När han säger. Nej jag vill inte mer. Och jag drunknar i hans minne. När han säger. Du får klara dig själv nu. Jag orkar inte längre. Vi är klara med varandra. Vi har redan förstört varandra.
Vi är trasiga båda två och det kommer aldrig gå att laga oss.
När jag ser på honom när han säger precis dom orden jag ville säga. När han säger allt det jag känner.
Jag är förstörd inifrån och ut och han är förstörd utifrån och in. Och ingen vet hur lång tid vi måste ägna åt att tejpa ihop oss själva. För vi kan inte hjälpa varandra.
Och vi båda två måste avsluta något som inte existerat.
Jag är redo att släppa dig nu. Jag vill inte heller mer.
Jag ska bli hel igen. Så som jag var en gång.
Och han drunknar i mitt minne.
Och jag släpper hans hand. Och han släpper min. Vi släpper varandra och jag kommer aldrig mer att somna i hans armar.
Det gör ont. För han har världens största kuk. Men jag får ju sex. Någon vill ha sex med mig och jag vill också ha sex med någon. Men ont gör det. Men skit samma för jag måste ju passa på nu. Man vet aldrig när det händer nästa gång. Så lika bra att bita ihop och försöka njuta så gott det går.
Och så spottar han mig på fittan. Min fina fitta. Som är så himla helig. Han spottar. För att den ska bli mer våt. Spottar på mitt allra mest personliga. Och fortsätter.
Fan vad skönt det är att knulla dig.
Tackar. Tack. Vad gullig du är. Det var roligt att höra!
Men jag tänker. Vad gör jag mot mig själv? Det gör ont. Och han spottar på mig. Men jag säger ingenting. Jag låter det hända. För jag vill ju så gärna vara glad och tacksam.
Om att vara ung och singel och ibland misshandla sig själv. För vem? För vems skull? Ja det kan man fråga sig.
Hälften av alla dumheter man har gjort mot sig själv är inte ens i närheten av okej. Man tror att det inte spelar så stor roll. Det spelar inte så stor roll alla gånger man har tryckt bort sina egna känslor för någon annans njutning. För någon som inte älskar dig.
Vet ni. Det spelar roll. Det spelar en jävligt stor roll.
Jag tror att dom flesta personer. I alla fall kvinnor någon gång har fejkat en orgasm. Jag tror att det är få förunnat att ha låtit bli, att ha kunnat låta bli att göra det.
Jag tror också att dom flesta män är väl medvetna om att det sker. Att deras ligg, flickvänner och sambos någon gång har fejkat. Och jag tror faktiskt helt ärligt inte att dom bryr sig. Jag tror inte att ni bryr er.
Det är nog ganska bekvämt skulle jag vilja säga.
Jag har kanske fejkat sisådär. 90% av alla orgasmer i mitt liv. Sorgligt. Jo tack. Mycket sorgligt.
Och jag är en vanlig tjej i mina bästa år. Och jag är knappast ensam i sverige eller världen om att ha gjort det. I så fall skulle det vara hemskt sorgligt. I så fall skulle jag känna mig ganska misslyckad och onormal. Men vet ni. Jag råkar veta att jag inte är ensam. Och det är ju skönt.
När du har kommit. I, utanför eller på mig. Då är det oftast så enligt min erfarenhet att samlaget, sexet, knullet, ligget, ja vad du nu vill kalla det, är slut. Över. Det är klart. Klappat och klart så att säga.
Inte enligt min mening såklart. Men enligt hans mening. Det tar ju så himla mycket på krafterna att få utlösning. Det är liksom som att den tar musten ur mannen.
Jaha... Och jag då?
Är det en skriven regel att det måste ske i någon himla ordning? Förspel, mellanspel, hon kommer, han kommer, slut. Gud förbjude att han råkar komma innan dig.
Ibland kan jag titta på alla flickor som inte tagit steget in i det aktiva sexlivet ännu och tänka. Akta er. Akta er för att börja fejka. Använd kondom och ligg aldrig med någon ni egentligen inte vill ligga med. Kräv din orgasm, den är lika mycket värd som hans. Ni vet inte vad som väntar er.
Det kan också kännas som ett misslyckande. Att inte komma. Det kan kännas som ett misslyckande och vara svårt att erkänna.
