så undrar man hur 17 man hamnade där.
Hur 17 hamnade jag i den här återvändsgränden utan att veta vägen tillbaka.
Det undrar man.

Hur länge måste jag ligga här och räkna minuterna.
Timmarna.
Sekunderna.

Jag kan hålla andan länge men jag kan inte andas utan dig..

M.T

genom sol och snöstorm

Kategori: Kärlek

Att vara kär.

Det känns ibland som att jag har glömt av hur det känns. 
Det var så väldigt längesen nu.
Jag börjar bli rädd att jag inte kommer ihåg hur man gör. 

Jag har varit kär två gånger och på två helt olika sätt. 

Kär på viset man är kär när man får den man är kär i. 
Och kär på det viset man är kär när man inte får den man är kär i. 

Båda är fina. På sina sätt. 

När Tobias sa Ja jag vill bli ihop med dig. Jag är kär i dig. Jag vill att vi blir ihop nu. 
Var det som att hjärtat stannade och rusade samtidigt. Som att jag nog kanske var den lyckligaste tjejen på jorden. 

Vi hade träffats i några månader och jag ville vara med honom varje minut på dygnet. 
Och han ville vara med mig. 

Han ville vara med mig. 

Vi gick genom stan en natt påväg hem. Det snöade. Han höll mig i handen och frågade om jag ville bli hans tjej. 
Ja det vill jag. Om du vill bli min.

Sen var vi ihop genom sol och snöstorm tills kärleken tog slut. 

Jag minns pirret i magen varje gång han skulle komma hem till mig. 
Jag minns hjärtat som slog minst två extraslag när det var han som ringde. 
Jag minns pirret i magen när han sa att jag var det finaste han visste.
Jag minns första gången han sa Jag älskar dig och hur hela mitt inre skrek hurra. 
Jag minns när jag fortfarande trodde att vi skulle vara ihop resten av livet. 


Och så minns jag den kärleken jag aldrig fick.

Jag minns allra första gången jag träffade honom. 
Hur han sa hej. Hur jag såg på honom. 
Hur det tog exakt tre sekunder innan jag föll. 
Föll med huvudet före och pang..
Så var han i mina första tankar varje morgon. 

Jag minns hur det kändes i kroppen och hjärtat att ha honom så nära men ändå så långt ifrån.

Jag kan jämföra olycklig kärlek med ett blåmärke. 
Det gör ont. 
Men när du stöter emot det är det ändå så himla skönt på ett oförklarligt vis.

Oavsett.
Lycklig eller olycklig. 
Det är något fint. För kärleken är alltid fin. 

Det skulle finnas som en skriven regel.
Att det är omöjligt att falla för någon som inte faller tillbaka. 


M.T




Att inte pressa fram känslor

Kategori: Kärlek

Idag diskuterade jag och en vän känslan av frihet. 

Du är aldrig så fri som när du är singel. 
Ändå strävar man efter att hitta den rätte/rätta. 
Det som är rätt. 
The love of your life. 

Jakten. 

Slakten. 

Vi vill inget hellre än veta vem denna fantastiska människa är och vart den gömmer sig. 
Men vi glömmer så lätt att ta vara på dagarna tillsammans med sig själv.
Dagarna av den där äkta friheten som vi antagligen kommer sakna i samma stund som vi äntrar ett förhållande.
 
Förhoppningsvis får du ändå din tid för dig själv i rätt dos och att det positiva med att vara lyckligt kär väger över.
Men. 
Varför stressar vi när vi kan njuta?

Varför lägger vi så mycket energi på att undra när han kommer?
Om han kommer?
Om man kommer uppnå den där gränslösa kärleken till någon. 

Varför jaga kärleken när den en dag kommer till dig när tiden är rätt. 
Varför tvinga fram känslor.
Pressa fram känslor för någon som du innerst inne vet inte är den du vill ha. 

För att du längtar så efter dagarna när du slipper vakna upp bakis själv. 
För att du längtar så efter att få storhandla mjölk och ägg för veckan som kommer tillsammans med någon. 
För att du längtar så efter att få hålla en trygg hand på väg hem från festen. 
För att du längtar så efter att få en godnatt kyss varje kväll.

