För ibland har man inget val
Kategori: Allmänt
Du tror att du är så jävla säker.
Övertygad.
Övertygad om att du vet vad du själv vill ha.
Att du känner dig själv så väl.
Men så en dag.
Så vänds hela din värld upp och ner.
Du trodde att du visste vem du var och vad du ville ha när du är 26 år.
Och helt plötsligt.
Så vet du ingenting..
Du möter någon som får dig att tappa andan.
Tappa hakan inför dig själv.
Inte för att du inte har tappat andan tidigare, men för att du möter henne.
Du möter henne.
Hon.
"Jag älskar män!"
I samma stund som du möter hennes blick för allra första gången sveper det en vind igenom hela din kropp.
Du tappar ditt självsäkra inre och vinden blåser bort ditt motstånd.
"Så här har jag aldrig kännt."
Du blir nervös och berörd men du vet inte på vilket sätt.
Du vet inte hur du ska hantera vinden och du vet inte vad den betyder.
Hon får dig att skratta. Hon får dig att må bra.
Och du förstår fortfarande inte.
Du vet bara att hon inte är som någon annan.
Och att du vill vara nära henne.
Men så en dag. En himla fin dag.
Efter många dagar.
Så förstår du.
Så förstår du dig äntligen på dig själv.
"Jag är attraherad av en kvinna!"
Du vill inget hellre än att ligga med henne.
Vara med henne.
Du vill ha henne.
"Jag vill ha dig ännu mer för att jag inte kan få dig."
Och allt känns helt knäppt. Och du är förvirrad.
Men glad på samma gång.
För ingen annan av samma kön har någonsin fått dig att känna sådär.
"Är jag bisexuell nu?"
Och du tänker varför.
Varför just hon?
Varför ingen annan?
Vad gör henne så speciell?
Det finns så många vackra och fantastiska kvinnor runt omrkring.
Det finns inga svar.
Kanske för att hon har ett sånt där hjärta.
Lite halvtrasigt. Hon vet. Vad som känns.
Och för att hon har skinn på näsan utan att knappt veta om det själv.
För att hon är modig.
För att hon är attraktiv för att hon nästan alltid gör kloka val.
"För att hon är precis som jag fast tvärtom."
Men så en dag. En sorglig himla dag.
Så måste man bestämma sig.
Du måste bestämma dig. För att glömma henne.
Glömma hur hon får dig att känna.
Sluta tänka på henne så som du önskar att du kunde tänka på henne.
För ibland har man inget val.
Ibland måste man backa tillbaka sig själv.
En hand. En blick. En känsla. En kyss.
"Du fick mitt hjärta att slå extraslag."
Övertygad om att du vet vad du själv vill ha.
Att du känner dig själv så väl.
Men så en dag.
Så vänds hela din värld upp och ner.
Du trodde att du visste vem du var och vad du ville ha när du är 26 år.
Och helt plötsligt.
Så vet du ingenting..
Du möter någon som får dig att tappa andan.
Tappa hakan inför dig själv.
Inte för att du inte har tappat andan tidigare, men för att du möter henne.
Du möter henne.
Hon.
"Jag älskar män!"
I samma stund som du möter hennes blick för allra första gången sveper det en vind igenom hela din kropp.
Du tappar ditt självsäkra inre och vinden blåser bort ditt motstånd.
"Så här har jag aldrig kännt."
Du blir nervös och berörd men du vet inte på vilket sätt.
Du vet inte hur du ska hantera vinden och du vet inte vad den betyder.
Hon får dig att skratta. Hon får dig att må bra.
Och du förstår fortfarande inte.
Du vet bara att hon inte är som någon annan.
Och att du vill vara nära henne.
Men så en dag. En himla fin dag.
Efter många dagar.
Så förstår du.
Så förstår du dig äntligen på dig själv.
"Jag är attraherad av en kvinna!"
Du vill inget hellre än att ligga med henne.
Vara med henne.
Du vill ha henne.
"Jag vill ha dig ännu mer för att jag inte kan få dig."
Och allt känns helt knäppt. Och du är förvirrad.
Men glad på samma gång.
För ingen annan av samma kön har någonsin fått dig att känna sådär.
"Är jag bisexuell nu?"
Och du tänker varför.
Varför just hon?
Varför ingen annan?
Vad gör henne så speciell?
Det finns så många vackra och fantastiska kvinnor runt omrkring.
Det finns inga svar.
Kanske för att hon har ett sånt där hjärta.
Lite halvtrasigt. Hon vet. Vad som känns.
Och för att hon har skinn på näsan utan att knappt veta om det själv.
För att hon är modig.
För att hon är attraktiv för att hon nästan alltid gör kloka val.
"För att hon är precis som jag fast tvärtom."
Men så en dag. En sorglig himla dag.
Så måste man bestämma sig.
Du måste bestämma dig. För att glömma henne.
Glömma hur hon får dig att känna.
Sluta tänka på henne så som du önskar att du kunde tänka på henne.
För ibland har man inget val.
Ibland måste man backa tillbaka sig själv.
En hand. En blick. En känsla. En kyss.
"Du fick mitt hjärta att slå extraslag."
