ingetmerliggtack.blogg.se

Sommarn

Kategori: Allmänt

Jag längtar till landet. 
Till mjölk med lång hållbarhet och rövin ur små gamla slitna glas. 
Att vakna till flugor som surrar mot fönstrena. 

Längtar till att gå barfota i stövlar med nattlinne. 
Att köra gräsklippare och stanna uppe sent och ligga i en dammig soffa. 

Att dricka äcklig sprit ur äggkoppar och lyssna på karlavagnen på radion. 
Somna till surret av syrsor utanför och behöva slå ihjäl en mygga. 

Att dricka tre koppar kaffe.

Jag längtar till att känna värmen på gamla golv från solen som legat på under mina fötter.
Till flädersaft. 
Till att aldrig behöva sätta på sig något smink förutom möjligtvis rouge. 

Att laga sallad och pajer till lunch och äta havregrynsgröt med kanel till kvällsmat. 
Att diskutera livets stora viktigheter med ett par små fina vänner. 

Som jag längtar. 




M.T

Han med fina ögon

Kategori: Ligg

För några månader sedan låg jag med en kille.
En i gänget. En ny kompis. 

Han var ny. Och spännande.
Han hade fina ögon och gråa hårstrån i sitt 25 åriga mörka hår.
Jag tänkte. Han. Han har grå hårstrån för han har levt.

Det lockade mig.

En kväll kysstes vi för första gången. Det var ett mycket fint hångel.
Ett sånt där hångel som jag alltid drömmer om.
Ett hångel grundat av alldeles lagom många öl och i en iskall natt i Göteborg.
Med vantar och mössor så man inte fryser.
Men man fryser inte ändå.
Man blir alldels varm.
Man blir alldeles varm av sådana kyssar.

I alla fall.
Jag ägnade inte honom mer tanke än vid tillfällena vi råkade ligga och ses.
Jag ville inte ställa till det. 
Jag tänkte att bara inte det här slutar illa.
Ska man verkligen ligga med någon som är kompis med hälften av alla sina vänner.
Är det en så bra idé?
Tänk om jag blir ledsen. Tänk om han blir ledsen.
Vad händer då?
När alla är kompisar. 

Men jag var så övertygad om att det här, det här är en bra kille.
Och vi är på lika villkor.
Vad skulle kunna hända?

Under tiden jag var med honom träffade jag också Sjömannen.
Jag hade så dåligt samvete för jag klarar egentligen inte att ligga med två killar under samma tid.

Men och andra sidan så tänkte jag att jag har inga skyldigheter och jag kan inte låsa upp mig för någon med fina ögon bara för att vi råkar ligga ibland.
Det kan jag bara inte.
Så jag träffade sjömannen ändå. Låg med sjömannen ett par gånger.
Men kände mig som ett svin.
Fruktansvärt.

Det skulle jag dock aldrig ha gjort.
Det skulle jag verkligen aldrig ha gjort.
Ångrar så att jag någonsin kände dåligt samvete.

För det största svinet. Det allra största svinet visade sig vara han med fina ögon.

Det är inte okej att försöka ligga med en av mina närmaste vänner när jag står bredvid. 
Det är inte okej.
Det är allt annat, men inte okej.
Förstår ni det?

Då är man ett svin. 
Ett riktigt jävla asshole. Ett fittnylle.
Och det gör mig så ledsen och besviken.
Att han, som jag verkligen trodde bara var en snäll man visade sig vara en sån skitstövel.

Och då tänker ni.
Men duuuuu då? Du låg ju med någon annan?

Man får ligga med nån annan hur mycket man vill säger jag då.
Man får det!
Men man får inte göra move på en vän!
Det är ett som är jävligt säkert.
Det är förbjudet.

Vad fan trodde han?
Att det skulle bli något bra av hans sätt att handla?

Det blev allt annat än bra.
Och jag blev ledsen.
Inte för honom.
För jag kände honom knappt.
Tack och lov att jag inte kände honom så jag sluppit sakna honom.

Men jag blev ledsen för att jag är så fruktansvärt naiv och tror så gott om alla.
Det gör mig ledsen. 

Och det gör mig arg att jag kommer behöva träffa honom igen. Vare sig jag vill eller inte.
Det är därför man inte ligger med personer i sin umgängeskrets.
För då kan det bli såhär.

Och jag undrar om det var värt det? 
Var det verkligen nödvändigt?

För jag är inte känslokall. Jag har ytterst många känslor. För alla möjliga personer i hela världen. Och jag har absolut känslor för de personer jag väljer att välkomna in i mig. Jag känner. Förstår ni det. 

M.T

Psykologen

Kategori: Ligg

Jag och Psykologen träffades en helt vanlig måndag på Pustervik. 
Jag var där med en kompis och han slog sig ner och började prata.

Lite halv stilig.
30 års åldern.
Tjusig frisyr.
Converse.
Och så psykolog.

Jag tänkte lite instinktivt när han sa vad han jobbade med att det är kanske precis en sån här kille jag behöver..
En alldeles egen psykolog. Han kanske kan reda ut mig.
Och jag kanske kan reda ut honom.
Vi kanske kan reda ut varandra!

Så jag bestämde mig för att han ska jag minsann fånga in.
Och så gjorde jag en klassiker. Handen på låret tricket.
Jag brukar inte använda mig av "handen på låret" men klockan tickade och det började närma sig stängning.

Handen på låret kan man tolka lite som man vill.
Jag själv tänker ungefär: Hej här är min hand på ditt lår. Nu får du välja.

Alltså man håller ju inte kvar den speciellt länge.
Kanske max 2 sekunder.
Som en liten hand som säger Hello, lets fuck?
Eller.. Bara. Ditt lår är så himla trevligt.
Hur som.

Det funkade!
Vi gick hem till honom.
Han bodde bara några hundra meter bort..

Jag skulle jobba dagen efter men ung som jag var tänkte jag ungefär: Man lever bara en gång! 
(Helt rätt tänkt)

Vi kom hem till hans trea i Haga.
Där vi satt och pratade lite om allt möjligt några timmar innan det ena ledde till det andra.

Det var det sämsta ligget någonsin.
Det platsar i alla fall på dom topp 5 sämsta!
 
På morgonen kastade jag på mig kläderna så fort jag bara kunde och sprang i princip därifrån. 

Några dagar senare lade han till mig på facebook.

Det störde mig något fruktansvärt att ligget hade varit så himla dåligt. 
Kunde inte riktigt bara acceptera det.
Det måste gå att rädda.
Vi måste göra om det!
Vi måste göra det bättre!
Klarar inte att leva med ett dåligt ligg.

Man kan inte bara ligga en gång om det är dåligt!
Då måste man ligga minst en gång till. Och en gång till.
Tills det blir bra helt enkelt.

Det blev aldrig så.
Det blev aldrig ett bra ligg av mig och psykologen.
Vi passade inte helt enkelt. Inte på någon nivå.
Man kan alltså inte prata och ligga med en psykolog. Man får välja.

Innan jag gav upp det där såg jag i alla fall till att göra bort mig riktigt ordentligt. Såklart.
Varför inte?

En kväll när jag satt på vagnen påväg hem från en utekväll snokade jag på facebook. På honom.

Dagen efter. När jag vaknar. Ser jag till min förskräckelse att istället för att söka på hans namn har jag skrivit det på min status!
Hans namn på min statusuppdatering.
Förnamn och efternamn.
Jajemen!

Jag dog tre gånger på raken.
Och sen tog jag bort honom som vän.


M.T

Att baka med kärlek

Kategori: Jag

Om jag skulle skola om mig skulle jag vilja bli Konstnär, Författare, Fotograf eller Konditor.