Varför? 

Det där har du haft och det där kommer du få igen.
En vacker dag.
När tiden är rätt. 
När rätt person korsar din väg. 

Och det kommer spraka.
Och sen vill du att det ska vara för evigt. 

Man kan fa-an inte pressa fram spraket hur mycket man än skulle önska att det gick!

Fan vad många gånger jag har försökt pressa fram sprak från båda sidor. 
Det är lönlöst. 
Finns det inget sprak så finns det inget sprak hur mycket man än vill att det ska finnas. 
Accept and move on. 
Yes. 

Att njuta av sin frihet när man har den och att inte pressa fram känslor.

M.T



If you´re a bird, I´m a bird.

Kategori: Kärlek

 

 

Första kyssen

Kategori: Kärlek

Min allra första kyss hände när jag var 13 år.
Jag gick i sexan.
Och han gick i femman.
Hampus.
Vi var ihop.
Han var min kille och jag var hans tjej.

På varenda disco så dansade vi bara med varandra.
Till My heart will go on och aslong as you love me om och om igen.
Det brände på kinderna av pirrig förälskelse och jag fick för första gången känna hur det kändes när ben blev till spagetthi.
Han var lång. Hade mörkt hår. Blå ögon.
Och var så himla kär i mig.

Vi pratade i telefon flera timmar varje kväll. Om allt och ingenting. Om hur mycket vi tyckte om varandra.
Om att vi skulle gifta oss. Och skaffa barn. Han ville åka på bröllopsresa till Hawaii.
Och tyckte att min mage såg ut som en kantarell. En fin kantarell.

Av honom fick jag min första ros.
Han kom med den på förmiddagsrasten när jag var hemma och sjuk från skolan.

Det var ren och fin och kravlös mellanstadiekärlek.

En kväll så låg vi bredvid varann i hans säng och pratade om allt det där vi skulle göra när vi blev stora.  
Och då plötsligt hände det.
Den första kyssen.

Två nervösa hårda tungor och en massa saliv.
Såklart.
Tänker att oavsett vem man får sin allra första kyss av så är den ungefär sådär.
Hård, nervös och snabb.

Vi var kära och ihop i ungefär ett år.

Sen började jag sjuan. På skolan man började i när man började sjuan.
Och så kom killarna i 9:an och förstörde allt.


M.T

Den första kärleken

Kategori: Kärlek

Den första kärleken. 
Han svepte över mig och tog mig och hela min tillvaro med storm.

Jag var 16 år och skar ut en liten bit av mitt hjärta och gav till honom.
Dramatiskt precis som det är när det handlar om kärlek.

Jag var hejdlöst och makalöst kär i den där mannen.
Han var min första riktiga kärlek och som ingen jag tidigare upplevt.

Jag har genom livet gråtit hundratals tårar bara för honom.
Förbannat mig själv för att han fick mitt hjärta utan att ge mig hans tillbaka.
Älskat och hatat honom. Omvartannat.
Trott att det aldrig skulle gå över.

Vi träffades 2002.
Han slog sig ner bredvid mig på en trappa.
En iskall snöig Oktober kväll.
Och sa fina saker om livet och fina saker om mig.

Sen hånglade vi i flera timmar med kläderna på i en säng till samma låt om och om igen tills det inte gick mer.
Efter den kvällen kunde jag inte tänka på något annat än honom.

Hans lukt och hans tunga. Hans ord och hans sätt att beröra mig.
Och fastän jag knappt kände honom så kändes det som att jag hade kännt honom i hela mitt liv.

Veckorna gick och vi lärde känna varandra mer och mer.
Hånglade mer och mer.

En natt i Juli på Kronprinsessan Viktorias födelsedag låg vi med varandra för första gången i min säng. Med en hel fest utanför dörren.
Jag var nervös och pirrig såsom man är när man är förälskad i en pojke.

Jag minns varje sekund och varenda hjärtslag.
Hur han låg över mig och hur det kändes med hans kropp inuti min.
Hur han tittade på mig efteråt och varenda ord han sa.
Att vad som än hände så skulle han alltid tycka om mig. 


