Gråten är slut och ledsamheten blir styrka
Kategori: Allmänt
Hur kommer man över någon?
Har vi egentligen diskuterat det någon gång?
Känns som att jag har miljoner erfarenheter av denna sort.
Nej, inte en miljon.
Men en och annan har jag kanske.
Så om ni råkat utför det otänkbara: Att ha blivit dumpad, Sårad, Sviken med mera, så varsågoda.
Ett:
Om du är ledsen. Gråt.
Gråt så tårarna sprutar.
Det är liksom ingen idé att spara på krutet. Det måste ut.
Förr eller senare.
Och ju förr desto bättre.
Så kläm i för allt vad du är värd.
För en dag tar dom slut.
Tårarna tar slut.
Gråten tar slut och ledsamheten förvandlas till styrka.
Två:
Lyssna på sorglig musik.
Så du blir ännu mer ledsen.
Två klassiker:
Nothing Compares 2 u - Sinead O´connor
och
Om du lämnade mig nu - Lars Winnerbäck och Miss Li.
Oj som jag har gråtit ner många kuddar med mascara till Lars och Sinead.
Känslorna förstärks liksom med musiken.
Jag inbillar mig att det skyndar på processen.
Tre:
Har vi egentligen diskuterat det någon gång?
Känns som att jag har miljoner erfarenheter av denna sort.
Nej, inte en miljon.
Men en och annan har jag kanske.
Så om ni råkat utför det otänkbara: Att ha blivit dumpad, Sårad, Sviken med mera, så varsågoda.
Ett:
Om du är ledsen. Gråt.
Gråt så tårarna sprutar.
Det är liksom ingen idé att spara på krutet. Det måste ut.
Förr eller senare.
Och ju förr desto bättre.
Så kläm i för allt vad du är värd.
För en dag tar dom slut.
Tårarna tar slut.
Gråten tar slut och ledsamheten förvandlas till styrka.
Två:
Lyssna på sorglig musik.
Så du blir ännu mer ledsen.
Två klassiker:
Nothing Compares 2 u - Sinead O´connor
och
Om du lämnade mig nu - Lars Winnerbäck och Miss Li.
Oj som jag har gråtit ner många kuddar med mascara till Lars och Sinead.
Känslorna förstärks liksom med musiken.
Jag inbillar mig att det skyndar på processen.
Tre:
Om du är arg. Var arg.
Var riktigt jävla arg.
Smäll i dörrar och slå i köksluckorna.
Gå och boxas.
Svär högt för dig själv.. Exempelvis "Din jävel".
Fyra:
Sök tröst hos dina vänner.
Låt dem komma hem till dig med hämtpizza eller salami.
Och låt dem ligga bredvid dig och säga att allt blir bra.
Prata så mycket skit du bara orkar om honom.
Fem:
Gör saker.
Gå ut, drick öl, dansa, träna, fika, umgås!
Sex:
Hångla och ligg så mycket du bara kan.
Så han inte var den sista.
Han får absolut inte vara den sista.
Det här med att bli ledsen eller sårad av någon har sina olika faser.
Jag kan bara tala för mig själv, men för mig så har det dom senaste gångerna ungefär varit samma process.
Jag stirrar sorgset in i väggen och gråter mig blå i minst en dag.
Kan inte dra på mungiporna.
Kan inte äta.
Lite den.
Vägrar mest att lämna sängen bara.
Dag två övergår ledsenheten oftast till tysthet.
För att resterande dagar sedan följs av ältande och möjligtvis dörrsmällar med mera.
Ingen gång är ju den andra lik naturligtvis.
Man kan ju bli mer eller mindre ledsen för olika saker.
Men i alla fall.
Min erfarenhet är att den första fasen går över ganska snabbt.
Den går över ganska snabbt om man bara tillåter sig själv att känna allt det man gör istället för att förneka sin sorg eller ilska.
Efter en vecka så har man bearbetat klart med hjälp av tårar och ältande.
Sen kan man släppa det någorlunda för att koncentrara sig på allt som är fint i livet och inse att det kanske inte var världen som gick under ändå.
Världen går aldrig under.
Man glömmer det när man är mitt uppe i något, men det är faktiskt sant.
Man klarar sig.
Man överlever.
Man överlever den här gången också. Och man överlever nästa med.
Och efteråt är man en erfarenhet rikare på vägen mot att bli lycklig igen.
M.T
Var riktigt jävla arg.
Smäll i dörrar och slå i köksluckorna.
Gå och boxas.
Svär högt för dig själv.. Exempelvis "Din jävel".
Fyra:
Sök tröst hos dina vänner.
Låt dem komma hem till dig med hämtpizza eller salami.
Och låt dem ligga bredvid dig och säga att allt blir bra.
Prata så mycket skit du bara orkar om honom.
Fem:
Gör saker.
Gå ut, drick öl, dansa, träna, fika, umgås!
Sex:
Hångla och ligg så mycket du bara kan.
Så han inte var den sista.
Han får absolut inte vara den sista.
Det här med att bli ledsen eller sårad av någon har sina olika faser.
Jag kan bara tala för mig själv, men för mig så har det dom senaste gångerna ungefär varit samma process.
Jag stirrar sorgset in i väggen och gråter mig blå i minst en dag.
Kan inte dra på mungiporna.
Kan inte äta.
Lite den.
Vägrar mest att lämna sängen bara.
Dag två övergår ledsenheten oftast till tysthet.
För att resterande dagar sedan följs av ältande och möjligtvis dörrsmällar med mera.
Ingen gång är ju den andra lik naturligtvis.
Man kan ju bli mer eller mindre ledsen för olika saker.
Men i alla fall.
Min erfarenhet är att den första fasen går över ganska snabbt.
Den går över ganska snabbt om man bara tillåter sig själv att känna allt det man gör istället för att förneka sin sorg eller ilska.
Efter en vecka så har man bearbetat klart med hjälp av tårar och ältande.
Sen kan man släppa det någorlunda för att koncentrara sig på allt som är fint i livet och inse att det kanske inte var världen som gick under ändå.
Världen går aldrig under.
Man glömmer det när man är mitt uppe i något, men det är faktiskt sant.
Man klarar sig.
Man överlever.
Man överlever den här gången också. Och man överlever nästa med.
Och efteråt är man en erfarenhet rikare på vägen mot att bli lycklig igen.