Jag skulle vilja bli världsbäst på att baka.

Jag skulle göra dom godaste tårtorna. 
Kakorna. Bakelserna.
 
Sen kan jag fota dem.
Och ge ut en bok. 
Då blir jag författare, fotograf och en bakperson i ett. 
Så enkelt. Tänk så enkelt det kan få lov att vara.

Kan någon sponsra mig med ingredienser och så?

Jag skulle kunna skriva en bok som heter "Att baka med Kärlek" eller "Lets bake with your heart".
Och så skulle det vara ett foto på mig på framsidan.
Mig och min allra bästa tårta.
Och det skulle vara taget mitt i ett sånt där härligt skratt.
Ett sånt där skratt som ser sådär spontant och lyckligt ut.

Jag skulle kunna stå med en liten sockerkaksform och kasta florsocker och se lite tjusigt avslappnad och glad ut. 

Det skulle ta en halv evighet att få till den där framsidan.

Och så skulle vilja bo i en liten lägenhet i Paris. Eller London. Eller New York. 
Och fynda formar på loppisar på söndagarna. 

Lite så. Tänker jag. Om jag fick drömma. En halv minut.

Nu bjuder jag er i alla fall på lite créme brulée och annat göttigt. 




M.T

Vit Päls

Kategori: Allmänt

Ni måste lyssna på Livet är Underbart av Vit päls. Dör för den låten. Den går på reapet på spotify. 
Jag kommer kräkas om en vecka men just nu är det min finaste låt. 

Hej så länge. 

M.T

Ekologiska ägg och soyamjölk

Kategori: Jag

Var och varannan dag tänker jag tanken. Nu. Nu får det vara bra. 
Nu ska jag börja meditera på riktigt och hitta mig själv. 
Fasta i en vecka och göra morgon yoga. 

Det funkar bra tills någon frågar om jag vill hänga med och ta en öl. 
Ja men visst, why not. Man lever bara en gång. Tänker jag då. 

Jag kan hitta mig själv i övermorgon istället. 

Så himla typiskt kvinnligt?
Är det inte så säg. 
Eller bara typiskt mig. 

Börja läsa böcker och sitta och sticka vid havet. 
Lite så. 

Äta avokado, basilika och grapefrukt mest varje dag. Ekologiska ägg och soyamjölk.
Smörja in mig med lavendelolja varje gång jag duschat. 

Mmm.. 
Vi får väl se.

M.T







 

Orgasmisk super kvinna

Kategori: Ligg

Den kvinnliga Orgasmen.

Jag är nog som dom flesta andra kvinnor som behöver klitoris stimulans för att komma. 

Ni män. Som tror att det räcker med att sticka in den. Ni tror så himla fel. 
Det händer inte. Inte mig. Inte dom flesta andra.

Hello. Here is my penis. Lets stick it inside your vagina and lets come. Lets come together.

Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. 
I alla fall inte dom närmaste tjugo åren. 
I alla fall inte för mig. 

Och det tar inte fem minuter. Det tar minst tio. 
Om man prickar rätt då vill säga.

Kom du?
Kan dom fråga efter världens snabbaste sex. Som sammanlagt med förspel och allt kanske varat i fem minuter. 
Vad sjutton är det för fråga. Tror han att jag är värsta orgasmiska superwoman? 

Jag säger naturligtvis sanningen. Att nej. Jag är ingen superwoman som kommer bara av att titta på din kuk. 
Hur mycket jag än skulle vilja vara det så är jag inte det. 
Jag är ingen superwoman.

Ett femminutersligg kan dock vara mycket tillfredställande. Det kan vara fantastiskt. Men det krävs mer. 

Hur som helst.
Jag har fejkat.
Dom gånger när han har kämpat och kämpat och kämpat men jag ändå inte har nått ända fram så har jag fejkat. 
Jag måste ge honom det. Jag måste i alla fall ge honom en liten låtsas orgasm! 

M.T

Första kyssen

Kategori: Kärlek

Min allra första kyss hände när jag var 13 år.
Jag gick i sexan.
Och han gick i femman.
Hampus.
Vi var ihop.
Han var min kille och jag var hans tjej.

På varenda disco så dansade vi bara med varandra.
Till My heart will go on och aslong as you love me om och om igen.
Det brände på kinderna av pirrig förälskelse och jag fick för första gången känna hur det kändes när ben blev till spagetthi.
Han var lång. Hade mörkt hår. Blå ögon.
Och var så himla kär i mig.

Vi pratade i telefon flera timmar varje kväll. Om allt och ingenting. Om hur mycket vi tyckte om varandra.
Om att vi skulle gifta oss. Och skaffa barn. Han ville åka på bröllopsresa till Hawaii.
Och tyckte att min mage såg ut som en kantarell. En fin kantarell.

Av honom fick jag min första ros.
Han kom med den på förmiddagsrasten när jag var hemma och sjuk från skolan.

Det var ren och fin och kravlös mellanstadiekärlek.

En kväll så låg vi bredvid varann i hans säng och pratade om allt det där vi skulle göra när vi blev stora.  
Och då plötsligt hände det.
Den första kyssen.

Två nervösa hårda tungor och en massa saliv.
Såklart.
Tänker att oavsett vem man får sin allra första kyss av så är den ungefär sådär.
Hård, nervös och snabb.

Vi var kära och ihop i ungefär ett år.

Sen började jag sjuan. På skolan man började i när man började sjuan.
Och så kom killarna i 9:an och förstörde allt.


M.T

Söndagskrisen

Kategori: Allmänt

Livet. 

Livet. 

Life. 

Livet på en pinne. 
Som man brukar säga. 

Livet på en kvist. 
Som jag brukar säga. 

Det passar mig bättre. 

Krisen. Söndagskrisen. 
Krisen. Söndagskrisen när hela världen känns tom. Fast full. 
Söndagskrisen när det enda man behöver är en person som ligger bredvid och känner samma. 
Känner. 
Känner sig söndagskrisig. 
Känner att vi ligger här. För alltid. 
Tills det blir måndag. 

Klappar på varandra. Äter fryst prinsesstårta. 
Halvlitersglas fulla med oboy. 
Glömde middagen. För vi somnade om. 
I varandra. 
Med varandra. 

Rädda mig.

Livet är en fest. 



M.T

Den första kärleken

Kategori: Kärlek

Den första kärleken. 
Han svepte över mig och tog mig och hela min tillvaro med storm.

Jag var 16 år och skar ut en liten bit av mitt hjärta och gav till honom.
Dramatiskt precis som det är när det handlar om kärlek.

Jag var hejdlöst och makalöst kär i den där mannen.
Han var min första riktiga kärlek och som ingen jag tidigare upplevt.

Jag har genom livet gråtit hundratals tårar bara för honom.
Förbannat mig själv för att han fick mitt hjärta utan att ge mig hans tillbaka.
Älskat och hatat honom. Omvartannat.
Trott att det aldrig skulle gå över.

Vi träffades 2002.
Han slog sig ner bredvid mig på en trappa.
En iskall snöig Oktober kväll.
Och sa fina saker om livet och fina saker om mig.

Sen hånglade vi i flera timmar med kläderna på i en säng till samma låt om och om igen tills det inte gick mer.
Efter den kvällen kunde jag inte tänka på något annat än honom.

Hans lukt och hans tunga. Hans ord och hans sätt att beröra mig.
Och fastän jag knappt kände honom så kändes det som att jag hade kännt honom i hela mitt liv.

Veckorna gick och vi lärde känna varandra mer och mer.
Hånglade mer och mer.

En natt i Juli på Kronprinsessan Viktorias födelsedag låg vi med varandra för första gången i min säng. Med en hel fest utanför dörren.
Jag var nervös och pirrig såsom man är när man är förälskad i en pojke.

