ingetmerliggtack.blogg.se

En tjusig kväll i Februari i år stod jag tillsammans med mina vänner på en liten unken sket bar på andra lång gatan med min tredje öl i handen. 

(Andralång går för övrigt aldrig ur tiden. Fastän man frågar sig själv om man börjar bli för gammal för billig öl och sunkiga toaletter så blir svaret alltid Nej. Nej det blir man aldrig. Man blir aldrig för gammal för billig öl.)

Hade börjat prata alldeles för ivrigt med min vännina om sex och samlevnad. Om kärlek och relationer. Om svek och känslor.
Sånt vi kvinnor pratar om. För det mesta.

Tillslut bestämde vi oss för att gå ut på rövarstråk!

Rövarstråk kan ha många betydelser i mitt huvud.
Det är ett mycket lustigt och trevligt ord att använda sig av i många olika sammanhang.
Men innebar i det här fallet att lämna den lilla dammiga baren för att leta rätt på den stora kärleken.

Som vanligt.

Så himla dumt att använda ordet den stora kärleken med tre öl under västen. Det lär ju aldrig hända. Ialla fall. Hur som helst. Och så vidare.
Vi gick vidare.

Vart?
Till stans största köttmarknad.

Tänker inte nämna namn.

Det var där man hängde när man precis fyllt 22 och ett halvt.
Lammköttsmarknad kanske är ett bättre beskrivande ord nu mera när man fyllt över 25.
Inte ett ställe att hitta den rätte på i alla fall. Det vet jag.
Men precis rätt om man vill hångla. 

I alla fall. Vi kom in fortare än kvickt. Gick före halva kön. Jag och mina tre kompanjoner.
Hängde av oss jackorna.
Slog med blicken över rummen.
Köpte en öl.

Fem minuter senare. Står han där..
Min sjöman. Min långa blivande sjöman.

Han sa ungefär Hej. Sen var jag fast.
Vi pratade i några minuter och jag fladdrade allt vad jag orkade med mina små ögonfransar.
Han kysste mig och han tog min hand.
- Ooooooooooj... Vilka stora händer du har! Sa jag ungefär som Rödluvan.
Vi jämförde tummarna.
Gigantisk tumme.
- Det är inte det enda som är stort... Viskade han. Lite som vargen.

Hoppsan Hejsan! Nu kör vi! Tänkte jag.

Vi gick ut och promenerade gatan ner förbi några hållplatser innan vi väntade in kollektiv trafiken som hjälpte oss hem till honom.

Där hade jag det bästa one-night-stand sexet i hela mitt liv.
Japp. Jajamensan. Herregud. 
Halleluja.
Skepp o Hoj!

Dagen efter när klockan började bli alldeles för mycket sprang jag upp ur sängen. Sa knappt hej då för jag ville inte känna mig i vägen.
Kan aldrig stanna längre än fem minuter efter att morgonligget tagit slut.
Måste ut. Måste hem.
Måste gå walk of shame.

Pep hej då tystare än en näbbmus och valsade lite halv förvirrad ut genom dörren och letade mig till en vettig hållplats.

Påvägen hem svängde jag förbi apoteket och köpte ett dagen efter piller för 159 spänn för mina näst sista slantar. Såg på apotekskvinnan att hon synade mig från topp till tå och tänkte ungefär; ”Dagens ungdom!” ”Skäms på dig flicka lilla!” ”Du borde veta bättre” ”Slampa”. Eller kanske inte.
Men jag brydde mig inte så mycket. Var ändå på ett strålande humör!
Det var svårt att förstå hur någon man hade träffat för allra första gången några timmar tidigare kunde få marken man står på att skaka så mycket.

Han var inte min stora kärlek, bör tilläggas. Han var bara en helt vanlig sjöman med fina händer och trevlig röst. Men det gjorde mig ingenting. För det var bra och kravlöst.

En vecka senare började vi sms:a. Vi hade bytt nummer.
Han skrev och frågade om jag ville komma dit och ligga.
Och jag skrev: Såklart jag vill!
Nej det skrev jag inte, jag spelade lite mer cool. Lite mer: Kanske det kanske
Utan punkt.
Lite avslappnat sådär. Som att det inte var en så stor grej.

Jag åkte i alla fall dit efter att ha spelat lite svårfångad. En helt vanlig onsdagskväll vid sju.
Han mötte mig utanför sin lägenhet och gav mig en kyss.
En alldeles egen vanlig kyss. Ingen fest kyss. Ingen bakis kyss.
En vanlig onsdags kyss.

Och vi gick in. Och satte oss i hans soffa och drack ett glas vin.
Sen blev det som vi hade planerat.
Jag visste inte att det kunde bli bättre än sist.
Men jag hade så himla fel.
Jag hade mest fel i hela världen.

Jag fick en slags själslig orgasm. Som att jag dog och återuppstod.
Det gungade värre än på dom sju haven och det är väl något som jag antagligen aldrig kommer uppleva med någon igen.
Hoppas såklart.
Men jag har inga stora förhoppningar.
Det duger bra med vanliga orgasmer. Naturligtvis! Det är inte fy skam. Absolut inte.
Det var antagligen lite Kama Sutra över det hela.
Med ögonkontakt och hela grejen. Intensivt. Inte bara. In, ut och så vidare.
Vi ”älsakde” inte om ni nu skulle få för er det. Ursch nej! Hatar för övrigt det ordet. Det gör mig nästan lite äcklad.
Nej verkligen inte. Vi knullade. Såklart.
Men med hjärtslagen utanför kroppen och för första gången under ett samlag så tårades mina ögon. Jag var på vippen att fälla en tår av tillfredställelse.
Slå den! 
Var lite rädd att han skulle tro att jag var galen.
Här ligger jag och gråter medans en vilt främmande sjöman har sin penis i min vagina liksom. Lite den. Skrämmande.

Men det gick inte att hejda. Jag ville inte hejda det.

Jag kände något jag inte ens visste existerade.
Med honom. Han. Som jag inte känner för fem öre. Ger mig den här upplevelsen.
Det är inte klokt va!?
Det är inte klokt vad man ska vara med om.

Jag slutar aldrig att förvånas. 
Tack sjömannen, jag är dig evigt tacksam. 

 
M.T