Som att han visste redan då. 
Att det aldrig skulle bli jag och han.

Han.. 

Han med stort himla H.

Han fick ett kärleksbrev av mig. På posten. När han var 17 år. Med brända kanter.

Och det blev aldrig vi.
För vi blev för brända i kanterna.

Flera år senare efter en eldig och väldig tid hade jag minst 10 brännsår från honom.

Och jag tänkte många gånger.
Tänk om.
Tänk om jag aldrig hade eldat på dig och mig.

 

M.T


Mc Dreamy

Kategori: Kärlek

Han ska få mig att skratta så jag gråter. Helst hela tiden. 
Vara bra på att prata om kloka saker och veta saker om livet.
Helst haft minst ett långt förhållande.
Han ska veta vad man gör fel första gången.
Han ska kunna saker om sånt som inte jag kan.
Han ska ha mjuk hud och snälla ögon.
Han ska gilla djur. Och barn. Men inte för mycket.
Han ska vilja ha en katt någon gång.
Han ska vara bra på att lyssna och bra på att peppa.
Bra på att kommunicera.
Han ska vilja diskutera viktiga och oviktiga saker.
Han ska vilja resa mycket och länge och tycka om att vara ute i naturen.
Plocka svamp. Blåbär. Blommor.
Han ska tycka om havet.
Han ska älska att ligga i sängen en hel dag bara för att man kan.
Han ska tycka om att hångla länge och mycket.
Han ska ha stora händer och vilja gifta sig en vacker dag.
Han ska gilla att promenera. 
Han ska tycka om att dricka vin direkt ur flaskan.
Titta på efterlyst och dokumentärer om annorlunda personer.
Han ska inte tycka att det är viktigt med stor tv och dyrt porslin.
Han ska gilla att äta helgfrukost och sen gå och lägga sig igen.
Han ska tycka att det är bra med tjejer som snusar.
Han ska tycka det är viktigt med egna intressen.
Han ska lita på mig och han ska vara ärlig.
Han ska tycka om att skåla i champagne en helt vanlig tisdag.
Han ska vilja ha mig nära.
Han ska inte vara för allvarsam.
Han ska vara kär i mig. 

 

M.T

När det inte går att laga

Kategori: Kärlek

Att bli bedragen.
Av han som älskar dig.
Han som ska älska dig allra mest. Som somnar varje kväll vid din sida. 

Jag satt hemma i vår gemensamma lägenhet en kväll i februari 2009.
Den 18 februari.
Väntade på att han skulle sluta jobbet halv tio och var måttligt uttråkad.

För att roa mig spikade jag upp en stor gammal spice girls planch mitt på väggen i vardagsrummet och bytte om till dom bästa spice girls liknande kläder jag kunde hitta i garderoben.
Satte ”Wannebe” på repeat och förberedde bästa dansen till.

Så ringde han när han gått av spårvagnen.

Du.. det är en sak jag måste berätta..
Sa han med darrig röst.

Jag har varit med en annan tjej...

Blodtrycket sjönk med rusande fart. All färg försvann från mitt ansikte.
Jag visste inte vad jag skulle svara.

Närdå?

När vi var på den där festen.. Efter du hade gått och lagt dig.

Jag förstod nog inte riktigt.
Jag förstod inte vad han sa till mig.
Det var ju fyra månader sen.. 
Hade han gått i fyra månader och vetat och inte berättat?
Och här satt jag.
I värsta spice girls outfiten och lyssnade på wannebe. 

Det kom inga tårar. 
Allt blev tomt.
Kändes som att någon hade gröpt ur mitt hjärta och jag var ett tomt skal.

Han kom hem. Han grät. Grät och ångrade sig och sa förlåt.
Jag stirrade.
Rakt fram, ut i luften.
Sen gick jag.
Gick in i sovrummet och grät jag med.
En hög och hjärtskärande gråt.

För jag förstod att nu var det över.
Nu var det över.
Nu går det inte att låtsas längre. Nu går det inte att laga.
Det här är slutet. På ett fyra år långt förhållande.