Jag minns varje sekund och varenda hjärtslag.
Hur han låg över mig och hur det kändes med hans kropp inuti min.
Hur han tittade på mig efteråt och varenda ord han sa.
Att vad som än hände så skulle han alltid tycka om mig. 


Som att han visste redan då. 
Att det aldrig skulle bli jag och han.

Han.. 

Han med stort himla H.

Han fick ett kärleksbrev av mig. På posten. När han var 17 år. Med brända kanter.

Och det blev aldrig vi.
För vi blev för brända i kanterna.

Flera år senare efter en eldig och väldig tid hade jag minst 10 brännsår från honom.

Och jag tänkte många gånger.
Tänk om.
Tänk om jag aldrig hade eldat på dig och mig.

 

M.T


Strålningsmannen

Kategori: Män

Strålningsmannen. Den omtalade strålningsmannen. 
Det finns nog inte någon utav mina vänner som inte har hört talas om honom. 

Nu ska ni får höra. 

Strålningsmannen och jag träffades 2010. På ett uteställe här i Göteborg.

Jag var ganska nybliven singel och i mitt esse! Som en del av sorgeprocessen dansade jag mig svettig på dansgolven tillsammans med Göteborgs singel elit.

Och bland alla unga män den där kvällen var han den enda som utmärkte sig.

Med sitt bruna lockiga hår och spännande blick stod han tillsammans med sin kompis i ett hörn och pratade. Diskuterade. Viktigheter. Såg det ut som.

Jag hade siktet inställt. Stod ganska nära och försökte se oberörd ut medans jag tittade på min väninna som förgäves försökte hitta ett vettigt kvart i tre ragg.

Och från någonstans tog jag mod till mig och närmade mig honom.. Sa någonting osammanhängande om att jag kände hur det strålade mellan oss.

Känner inte du också det? Hur det strålar?

(Fruktansvärt konstig första replik jag vet. Men jag hade funderat på den där länge.)

Och han såg på mig.
Och jag väntade på någonting. Och så sa han: Jag har flickvän.

Såklart! Såklart hade han flickvän. Hur kan snyggaste killen på stället inte ha flickvän? Tanken hade inte ens slagit mig.

Men självklart. Var det ju så.

Vi tog följe till garderoben. Jag och han. Och hans vän.
Hämtade ut våra jackor och jag stod nära. Knäppte hans översta knapp och sa: Om det är meningen så ses vi igen.

Där fick jag till det minsann.

Vände mig lite lagom dramatiskt om och spatserade ut i natten. Utan att vända mig om.
Lite som en film blev det här nu tänkte jag nöjt.

”om det är meningen ses vi igen”...
Mycket bra.

Två veckor senare.
Samma ställe.

Dansade som vanligt.
Ögonkontakt. Strålningsmannen! Andra sidan dansgolvet.

Jag kände laserstrålarna.
Sick sackade mig fram mot honom så fort jag kunde.
Förbi svettiga händer och glas splitter.

Slängde mig i hans armar och möttes av en kyss. Ett hångel.

Kom så går vi. Sa han. Och tog min hand.
Hans flickvän var fortfarande hans.
Men det spelade ju inte mig någon roll.

Hoppade in i en taxi och väl hemma kastade vi av oss kläderna.
Och där låg jag.. Som värsta älskarinnan bredvid min strålningsman.
I strålningsmannens kompis lägenhet. Som strålningsmannen vaktade. I strålningsmannens kompis säng. I strålningsmannens armar.

Kände mig som en segrare. En vinnare! Yes!

Några minuter efter ligget så rasade dock min romantiska bild av vad vårat förhållande en dag skulle kunna bli. Allt rasar. Det rasar att denne strålningsman ska bli mannen i mina drömmar när han häver ur sig ”Det kanske är bäst att vi ringer en taxi till dig”.

En taxi.
En taxi!!?

Far åt helvete. Mig sätter man inte i en taxi klockan fyra på natten efter att man har fört in sin penis i min vagina. Det är ett som är säkert. Ungefär så sa jag.

Han fick skämmas. Skämmas ögona ur sig. Sen somnade vi.

Dagen därpå avbröt jag morgonligget när det var som allra bäst och sa att min taxi antagligen stod och väntade utanför.
Kände mig mycket nöjd.

Han pussade mig på pannan i dörröppningen och jag gick den berömda walk of shame hemåt..


Sen gick månaderna. Vi träffades då och då efter att vi hade varit ute.

Jag var väl lite halvförälskad i denna otrogne man. Blir alltid halvförälskad i otrogna män. Dom är giftiga.

Han hörde av sig en fredag vid halv tre.
”vad gör du? Vill du komma hit?"

Klart som fan att jag ville komma dit. 
Jag hade aldrig varit där. 

Han bodde långt utanför göteborg.
700-spänn-med-taxi utanför göteborg.

Jag. Som aldrig åker taxi ensam. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin.
Var full och omdömeslös och tog med nervöst hjärta mod till mig och hoppade in i en taxi.
Som körde mig långt ut i skogen. .

Idag förstår jag inte alls hur jag tänkte. Hur i himmel kunde jag hoppa in i en taxi och åka flera mil till någonstans jag inte visste vart för ett asshole?

Dagen efter när klockan var lagom mycket så skulle han köra mig till tåget så att jag skulle kunna komma hem.
Fick dock inte gå ut genom ytterdörren.
Blev utsmygen genom källaren och fick ligga ner i baksätet så att ingen utav grannarna skulle se mig.

Det var en galen upplevelse.
Att få smyga ut genom källardörren.
Att få ligga med en filt över sig i baksätet på en bil för att ingen skulle se mig.
Vill aldrig vara med om det igen. 

Är det så jag vill bli behandlad? 
Nej det är det inte. 
Jag vill inte vara någon himla hemlig person. 
Någon som inte är värd att visas. 

Blir helt matt på mig själv som lät mig behandlas sådär. 
Skulle vägrat ligga i nått himla baksäte. 
Det var väl antagligen chocken. 
Chocken som gjorde att jag bara gick med på det. 

Skulle aldrig ligga ner i ett baksäte för en killes skull idag. Aldrig. 

M.T


 

Skrivkramp

Kategori: Allmänt

Jag har en otrolig skrivkramp utan dess like!
Det kan bara inte hjälpas.. 

Så länge så vill jag att ni besöker 
fittforfight.wordpress.com och spanar in filmerna. 

Helt fantastiska enligt mig. 

Även ej att glömma porn4ladies.tumblr.com

Mycket fint!


Trevlig Helg! 



M.T


Mc Dreamy

Kategori: Kärlek

Han ska få mig att skratta så jag gråter. Helst hela tiden. 
Vara bra på att prata om kloka saker och veta saker om livet.
Helst haft minst ett långt förhållande.
Han ska veta vad man gör fel första gången.
Han ska kunna saker om sånt som inte jag kan.
Han ska ha mjuk hud och snälla ögon.
Han ska gilla djur. Och barn. Men inte för mycket.
Han ska vilja ha en katt någon gång.
Han ska vara bra på att lyssna och bra på att peppa.
Bra på att kommunicera.
Han ska vilja diskutera viktiga och oviktiga saker.
Han ska vilja resa mycket och länge och tycka om att vara ute i naturen.
Plocka svamp. Blåbär. Blommor.
Han ska tycka om havet.
Han ska älska att ligga i sängen en hel dag bara för att man kan.
Han ska tycka om att hångla länge och mycket.
Han ska ha stora händer och vilja gifta sig en vacker dag.
Han ska gilla att promenera. 
Han ska tycka om att dricka vin direkt ur flaskan.
Titta på efterlyst och dokumentärer om annorlunda personer.
Han ska inte tycka att det är viktigt med stor tv och dyrt porslin.
Han ska gilla att äta helgfrukost och sen gå och lägga sig igen.
Han ska tycka att det är bra med tjejer som snusar.
Han ska tycka det är viktigt med egna intressen.
Han ska lita på mig och han ska vara ärlig.
Han ska tycka om att skåla i champagne en helt vanlig tisdag.
Han ska vilja ha mig nära.
Han ska inte vara för allvarsam.
Han ska vara kär i mig. 

