Dom är aldrig värda det.
Kategori: Män
Ni kanske tror att det är slut på historier om diverse avsugningar, män och saker som får en att undra varför man överhuvudtaget gjorde som man gjorde.
Ack jag kan trösta er med att det finns gott om dem kvar.
Det är mest det att jag inte finner några ord.
Jag har liksom tappat förmågan att uttrycka mig.
Männen dom försvinner ur mitt liv lika snabbt som dom kom in i mig kan man säga.
Och varje gång dom lämnar så tänker jag: Nej nu jävlar i helvetet så får det fan va slut på det här.
Sen gråter jag några dagar. Hetsäter glass (Fastän att jag hade slutat äta socker). Sen smäller jag i dörrar. Börjar träna maniskt. Och skäller ut tonårskillar som inte kan bete sig på spårvagnen.
Det slår liksom aldrig fel. Alltid samma procedur.
I samband med gråten dom första dagarna så tror jag också alltid att det aldrig ska gå över. Jag är lika livrädd varje gång att det ska kännas sådär resten av livet. Så in i helvetes rädd att jag aldrig ska kunna skratta och känna mig lycklig igen.
Efter jag har gråtit. Då blir jag oftast arg. Inte på männen som antingen sårat, lurat eller behandlat mig illa. Utan på mig själv. Så in i helvetes arg på mig själv.
Och det är väl därför jag ställer mig upp igen. Gång på gång. Och inte låter någon liten, knappt existerande romans ta knäcken på mig.
Jag blir så extremt förbannad på mig själv att jag låtit det hända att jag bestämmer mig för att hans handlingar inte ska få mig att gråta. Han är inte värd det.
Dom är aldrig värda det.
Så jag förbannar mig själv återigen för att jag låtit mig hoppas på en man.
Han som jag trodde var annorlunda. Inte som dom andra. Ingen är annorlunda.
Ja. Jag har föreställt mig vårat bröllop.
Jag har sett honom vänta där framme vid altaret.
Självklart har jag det. Det har jag med er alla.
Alla ni som varit inne i mig och vänt. Ni har bärt mig över tröskeln.
Ja, jag har en livlig fantasi.
Men jag är ungefär hundra procent säker på att jag inte är den enda singeltjej som föreställer mig stundande bröllop med diverse ligg, hångel och liknande.
Jag antar att jag må utstråla något väldigt oseriöst. Eftersom jag drar till mig extremt oseriösa killar. Kanske är det mitt röda hår.
Jag har inte mycket mer att tillägga. Men en dag kanske han står där. Och fångar mig när jag faller istället för att vända. Men nu känner jag ungefär: Nu jävlar i helvetet så får det fan va slut på det här.
M.T