Jag har slutat fejka. Jag låtsas aldrig. Aldrig. Aldrig. Det är lättare nu. När man är äldre. Nu kan jag vara ärlig med min orgasm.
Övning ger färdighet. Man måste öva på sina orgasmer. Öva själv. Öva tillsammans. Våga visa vad man gillar. Våga säga. Nej jag kom inte. Våga låta bli att fejka.
Och om mitt hjärta stannar?
Skulle du pressa dina händer mot min bröstkorg?
Skulle du kyssa mig så jag fick luft igen?
Ibland ligger man med näsan precis ovanför vatten ytan. För man har tagit ett för långt simtag.
För att man har plaskat sig ut på alldeles för djupt vatten.
Och så undrar man hur 17 man hamnade där.
Hur 17 hamnade jag i den här återvändsgränden utan att veta vägen tillbaka.
Det undrar man.
Hur länge måste jag ligga här och räkna minuterna.
Timmarna.
Sekunderna.
Jag kan hålla andan länge men jag kan inte andas utan dig..
Ibland gör man saker bara för att slippa tänka och känna sådant som ibland gör så himla ont. Man orkar liksom inte ha konstant kontakt med sitt innersta jämt och ständigt.
Ni kanske tror att det enda jag tänker på är sex, ligg, knull och allt annat som ingår i de kategorierna. Men jag hoppas inte det.
Det låter fel att säga att sex är ett stort intresse men sex, kärlek och relationer intresserar mig. Män och kvinnor intresserar mig. Så därför tycker jag det är roligt att skriva om. Och förhoppningsvis tycker ni att det är roligt att läsa om.
Jag kankse ibland berättar alldeles för mycket detaljer. Jag vet inte. Men ni får ta hänsyn till att det är inlindat i ord och meningar. Att jag kanske brer på en aning ibland och förstärker med fula ord ibland. Men allt jag skriver om är verklighet. Hoppas det inte gör någonting. Hoppas att det når er på ett bra sätt ändå.
Din stora kärlek. Finns det bara en? Om det bara skulle finnas en enda stor kärlek för alla. Mannen eller kvinnan i ditt liv. Så är det omöjligt att den enda personen skulle finnas att hitta på exakt samma ort som du lever. Hur stor är den chansen? Obefintlig. Det måste alltså finnas flera olika mannen i ditt liv. Det måste finnas minst 20 stycken olika världen över tänker jag som är ämnade för just dig. Kan inte bara finnas en enda. Det är fullt omöjligt. Det här är en helt ny insikt jag har kommit fram till. Och det känns ju bra. Och hoppfullt. Men samtidigt jobbigt. Eftersom att det nu finns en handfull mannen-i-mitt-liv personer runt om på jorden så betyder det också att jag aldrig kommer få chans att träffa alla. Jag kommer träffa en, kanske två av dom här personerna om jag har tur. Men resten då? Tänk så missar jag någon fantastisk person. Sen gäller det ju att när man väl har turen att möta en av sina livs kärlekar att han också vid samma tillfälle inte har hittat nån annan av sina redan. Hänger ni med?
Nu ska jag berätta för er om mitt allra första one-night-stand. Om man inte räknar honom som knep min oskuld. Och det gör man inte. Han räknas knappt för något. Så i alla fall.
Första one-night-standet.
2009. Oktober 2009.
Jag och min kompis hade varit ute och dansat. Klockan var fyra på morgonen och vi ramlade ut genom entrén och började promenera mot vasaplatsens hållplats.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde när man raggade upp nån för jag hade aldrig gjort det.
Men när vi gick där fick jag syn på en man som kom gående mitt i allén. Han var lång och hade randig halsduk. Jag var ogenerad. Gick med bestämda steg emot honom och sa; Hej. Vart ska du? Han var påväg hem och jag fladdrade med mina sönderdansade ögonfransar. Så kysstes vi. Han tog mig i hand och så lämnade jag min kompis vid hållplatsen och följde med honom hem.
Alexander.
Han jobbade med viktiga saker. Som ekonomi. På bank ungefär. Var 28 år och väldigt snäll.