 

M.T

Suga, slicka och så vidare..

Kategori: Ligg

När jag hade en fyrkant.

Med två män och en kvinna.
Med två män och min vän.
När vi tog steget och sa. Hej ska vi ha fyrkant?

Jag vet inte vad som flög i mig.
Jag kände väl ungefär.
En fyrkant ska man ha provat minst en gång innan man dör.
Och det har jag ju i och för sig alldeles rätt i.

Så vi hämtade ut våra jackor i garderoben. Jag och hon och våra två offer.
Fyrkantsoffren.
Hoppade in i en taxi och åkte hem till henne.

Hade shottat flertaligt med tequila under kvällen.
Då blir man ju lite galen. Tänker jag.
Tänker. Nej jag vet. Man blir galen.

Och det susade förbi i mitt huvud: Här sitter jag i en soffa med min kompis och två personer som jag knappt vet förnamnet på.
Så jag frågade vad dom hette.
Och vi tog i hand. Där i soffan.

Jaha.
Då är det väl bara att börja ligga nu då?
Knulla.
Ha sex.
Samlag.
Suga, slicka och så vidare.

Så vi hånglade oss in till sängen. Som var stor. Tack och lov.
Fyra personer i en säng känns ju lite trångt.
Men det gick alldeles utmärkt.
Det flöt på.
Inget krångel liksom.
Lite: Nämen tjenare, där ligger ni och knullar.. Och här kommer jag.
Ja. Varför inte?

Den största upplevelsen i sig var väl kanske inte att ligga med männen. Okända män. Sånna har man legat med förut ett antal gånger.

Har haft en sexuell upplevelse med en tjej tidigare. Men det var alldeles för länge sen för att det ens ska räknas.
Det räknas inte. Det var inte att ligga med en tjej. Om man jämför. Men det kanske man ska låta bli med?

Jag trodde att det skulle kännas konstigare än vad det gjorde.
Det kändes otroligt nog ganska naturligt.

Jag trodde det skulle kännas som att någonting saknades. En kuk liksom.
Jag är förvånad över mig själv.
Jag är också glad att jag provade. För om jag inte provat hade jag gått omkring hela livet och trott att tjejsex inte räknades. Att det inte kändes.
Nu förstår jag alla mina lesbiska vänner lite mer.

Jag förstår också varför man har trekant och fyrkant och femkant. Jag förstår alla kanter och vinklar och känner mig inte främmande för att pröva en gång till.
Om man är singel förstås. Annars inte.
Tror inte att man ska exprimentera alldeles för mycket i ett förhållande.
Nej.

När hela kanten började lida mot sitt slut så packade fyrkantskillarna ihop sig och vinkade hejdå.
Hej då sa vi.
Och så kommer vi aldrig mer ses.
Möjligtvis kanske på en spårvagn.
Men hoppas inte.



M.T

Den fula Sanningen

Kategori: Jag

När jag önskade att jag fick en ätstörning.

Jag skriver om alla dom gånger jag bad till Gud att jag skulle få anorexi. Eller åtminstonde bullimi.

Det låter fruktansvärt helt hemskt.
Det tycker jag också.
Men det är precis så det är.
Sanningen. Den fula sanningen.

Om jag ändå blev smaaaaaaal då skulle allt bli bra. Då skulle alla tycka om mig lite mer.
Om jag fick en mindre rumpa och smalare armar. Om man kunde skymta mina revben. Ja då skulle allt bli bättre.
Eller hur?
Då skulle mina vänner tycka om mig lite mer.

Antagligen inte.
Men för alla dom gånger någon har påpekat att jag har lite för fläskiga lår då har jag tänkt:
Fan vad jag önskar att jag kunde sluta äta.

Fan vad jag önskar att jag inte fick ont i huvudet om jag lät bli och att min hjärna fungerade som den skulle utan mat.
Fan vad jag önskar att jag kunde överleva på vatten.
Då skulle ni få se hur jävla snygg och rolig jag är om några veckor!
Skulle du ångra dig då?

Jag kan inte göra något åt att du tycker att min röv är för stor. Den blir inte mindre för det.
Den kanske är stor. Men den är min. Och jag tycker om den!
Försök inte trycka ner mig.
Det gör jag så bra själv.

Nej vet ni vad.
Under hela min uppväxt har jag stundtals önskat mig en sjukdom.
Och det är sjukt.

Uppväxt med hela smal-hetsen. Hur man ska se ut.
Lång och smal.
För då är man snygg.

På skolavslutningen i fyran hade jag fått en jätte fin klänning av mamma. Jag minns att jag satt ner och tittade på magen på toaletten dagen före och tänkte att jag måste banta för jag är så tjock.
Men jag hade ingen mage. Jag var inte tjock.

I åttan slutade jag ha Jeans. För jag råkade se min rumpa på kort. Det var det värsta jag hade sett.
Jag har aldrig kommit över det där kortet.

Jag minns alla dom gånger jag tryckte ner fingrarna i halsen efter att jag hade ätit för att pröva och se om jag kunde kräkas upp allt. Blev glad alla dom gånger jag lyckades och blev besviken när det inte gick.

Tror att det jag skriver om är vanligare än man tror. 
Och det är fruktansvärt.
Jag vet inte vad man ska göra för att skydda sig själv mot alla ideal under sin uppväxt?

Har man en ätstörning när man önskar att man hade en?

M.T

När det inte går att laga

Kategori: Kärlek

Att bli bedragen.
Av han som älskar dig.
Han som ska älska dig allra mest. Som somnar varje kväll vid din sida. 

Jag satt hemma i vår gemensamma lägenhet en kväll i februari 2009.
Den 18 februari.
Väntade på att han skulle sluta jobbet halv tio och var måttligt uttråkad.

För att roa mig spikade jag upp en stor gammal spice girls planch mitt på väggen i vardagsrummet och bytte om till dom bästa spice girls liknande kläder jag kunde hitta i garderoben.
Satte ”Wannebe” på repeat och förberedde bästa dansen till.

Så ringde han när han gått av spårvagnen.

Du.. det är en sak jag måste berätta..
Sa han med darrig röst.

Jag har varit med en annan tjej...

Blodtrycket sjönk med rusande fart. All färg försvann från mitt ansikte.
Jag visste inte vad jag skulle svara.

Närdå?

När vi var på den där festen.. Efter du hade gått och lagt dig.

Jag förstod nog inte riktigt.
Jag förstod inte vad han sa till mig.
Det var ju fyra månader sen.. 
Hade han gått i fyra månader och vetat och inte berättat?
Och här satt jag.
I värsta spice girls outfiten och lyssnade på wannebe. 

Det kom inga tårar. 
Allt blev tomt.
Kändes som att någon hade gröpt ur mitt hjärta och jag var ett tomt skal.

Han kom hem. Han grät. Grät och ångrade sig och sa förlåt.
Jag stirrade.
Rakt fram, ut i luften.
Sen gick jag.
Gick in i sovrummet och grät jag med.
En hög och hjärtskärande gråt.

