Att inte pressa fram känslor
Kategori: Kärlek
Idag diskuterade jag och en vän känslan av frihet.
Du är aldrig så fri som när du är singel.
Ändå strävar man efter att hitta den rätte/rätta.
Det som är rätt.
The love of your life.
Jakten.
Du är aldrig så fri som när du är singel.
Ändå strävar man efter att hitta den rätte/rätta.
Det som är rätt.
The love of your life.
Jakten.
Slakten.
Vi vill inget hellre än veta vem denna fantastiska människa är och vart den gömmer sig.
Men vi glömmer så lätt att ta vara på dagarna tillsammans med sig själv.
Dagarna av den där äkta friheten som vi antagligen kommer sakna i samma stund som vi äntrar ett förhållande.
Förhoppningsvis får du ändå din tid för dig själv i rätt dos och att det positiva med att vara lyckligt kär väger över.
Men.
Varför stressar vi när vi kan njuta?
Varför lägger vi så mycket energi på att undra när han kommer?
Om han kommer?
Om man kommer uppnå den där gränslösa kärleken till någon.
Varför jaga kärleken när den en dag kommer till dig när tiden är rätt.
Varför tvinga fram känslor.
Pressa fram känslor för någon som du innerst inne vet inte är den du vill ha.
För att du längtar så efter dagarna när du slipper vakna upp bakis själv.
För att du längtar så efter att få storhandla mjölk och ägg för veckan som kommer tillsammans med någon.
För att du längtar så efter att få hålla en trygg hand på väg hem från festen.
För att du längtar så efter att få en godnatt kyss varje kväll.
Varför?
Det där har du haft och det där kommer du få igen.
En vacker dag.
När tiden är rätt.
När rätt person korsar din väg.
Och det kommer spraka.
Och sen vill du att det ska vara för evigt.
Man kan fa-an inte pressa fram spraket hur mycket man än skulle önska att det gick!
Fan vad många gånger jag har försökt pressa fram sprak från båda sidor.
Det är lönlöst.
Finns det inget sprak så finns det inget sprak hur mycket man än vill att det ska finnas.
Accept and move on.
Yes.
Att njuta av sin frihet när man har den och att inte pressa fram känslor.
M.T
Men vi glömmer så lätt att ta vara på dagarna tillsammans med sig själv.
Dagarna av den där äkta friheten som vi antagligen kommer sakna i samma stund som vi äntrar ett förhållande.
Förhoppningsvis får du ändå din tid för dig själv i rätt dos och att det positiva med att vara lyckligt kär väger över.
Men.
Varför stressar vi när vi kan njuta?
Varför lägger vi så mycket energi på att undra när han kommer?
Om han kommer?
Om man kommer uppnå den där gränslösa kärleken till någon.
Varför jaga kärleken när den en dag kommer till dig när tiden är rätt.
Varför tvinga fram känslor.
Pressa fram känslor för någon som du innerst inne vet inte är den du vill ha.
För att du längtar så efter dagarna när du slipper vakna upp bakis själv.
För att du längtar så efter att få storhandla mjölk och ägg för veckan som kommer tillsammans med någon.
För att du längtar så efter att få hålla en trygg hand på väg hem från festen.
För att du längtar så efter att få en godnatt kyss varje kväll.
Varför?
Det där har du haft och det där kommer du få igen.
En vacker dag.
När tiden är rätt.
När rätt person korsar din väg.
Och det kommer spraka.
Och sen vill du att det ska vara för evigt.
Man kan fa-an inte pressa fram spraket hur mycket man än skulle önska att det gick!
Fan vad många gånger jag har försökt pressa fram sprak från båda sidor.
Det är lönlöst.
Finns det inget sprak så finns det inget sprak hur mycket man än vill att det ska finnas.
Accept and move on.
Yes.
Att njuta av sin frihet när man har den och att inte pressa fram känslor.
M.T