Vi kom hem till honom. Jag fick låna en tandborste och en t-shirt. Det var väldigt stelt och inte alls sådär eldigt och väldigt som det kan vara. Men det blev såklart, självklart, absolut ett bra ligg tillslut.
Efter mitt allra första one-night-stand med Alexander fick jag mersmak och lust att pröva mina vingar. Upptäckte att singel livet hade en massa bra erbjudanden som förhållande livet inte hade.
Vet att jag tidigare i livet hade en helt annan syn på sex. Att sex utan känslor inte var något för mig. Att jag aldrig skulle kunna ligga med någon jag inte kände eller kände någonting för.
Det var kanske oskuldsligget som satte dom grillerna i mitt huvud. Inte så konstigt med tanke på hur oupphetsande det var.
Alla förhållanden når tillslut det som man kan kalla Rutinsexet.
Sex på rutin. Sex för att man borde ha sex. Sex för att man är kåt. Sex för att man inte har nått bättre för sig.
Sex på rutin.
Efter några månader av samlag med en och samma person så övergår det spännande och nya till att man vet exakt vad som kommer hända. Man vet varenda steg. Man har synkat varandra till leda.
Förspelet. Man går och lägger sig. Naken. I nattlinne. I pyjamas. What ever. Han lägger sig bredvid. Man säger godnatt, sovgott. Sen kryper han upp bakom dig. Lägger armen om dig och du känner hans kuk mot ryggen. Smeker dig lite på magen.
Klart.
Det var ungefär förspelet det. Sen hoppar vi snabbt från magen till fittan. Handen innanför trosorna.
Och du överväger om du verkligen är sugen på ett godnatt knull eller inte just idag. Han är det uppenbarligen. Lika bra att passa på tänker du. Lika bra att ta chansen när den är här. Man vet ju inte hur kåt man kommer vara om tre dagar till.
Så du krånglar av dig trosorna vänder dig om och säger hej hej till hans penis. Fixar och donar i nån minut, kanske en och en halv. Sen är det pang på.
Penetration. Från sidan. I ungefär en minut. Bakifrån. I ungefär en minut. Från sidan igen i en halv. Lite klitoris stimulans. Fem minuter. Sen tröttar han. Och du. Sen suger du av honom tills han kommer. Springer till toaletten. Spottar. Sköljer munnen. Och försöker kissa. Går inte. Sitter i fem minuter med kranen på för att försöka framkalla åtminstonde en enda droppe kiss för att slippa urinvägsinfektion. Går inte. Sköljer av med lite vatten för säkerhets skull. Går tillbaka in i sovrummet.
Ibland kan jag tänka att vissa människor nog inte är gjorda för att vara med en och samma person resten av livet. Och vissa människor kanske precis är gjorda för det. Vissa kanske vill vara gjorda för det, men är innerst inne inte alls speciellt monogama.
Jag är nog en sån där viss person som snarare inte är gjort än är gjord.
Fast och ena sidan inbillar jag mig att när jag väl hittar den där kärleken jag vill dö för så kommer hela min världsbild vändas upp och ner och vi ska vilja vara med varandra resten av livet.
Men det känns mer som en dröm än som en framtida verklighet.
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror på kärlek vid andra ögonkastet. Jag tror på kärlek resten av livet.
Men jag tror också på otrohet.
Med det menar jag att jag inte tror att det finns någon som inte tvingas möta en frestelse någon gång. Och att i 90 procent av fallen, både när det gäller kvinnor och män så faller vi för den.
Vi faller precis som om benen som bär upp oss skulle sluta existera. Och vi kanske ångrar det sen. Men vi faller ändå. För vi är människor.
Det är en drift. En sexuell drift till en annan människa än den du såg i ögonen och sa att du skulle älska resten av livet. Så det så.
Det finns säkert dom som inte håller med mig och det finns säkerligen undantag. Men majoriteten av mänskligheten är otrogna. Vi vill bara inte riktigt erkänna att det är så. Vi vill ha kvar den romantiska bilden av att man lever lyckliga i alla sina dagar. Vi vill ha det så. Vi vill att det ska fortsätta vara så. För alltid. Fastän världen förändras och sex och lust inte alls är lika tabu som det var innan jag blev född. Vi är öppnare, men ändå inte tillräckligt. Folk reagerar fortfarande med stora ögon ifall jag skulle säga att det kliade i fittan, men dom som vänder bort blicken är ändå dom som ligger med grannen i smyg. Nu halkade jag lite. Men ni kanske förstår vad jag menar.