För jag förstod att nu var det över.
Nu var det över.
Nu går det inte att låtsas längre. Nu går det inte att laga.
Det här är slutet. På ett fyra år långt förhållande.

Och jag sov ingenting den natten.
Och på morgonen tidigt, tidigt innan klockan slagit sju packade jag en liten väska och flydde ut i kylan.

Och min kompis ringde och grät. Och sa. Vi ville berätta. Men han sa att vi måste vara tysta för han ville berätta själv.
Och det var nästan det värsta.
Att ingen sagt något.
Att ”alla” vetat om att han varit med någon annan. Men inte berättat.

Det kändes som att få en kniv i magen. Och jag har aldrig kännt mig så förödmjukad någonsin.
Att dom hade gått bakom ryggen på mig. Att någon hade gjort sådär mot mig.

Glömmer aldrig känslan. Känner igen den väl.

Sen stängde jag av.
Slog av känslorna och tillät mig inte känna någonting.
Intalade mig nästan att jag förtjänade det.

Jag kom hem.
Jag förlät honom snabbt och lätt och såg att han ångrade sig. 
Alla gör misstag. Sa jag. 
Alla kan vi göra misstag. Sånt är livet. 
Det finns en mening med allt och det här var väl meningen då. 
Så tänkte jag för att göra det lättare.
Vi bodde ihop och letade varsin lägenhet. 
Allt kändes så konstigt. 
Som vanligt fast man visste att så var det inte. 

Jag skulle börja ett nytt liv nu.  
Jag gick till frisören, klippte av mig håret och färgade det blondt.
Nu ska jag bli blond sa jag. Precis som att det skulle hjälpa.
Ett hålvår gick jag med det där korta blonda håret och kände mig som allt annat än mig själv.
Grå i ansiktet och grå i själen.

Aldrig mer.
Det hjälper inte att färga håret.
Det hjälper inte att dricka tequila varje helg.
Man måste gråta. Man måste tillåta sig själv att vara ledsen.

Vi fick varsin lägenhet tillslut. 
Jag bara några minuter bort.
Jag minns när jag skulle börja packa den första flyttlådan.
Jag minns hur jag stod vid fönstret och tog en blomkruka och satte ner i lådan. Hur ont det gjorde i hjärtat. Hur ofattbart sorgligt det var.
Hur tårarna rann ner för mina kinder utan att jag kunde hejda dem.

Hur jag låg på sovrumsgolvet när sängen var isär skruvad och grät och bankade med händerna i golvet och snyftade att det går inte.. Det går inte, det här går inte! 
Jag dör. Jag dör utan dig.
Och han la sig bredvid mig och sa att det blir bra. Det kommer bli bra. Du ville ju det här.

Det spelar ingen roll hur mycket man vill en sak och hur rätt man vet att det är. Det gör ont att säga Hej då. Det gör ont att lämna någon man älskar. 
 


M.T

Ibland är man 25 år när man faller

Kategori: Jag

Att spela huvudrollen i sin egen film.
I sitt eget liv.

Överjaget. Jaget och Detet.

Jag har jobbat mycket det senaste halvåret med att få ett starkare jag.
Har levt alldeles för mycket genom mitt överjag och genom påverkan av det yttre.

Blir sakta, sakta, men säkert bättre. Bättre på att sätta mig själv i det första rummet och bättre på att inte vara en biroll i andras filmer.
Mitt jag växer mer och mer för varje dag.

Mycket tack vare att jag gått i psykoterapi en gång i veckan det senaste halvåret. Vilket också är något jag kommer fortsätta med.
Jag trodde aldrig riktigt på att terapi skulle kunna hjälpa mig. När allt kändes som hopplösast så såg jag inget ljus i tunneln.
Men jag hade fel.

Det tog ungefär tre månader i terapistolen innan jag vågade öppna upp mig själv..
Innan jag kände att jag kunde lita på min terapeut.
Det var kämpigt att lämna ut sig själv helt och hållet. Berätta sina allra innersta känslor för någon.
Slänga sin själ utför ett stup.
Men. Nu. Har det släppt.
Och jag har fått en ökad förståelse för mina känslor. Mina tankar. Mina handlingar.
Varför jag känner och reagerar som jag gör.
Jag har fått en förståelse för mig själv. Och hur jag lever.
Hur viktigt det är att leva genom sig själv och sina drömmar och inte genom andras.

Jag får lära mig att säga ifrån. Sätta ner foten. Säga. Det här är inte okej. Säga NEJ.
Jag har alltid sagt JA.
Tryckt undan mitt eget jag.
Sagt ja när jag och mina egna behov egentligen vill och borde sagt nej.

Alla borde gå i terapi. Alla borde bejaka sina känslor och ha någon utomstående som kan hjälpa en att förstå sig själv.
Få dig att se på dig själv från andra vinklar.
Bearbeta.
Gammal som ny sorg.
Glädje.
Skuld.
Kriser som man tryckt undan för att kroppen inte orkar arbeta med dem just där och då.

Jag har haft eller kanske snarare har en försenad sorg och krisreaktion.

Ingen lätt match.
Det är som ett garn nystan som har trasslat ihop sig.
Och nu behöver jag garnet. Och för att kunna använda det. Måste jag ta mig tid att reda ut det.
Man kommer inte undan.

Jag valde inte det här själv.
Mitt psyke rasade och tvingade mig att ta itu med det här.

Ibland är man 25 år när man faller, ibland är man 55.
Det finns ingen åldersgräns för när man får lov att ramla för första gången.

Blockera känslor, minnen och saker som är svåra är vi bra på.
Vi människor.
Vissa bättre än andra.
Det finns så mycket fördomar kring att inte må bra psykiskt.
Att en person som är till exempel depressiv eller ångestfylld ofta har en mörk yta.
Det finns så många typer och dom kommer i alla möjliga former.

Om man lyfter på kjolen.
Om man ser bakom en människa.. Så finns det så mycket man inte hade en aning om fanns där.
Man kan inte se på en person vad den har i ryggsäcken.
Ytan säger oftast ingenting.

Men man ska vara glad. Man ska vara lycklig. Man ska må bra. Och man ska vara på topp. Jämt.
För inte har väl du nått att klaga på?
Du som har allt. Ett jobb. En familj. Vänner. Pengar.
Du har ju allt.

Oavsett om man har ”allt” eller inte. Så har man rätt att känna precis som man känner.
Det finns inget rätt eller fel i det.
Det finns inget rätt eller fel när det handlar om känslor.

M.T

Mr Asshole

Kategori: Ligg

Anal sex.

Jag är inte pryd. Jag har prövat.
Och jag gillade det inte.
Det har jag bestämt alldeles själv.

Långt efter att jag hade bestämt mig för det så träffade jag en man.
Ett riktigt as.

Han verkade vara bra och snäll.
8 år äldre. Spelade fotboll. Bra efternamn.
Som hade passat med mitt förnamn.

Vi drack whiskey och spelade klädpoker en kväll i juni.

Allt det innan jag visste att han var Mr Asshole. Bokstavligt.
Herr Rövhål. Herr jag-älskar-assholes.
Hur skulle jag kunna veta det?

”Analsex.
Ett finger i röven kanske?
Nått litet kan vi väl försöka peta upp där? För det är så skönt. Jag lovar. Det är såååå skönt!”

Nej! Det är inte skönt.

Han höll fast mig. Han var stor och stark.
Och hårdhänt. Alldeles för hårdhänt.
Första och enda gången i mitt liv jag blivit rädd under ett samlag.
Rädd för vad som skulle hända.
Han försökte tvinga mig till något jag inte ville och varje gång jag sa nej så fortsatte han försöka samtidigt som han höll fast mig. Tog tag runt min hals och klämde för hårt.
Försvarslös 23 årig tjej. Var rädd att han skulle tappa kontrollen.
Gjorde motstånd så mycket jag orkade och fick knappt någon luft.