Och jag sov ingenting den natten.
Och på morgonen tidigt, tidigt innan klockan slagit sju packade jag en liten väska och flydde ut i kylan.

Och min kompis ringde och grät. Och sa. Vi ville berätta. Men han sa att vi måste vara tysta för han ville berätta själv.
Och det var nästan det värsta.
Att ingen sagt något.
Att ”alla” vetat om att han varit med någon annan. Men inte berättat.

Det kändes som att få en kniv i magen. Och jag har aldrig kännt mig så förödmjukad någonsin.
Att dom hade gått bakom ryggen på mig. Att någon hade gjort sådär mot mig.

Glömmer aldrig känslan. Känner igen den väl.

Sen stängde jag av.
Slog av känslorna och tillät mig inte känna någonting.
Intalade mig nästan att jag förtjänade det.

Jag kom hem.
Jag förlät honom snabbt och lätt och såg att han ångrade sig. 
Alla gör misstag. Sa jag. 
Alla kan vi göra misstag. Sånt är livet. 
Det finns en mening med allt och det här var väl meningen då. 
Så tänkte jag för att göra det lättare.
Vi bodde ihop och letade varsin lägenhet. 
Allt kändes så konstigt. 
Som vanligt fast man visste att så var det inte. 

Jag skulle börja ett nytt liv nu.  
Jag gick till frisören, klippte av mig håret och färgade det blondt.
Nu ska jag bli blond sa jag. Precis som att det skulle hjälpa.
Ett hålvår gick jag med det där korta blonda håret och kände mig som allt annat än mig själv.
Grå i ansiktet och grå i själen.

Aldrig mer.
Det hjälper inte att färga håret.
Det hjälper inte att dricka tequila varje helg.
Man måste gråta. Man måste tillåta sig själv att vara ledsen.

Vi fick varsin lägenhet tillslut. 
Jag bara några minuter bort.
Jag minns när jag skulle börja packa den första flyttlådan.
Jag minns hur jag stod vid fönstret och tog en blomkruka och satte ner i lådan. Hur ont det gjorde i hjärtat. Hur ofattbart sorgligt det var.
Hur tårarna rann ner för mina kinder utan att jag kunde hejda dem.

Hur jag låg på sovrumsgolvet när sängen var isär skruvad och grät och bankade med händerna i golvet och snyftade att det går inte.. Det går inte, det här går inte! 
Jag dör. Jag dör utan dig.
Och han la sig bredvid mig och sa att det blir bra. Det kommer bli bra. Du ville ju det här.

Det spelar ingen roll hur mycket man vill en sak och hur rätt man vet att det är. Det gör ont att säga Hej då. Det gör ont att lämna någon man älskar. 
 


M.T

Hur en kyss känns mot en hals

Kategori: Kärlek

Jag älskar hur han luktar. Som brända mandlar.
Jag älskar hans varma händer och trygga famn. 
Jag älskar hans skulderblad och ögon.
Hur han rör sig.
Hans ryggslut.
Att räkna födelsemärken. Rita med fingertopparna mot hans varma hud.. 
Jag älskar hans mörka röst. 
Och hans sätt att prata.
Hur en stor hand håller om min. Hur det känns när han andas i mitt öra.
Hur det bränner av att känna hans kind emot min. Hur jag känner spänningen. Lusten.
Att andas i kapp.
Hur han lägger mitt hår åt sidan och hur en kyss känns mot en hals.
Hur han läker alla mina sår och tvivel. 



M.T

Där ligger du med hjärtat innanför huden

Kategori: Kärlek



Man ska inte ge sin kropp och sitt hjärta i en och samma förpackning. 
Man ska dela på sig. Ligga utan hjärta. Eller älska utan kropp.
För om man råkar glömma att packa ut hjärtat ur bröstkorgen så får man va beredd på och ha klart för sig att det kan gå sönder.
Det är som att man får skylla sig själv.

- Hej! Där ligger du utan kläder med hjärtat innanför huden. Nu har jag rätt att trampa på dig och dina känslor.
För du får skylla dig själv att du glömde skydda dig själv. 


M.T