Så vad ska vi göra? Vad ska vi göra för att övertala oss själva om att gräset inte är grönare på andra sidan?
Är kvinnor lika otrogna som män?
Ibland tänker jag att kvinnor kanske till och med är mer otrogna än män. Det kan ha att göra med att bilden av att det är män som tänker på sex hundra gånger per dag är så starkt inpräntad så vi glömmer bort att kvinnor också är människor. Människor som också tänker minst lika mycket på sex, tittar på porr och onanerar.
Män är svin. Kvinnor är små, sköra, känsliga varelser.
Den bilden gör att kvinnor har större chans att komma undan med att vara otrogna. Det är ju mannen som är ett svin. Inte kvinnan inte. Eller...?
Hur som helst.
Många tycker att gränsen går vid en kyss. Att gränsen för otrohet går vid ett hångel. Men vad är en fot under ett bord? Räknas inte den? En lite för lång kram med en näsa i en nacke.. Vad är det? Är det bara en längtan efter något man inte kan få ge uttryck för?
Är det okej?
Du får bli förbannad om han ger henne en för lång kram med en varm kind mot hennes. När hon känner lukten av hans nacke och hör hans hjärtslag. Det kanske inte är en penis inuti en vagina men det är attraktion och det är längtan efter att få kasta sig in i något eldigt.
Och så lever vi lyckliga eller olyckliga i alla våra dagar.
Ibland råkar man ligga med en bra kompis. Gör det så mycket tänker jag? Gör det så mycket att man ligger med en kompis.
Att man råkar ta av sig alldeles för mycket kläder och råkar knulla?
Råkar knulla. Det är två hemskt roliga ord. Hur råkar man knulla. Går det? Oj då. Vi råkade visst ligga med varandra.
I alla fall. Det borde inte göra något. Det borde vara en bra sak mer än en dålig.
Risker med att ligga med en nära vän. Jag tänker. Svartsjuka. Om man inte förklarar reglerna. Att äganderätten som inte är berättigad kommer på köpet, alldeles gratis i samma stund som man säger Hello lets fuck. Lets sleep together. Jag ska inte känna någonting mer än att det är skönt att ligga med dig. Vi ska inte känna någonting för varandra mer än lusten.
När vi klär på oss kläder så är det som att ingenting har hänt och vi håller inte varandra i händerna mer.
Men. Ibland. Kommer svartsjukan ändå. Så, kan du leva med den? Det är frågan du måste ställa dig. Kan du leva med att ni faktiskt bara är kompisar och du inte har någon rätt att säga Stopp och belägg. Du får bara ligga med mig. Ni är bara kompisar och ni vill inte förstöra det. Och alla får ligga med alla. När dom vill. Jag med. Och du med.
Det är konstigt det där. Med känslor. Och inga känslor. Och känslor ibland. Och känslor för någon.
Att känna en attraktion till någon man inte förväntade sig att göra. Att känna herregud, vad hände där. Att känna. Jag kan inte styra över min kåthet. Över min drift. Över mig själv. Frustrerande.
Att försöka bromsa sig själv och säga. Nu får du lägga av. Nu får du behärska dig själv. Såhär kan du inte hålla på. Det är inte bra för varken ditt hjärta eller din hjärna.
Och varför är det inte det då? Varför kan jag inte få lov. Att göra som jag vill.
Och varför tänker jag på vad som är rätt och fel i andras ögon. Och inte i mina egna. Varför måste jag behärska min kåthet. Om den inte skadar någon?
Nej. Just det. Lite den.
Ju äldre jag blir. Ju mer tiden går. Desto mer förvånas jag över mig själv. Jag förvånas för att jag trodde att det inte kunde hända så mycket mer nu. Trodde att jag hade upplevt varenda centimeter av äventyr och passion man behövde. Som man behöver uppleva innan man tackar ja till ett frieri. Det hade jag visst inte. Det har man nog aldrig.
Och det är la skönt att veta att även om ingen går ner på knä någonsin så finns det saker som behöver upplevas.