Jag har inte velat se allvaret i det han gjorde för det kändes som att jag får skylla mig själv.
Är man så dum att man är med en kille man knappt känner så får man skylla sig själv.
Så är det naturligtvis inte.
Men vad ska man göra.
Och jag kommer fortsätta med att se oallvaret i det han gjorde. För att skydda mig själv. Mot något som kanske egentligen var allt annat än okej.

Det är längesen nu.



M.T

Jonas

Kategori: Ligg

Träffade en kille i Oslo för kanske tre år sedan när jag var där och hälsade på min vän A. 

Jag och A hade varit ute och härjat på Karl Johan och skulle just till att knalla hem när han satte krokben för mig.
Jonas.
50 procentig sjuksköterska på ullevål och 50 procentig skådis.

Vi tog sällskap.
Han raggade upp mig helt enkelt. Med sina charmanta knep och rörelser.

Vi kom hem till honom och hans lilla etta i majorstuen och krånglade av oss kläderna.
Jag var inte särskilt berusad men jag minns nästan ingenting.
Endast en specifik händelse.

Mitt i knullandet. När det är som allra bäst..
Flyger han upp ur sängen. Springer bort till fläkten och tänder en cigg!

?

Jag ligger naken och chockad i en konstig ställning och undrade vad som just hände.

Allt gick så snabbt.
Han tog kanske tre hysteriska bloss av ciggen. Fimpade den.
Och sprang sen tillbaka till mig igen.
Intar samma position och ger mig dessutom ett härligt rökhångel.

Inte så härligt.
Efter det tappar jag fokus och det enda jag kan tänka på är hur fan man kan bli så jävla röksugen så att man måste avbryta ett knull mitt i akten när kuken är som hårdast?
Hur är det möjligt?

Jag förstår fortfarande inte och kommer nog aldrig förstå.
Ett olöst mysterium.

Det enda man känner sug för i den stunden är ju bara en sak.
Hur kommer man ens på tanken? Inte fan känner man för att tända en cigg! Eller?

Konstigaste jag varit med om.

Vi sågs aldrig mer naturligtvis.


M.T

Vampyr-ligget

Kategori: Ligg

Pinsamt minne.

Det finns säkerligen många om man verkligen tar sig en funderare. 
Hur som helst.
Det finns dock ett jag aldrig glömmer.
OBS. Aldrig glömmer.
Det kanske är ungefär som första kyssen.
Den glömmer man heller aldrig. Oavsett hur bedrövlig den var.
Går bara inte att förtränga.

Det här hände i alla fall när jag var 16 år. 

Jag var gränslöst förälskad i en pojke. Han hade charmat mig några månader tidigare och allt jag kunde tänka på var honom. Dag som natt.
Hans sätt att prata. Hans sätt att se på mig.
Hans sätt att få mig att känna mig speciell. Med sin fina röst och sina händer.

Vi hade lagat middag, spelat spel och druckit torrt vin hemma hos en kompis med henne och hennes pojkvän.
Jag hade nya trosor och ny bh. Röda.  
Han hade en svart och vitrandig tröja.

Vi satt på altanen och pratade om saker som jag inte minns.
Jag rökte cigg.

Sista bussen hade gått hem för länge sen för oss båda och det slutade med att han och jag fick sova över i min kompis föräldrars sovrum eftersom dom var bortresta. (Så himla uträknat från början såklart.)

Han var andra personen jag någonsin välkomnat in i mitt underliv och där inne hade jag sex med honom för kanske bara tredje gången i mitt liv. Allt var bra. Så som det ska vara. Inget pinit. Bara fint romantiskt fantastiskt sextonårigt sex.

Efteråt ser jag dock till min förskräckelse:
Blod!
Överallt.
Blod till förbannelse.. 
Han var blodig. Jag var blodig.

Där låg vi.. Som värsta vampyrerna!
I Stockholms blodbad. I min kompis föräldrars säng.

Förstelnad. Döende. 
Jag var inte säker på att han hade märkt någonting men kände att jag sjutton bara inte kan försöka släcka lampan och låtsas som ingenting.
Det var liksom ingen idé.
”Du... Jag kanske har fått mens...” pep jag fram. 
Pinsamt!
Dödens jävla pinsamt.

Det hade känts bättre att typ fisa någon i ansiktet i den stunden!
Så kändes det.

Så kändes det när jag hade mensat ner killen som fick mitt hjärta att slå snabbare än tåget från topp till tå.

Snäppet ännu värre var nästan att behöva bekänna pinsamheten för min kompis, eftersom vi var tvugna att röja undan alla spår innan hennes föräldrar kom hem.
Såklart hade det gått igenom lakanen till madrassen om ni vill veta.
Härligt! Så himla härligt.

Efter den här händelsen så kan jag ta vad som helst.
Kanske bara bra att den inträffade såpass tidigt i livet så jag sluppit skämmas för något efter det.


M.T

Pojkar med flickvänner

Kategori: Allmänt

Att knulla med någon i smyg.
För att han har flickvän.

Varför utsätter man sig själv?
Varför gör man så mot sig själv?

Hur kan man göra så?
När man vet att det står en annan flicka bredvid och tror att hon har hittat mannen i sitt liv.
Och man vet. Att nej.
Det har du inte..
Han är med mig. När du inte ser.
När du tittar bort, när du inte är där, är det mig han kysser.
Mig han ligger med.

Hur orkar man?
Hur orkar man med sig själv?
Det gör man inte.
Man slutar tänka på sig själv och man slutar tänka på henne.
Det enda man tänker på är hur bra det känns att ligga med just den personen här och nu.

Efteråt gör det ont i hjärtat. Speciellt i början. Man har dåligt samvete. Man skuldbelägger sig själv något enormt. Man ångrar sig efter varje gång.
Men för att klara av det så slutar man tillslut med det.
Man slutar ha dåligt samvete.
Det blir en del av livet.
En del av dig själv.
Lite som en drog.
Man kan inte sluta. Det går inte. Man vill. Men man vill ändå inte.

Man får ligget. Men det är också det enda man får.
Man får ligget. Man får passionen. Man får det eldiga.
Det kan vara i fem minuter eller tre timmar.
Men det tar slut. Fort.
Alldeles för fort för att det ska vara värt det i slutändan.
Och sen får hon resten.
Hon får romantiken. Hon får allt det andra. Telefonsamtalen. Alla godnatt. Hon får kärleken.
Och du får skulden helt gratis på köpet. Skammen och rädslan för att hon ska få veta vad du och han har gjort.

Du kommer alltid i andra hand.
Du är den som står beredd att kasta på dig kläderna och springa om han ropar efter dig.
För att du tror att det är värt det.
Du tror att dåligt samvete är värt att stå ut med.
Du tror att det är såhär det ska vara.
Du förstår inte att du är värd mer.
Du förstår inte att du är värd att få allt av någon.

Jag har varit alldeles för bra på att dras till killar som har flickvänner.
Jag har nödvändigtvis inte vetat om att dom har det men jag lyckas alltid pricka in fel kille.
Och så en vacker dag kommer det fram.
”Jag har flickvän, bara så du vet.”
Bara så jag vet?

Och mitt hjärta sjunker ihop och jag tänker.
Vad gör jag nu?

Jag har valet.
Jag kan antingen välja att gå eller välja att stanna kvar.
Men det är så svårt att ta klivet ut genom dörren.
För han har ju redan fått mig att tycka om honom alldeles för mycket för att det ska vara enkelt.

Och man tänker inte på henne.
Man tänker att det är hans ansvar.
Det är inte min flickvän. Det är din.

