ingetmerliggtack.blogg.se

Min allra första kyss hände när jag var 13 år.
Jag gick i sexan.
Och han gick i femman.
Hampus.
Vi var ihop.
Han var min kille och jag var hans tjej.

På varenda disco så dansade vi bara med varandra.
Till My heart will go on och aslong as you love me om och om igen.
Det brände på kinderna av pirrig förälskelse och jag fick för första gången känna hur det kändes när ben blev till spagetthi.
Han var lång. Hade mörkt hår. Blå ögon.
Och var så himla kär i mig.

Vi pratade i telefon flera timmar varje kväll. Om allt och ingenting. Om hur mycket vi tyckte om varandra.
Om att vi skulle gifta oss. Och skaffa barn. Han ville åka på bröllopsresa till Hawaii.
Och tyckte att min mage såg ut som en kantarell. En fin kantarell.

Av honom fick jag min första ros.
Han kom med den på förmiddagsrasten när jag var hemma och sjuk från skolan.

Det var ren och fin och kravlös mellanstadiekärlek.

En kväll så låg vi bredvid varann i hans säng och pratade om allt det där vi skulle göra när vi blev stora.  
Och då plötsligt hände det.
Den första kyssen.

Två nervösa hårda tungor och en massa saliv.
Såklart.
Tänker att oavsett vem man får sin allra första kyss av så är den ungefär sådär.
Hård, nervös och snabb.

Vi var kära och ihop i ungefär ett år.

Sen började jag sjuan. På skolan man började i när man började sjuan.
Och så kom killarna i 9:an och förstörde allt.


M.T