Men framförallt tänker man inte på sig själv.

Man tänker inte på konsekvenserna som allt som oftast blir sanning till slut.
Att man själv kommer stå där sårad och söndrig en ful dag.
Att man inte borde beblanda sig med otrogna män.
För att dom är ändå inget att ha.

”Men det kanske skulle bli annorlunda om det blev vi en dag.. ”

Nej. Det kommer aldrig bli vi. Och det skulle inte bli annorlunda. Det skulle inte bli värdigt.
För han kommer aldrig lämna henne för dig.

Och även om det skulle hända så vill du inte leva i ett förhållande där tilliten är nersmutsad redan från början.
Hur skulle du kunna göra det?
Hur skulle du kunna lita på honom..
Hur skulle det bli ett bra förhållande?

Jag har slutat lura mig själv för pojkar med flickvänner.
Hur spännande och lustfyllt det än känns stundtals så är jag värd så mycket mer än att bara vara ett hemligt andrahands val. 


M.T

Hur en kyss känns mot en hals

Kategori: Kärlek

Jag älskar hur han luktar. Som brända mandlar.
Jag älskar hans varma händer och trygga famn. 
Jag älskar hans skulderblad och ögon.
Hur han rör sig.
Hans ryggslut.
Att räkna födelsemärken. Rita med fingertopparna mot hans varma hud.. 
Jag älskar hans mörka röst. 
Och hans sätt att prata.
Hur en stor hand håller om min. Hur det känns när han andas i mitt öra.
Hur det bränner av att känna hans kind emot min. Hur jag känner spänningen. Lusten.
Att andas i kapp.
Hur han lägger mitt hår åt sidan och hur en kyss känns mot en hals.
Hur han läker alla mina sår och tvivel. 



M.T

Sug på den

Kategori: Män

Män, pojkar, killar, svin, idioter. 
Det här är till er.

Ni med kuk. Snopp. Penis.
Stor, liten och mitt emellan.

Män. Ni är kåta.
Kvinnor. Vi är kåta.
Kanske till och med lite kåtare.
Men skillnaden.
Skillnaden är att vi inte tänker med vår fitta.
Vi tänker till skillnad från er med hjärnan.
Den är inte ett dugg större än er. Den är ungefär lika stor. Väger lika mycket och ser ut på ungefär samma sätt.
Skillnaden är att vi kan använda den.

Hello Everybody. I have a penis. Lets think with the penis. Couse its so smart. And funny.

”Nä-ä! Men ursch.. Så hon skriver!
Hur kan hon skriva sådär. Så får man bara inte skriva.. GUD.
Att män skulle vara svin och idioter. Och att alla män skulle tänka med sin penis.. GUD.
Nä-ä... Inte min pojkvän inte.. Han tänker inte med sin penis. Han tänker med hjärtat...”

Jaja. Det kanske han gör. 

Män..
Nej.
Vet ni.
80% av dom såkallade män jag har träffat är inte ens värda att kallas män. För män är för mig en vuxen person som använder sin förmåga att tänka.
Pojkar snarare. Eftersom deras hjärna antagligen stannade i utvecklingen runt si sådär.. Hm.. 
Tio? Tolv?

”Jag är kåt...”
Jaha?
Runka då? Använd din lösfitta?

Det har hänt mig alldeles för många gånger när jag ligger med en kille att jag helt plötsligt känner en hand som sveper över håret.. Drar tag i lockarna och trycker lite diskret. Pressar lite försiktigt sådär i början.
På huvudet.
”Suuuuuuuuuuug av mig...........” är precis vad den lilla diskreta handen menar.
Sug av mig.
Fan ta dig!
Och fan ta mig. För alla dom gånger jag låtit mig tryckas ner av den där handen.
Just precis.

Förvirrad kvinna som tänker. ”Va fa-an! Han också!”
Jaja. Okej. En liten stund då..

Den där jävla handen.
Den där jävla förbannade handen.
Säg det istället.
”Åh snälla kan inte du suga min kuk för det är så skönt när du gör det?”
Jo men visst. Of course. I can do that.
Men tryck inte ner mig. Snälla.
Snälla, snälla tryck inte!

Ännu värre.
Ännu värre när man redan gör det.
När man liksom har kommit ner till kuken av antingen handen him self. Eller också spontant sagt ”hello penis” av egen vilja och lust.
Dååå. Då räcker det tydligen inte med det man redan gör.
Det räcker inte att man redan suger så tungan nästan blöder..
Nej för då kommer den lille lille handen igen.
Och tar tag i håret och försöker trycka den lite längre in..
Kuken alltså.
Lite längre in.
Så långt in i svalget det bara går. Helst så att halsmandlarna krossas.
Ja. Precis.
Man kanske till och med får halsfluss två dagar senare på grund av att man har haft en snopp alldeles för långt ner i halsen.
Tro mig.
Då sitter man på vårdcentralen och ber till gud att det ska vara halsfluss fastän man inte kan äta annat än fil och glass. "Bara bara det inte är klamydia" tänker man med knäppta händer. 

Har man tur. Har man tur är det "bara" halsfluss så man inte kan äta på en vecka. 
Men det kan ju vara positivt i och för sig. Då slipper man kanske hålla in magen lika mycket nästa gång. 
"Inget ont som inte har nått gott med sig." Så är det väl man brukar säga?

Men naturligtvis är väl jag ensam om att stöta på dessa svin. Dessa älskande små svin som använder sin lilla hand för att trycka ner mig så långt det bara går.

Och efteråt då? Vad händer då?  
När det är slut. När han har kommit..
Ja vad händer då?
Är det min tur nu?
Ska du slicka mig nu tills jag kommer då?
Eller åtminstonde pilla lite på klitoris?
Neeeeeee. Nu sover vi va?
Ja.
Det gör vi.


M.T

När jag var gravid

Kategori: Jag

Den 4 November 2008 var jag 21 år.
Den 4 November 2008 gjorde jag ett graviditetstest för allra första gången.
Den 4 November 2008 visade testet Positivt.
Positivt som var lika med negativt.

Ingen önskad graviditet.
Ingen väntad graviditet.

Snarare tvärtom.
Chockartad.

Jag och min vän Julia skulle gå och fika och jag sa att min mens var sen.
"Btw, min mens är sen." Lite så. 
Att det kändes som att den skulle komma alldeles när som helst.
Som att brösten var ömmare än ömmast precis som dom alltid är när den är på gång.
Molvärk i magen som strålade bak i ryggen. Typiska PMS symptom.

Jullan övertalade mig och vi gick snabbt och lätt in på Apoteket vid kungsportsplatsen i förbifarten och köpte det där testet.
Inte för att jag trodde att jag var gravid.
Jag var super säker på att jag inte var det.
Mensen lurade ju precis runt hörnet.
Jag kände min kropp.
Man känner sin kropp..

Smet in på Mc Donalds toaletten för att kissa.
Kissade på stickan.
En halv sekund eller två senare visade den ett plus. Plus.
Ett himla plus.

Ett plus som betydde gravid. Pregnant. Havande. ”You are gonna have a baby”.
Ett sånt plus var det.

Jag kunde inte sitta, jag kunde inte stå. Jag kunde inte andas. Jag gick runt i cirklar där inne på toaletten medans folk käkade hamburgare i godan ro utanför.
Big macs.. Mc Feasts.. Pommes frites.. Pommes frites till förbannelse!
Medans Julia försökte lugna mig.

Min första tanke var om det skulle bli en pojke eller flicka.

Min andra var att det måste bort.

Jag blev rädd. Livrädd. Vad händer nu?
Vad gör jag nu?
Vad har jag för val?
Jag hade inget val. Jag hade inget himla val.
Det fanns inga alternativ.
Jag ville inte vara 21 år och blivande mamma.
Jag ville inte ha nått barn.

Det fanns tusen anledningar till att jag inte kunde fullfölja den här graviditeten.

Den 10 december skulle jag åka till Thailand och backpacka i sex veckor tillsammans med min dåvarande pojkvän och våra vänner. Vi skulle leva livet tillsammans. Ha the time of our lifes. Vi skulle bada, dansa nakna och dricka drinkar i sanden. Bestiga berg och krypa i mörka grottor.
Bli fulla. För kärlekens skull.

Då kunde man inte ha ett himla foster i magen.
En växande person. 
Nej.

Men kunde inte låta bli att fundera på hur det skulle vara att få bli mamma.
Kunde inte låta bli.
Hela kvällen den 4 November låg jag och tittade på min mage. Funderade på vem som kunde få chansen att växa till något större där inuti. Fantiserade. Undrade. 
Kunde inte förstå.

Men dagen efter ringde jag till abortmottagningen och bokade en tid.
Och samma kväll drack jag alldeles för många öl bara för att förstöra det.
Bara för att jag inte skulle kunna ångra mig.
Bara för att det skulle kännas som att jag hade förstört det.

Den 14 November blev jag inlagd på östra för att göra en tidig medecinsk abort i vecka 7.
Allt gick smärtfritt med morfin och värktabletter.
Blödde i ungefär tre och en halv vecka efteråt. Precis som man ska.

Ingen ånger. Ingen ångest.

Det var sen det blev svårt. Långt efteråt.
Flera år efteråt.

Det var sen man började tänka "tänk om...".

Tänk om det där var min enda chans?
Tänk så träffar jag aldrig mina drömmars man och tänk så får jag inga fler chanser.
Tänk så är jag sjukt ofertil och hade bara "tur".
Tänk så blir det mitt straff för att jag valde att göra en abort. Att aldrig mer få en chans.

Sådär kan jag fortfarande tänka ibland när livet känns hopplöst och det inte finns en enda man som älskar en fastän man tycker att det faktiskt borde finnas det.
Fastän man tycker att man är jävligt bra och att dom borde stå på kö. 
Köa för att få chans på mig och min livmoder!

Jag kanske inte ens vill ha några barn. 
Det är inte klart och klappat. 

Men jag vill få chansen att kunna ha valet att välja. En vacker dag..


M.T

Första året som Ex-flickvän

Kategori: Jag

 
Jag är bara ex-flickvän till en enda person. Hittils. Än så länge. 
Och jag hoppas att det förblir så.
Jag hoppas att vad som än händer så vill jag slippa att bli det en gång till.
Det är ju också så då som ni säkert förstår att jag själv bara har en ex-pojkvän.

Att vara ex-flickvän är i början lite som ett heltidsjobb.
Fastän det var jag som gjorde slut, tog steget.
Avslutade någonting som hade blivit alldeles för trasigt och sönderslitet.
Så var jag ett pain in the ass milt sagt.

Idag är det 3,5 år sen det tog slut.
(Jag har alltså varit singel i 3,5 år om det är någon som inte hänger med. Man hinner med mycket på den tiden kan ni också notera.)

Han fick ny flickvän. Bara ett par små månader efter att det tagit slut mellan oss.
Gissa.. Gissa vad jag tyckte om henne? Avskydde henne. Mest av allt i hela världen.
Hade fullständig PANIK!
Grät och svor och stalkade henne.
Stalkade honom.
Värre än någonsin.
Ringde minst en gång om dagen. Samt skickade sms.
(Mig vill man alltså inte ha som ex-flickvän.)

Vi hade varit tillsammans i fyra himla år och varit sambos i tre. Träffat varandra varje dag.
Och helt plötsligt så avvisade han mig och mina samtal. Mina sms. Min kärlek.
Ville inte ha mig nära.
Hur lätt tror ni det var att vänja sig av med det när man själv var ensam? 
När man inte hade någon ny att plåstra över såren med.
Någon som hjälpte till med att sopa resterna av det gamla förhållandet under mattan..
Inte så himla lätt kan jag tala om.
Vi hade stöttat varandra i att gå vidare innan han träffade henne. 
Nu var han med henne. 
Och jag var med mig själv.

Jag ville ju bara vara vän. Vän med honom. 
Det var det viktigaste för mig.
Att han skulle fortsätta stötta mig. 
Men hon var svartsjuk och han var nykär.

Det är alltid svårt.
Första nya kärleken efter ett trasigt förhållande är alltid svårt för den ene eller andre.
Det är fullständigt normalt.
Man blir galen.
Även om man inte vill ha honom så blir man galen.
Det är okej.

Jag var dock förjävlig. Förjävlig.
Till och med lite den nivån att andra kanske började fundera över om jag faktiskt ville ha honom tillbaka.
Det ville jag absolut inte.
Men jag ville ändå att han fortfarande skulle älska mig.
Så som jag älskade honom.
Som en person man haft nära och älskat så gränslöst.
Man får inte bara sudda ut det och gå vidare och låtsas som att det aldrig har hänt.
Man får inte det.
Man måste spara det som ett fint litet minne och kunna vara vänner och fortfarande älska varandra.
Fast på ett annat sätt.
Han måste. Jag måste. Vi måste.

Nya tjejen var tjusig.
En tjusig tjej med perfekt rakt blankt blondt hår.
Lite fin i kanten. Fina skor. Tjusiga kavajer, en liten lagom lång kjol och jobbade i en porslinsaffär.
Som en liten prinsessa. Odramatisk. Lugn. Sansad. 
Inte alls som jag. Min raka motsats faktiskt.
Om man hade jämfört oss två hade hon varit kronprinsessan Victoria och jag nån lustig typ som hörde hemma på nån halvknäpp cirkus.
Det gjorde mig också lite förbannad. Att hon var så olik mig.

Uhhhääk!
Så kände jag så fort jag tänkte på henne. ”Uhhhääääääk!”
Jag lärde aldrig känna henne som ni kanske förstår.
Hon hatade nog mig mer än vad jag hatade henne.

Jag förstår det. Det hade hon all anledning till.

Varje gång jag träffade dem tillsammans på en fest smilade jag upp mig och var alltid ööööööövertrevlig mot henne.
När jag träffade honom ensam på en fest försökte jag få honom att vara otrogen.
En riktig räv var jag.

Jag talar inte om ifall jag lyckades med det eller inte. Det kan ni få undra.

Varför jag gjorde sådär har jag nu i efterhand funderat över..
Jag antar att det var för att jag ville ha bekräftelse på att han fortfarande tyckte om mig.
Så då passade jag på. När alkoholen flödade. 
Det blir så mycket lättare då.
Alla blir så mycket lättare på fötterna då. 

Och om han var otrogen så blev hon sårad. Och då skulle han bli olycklig. Ingen skulle bli glad.
Jag var redan ledsen.
Han skulle bli ledsen.
Och hon skulle bli ledsen.
Alla skulle vara vara ledsna.
Inte bara jag..

Tiden gick.
Dom var tillsammans i ett år ungefär om jag inte minns fel.
Sen tog det slut.
När den tiden väl kom var jag så urpumpad på energi av att ha kämpat för hans uppmärksamhet och hatat henne i ett helt himla år att hälften kunde vart mer än nog. 
Kan ni tänka er? 
Att jag gick ett helt år och la energi på deras förhållande.

Hur som helst. 
På dagen som det tog slut, när han ringde och berättade med ledsen röst, så insåg jag.. 
Att jag inte blev ett dugg lyckligare nu.
Nu var han ledsen.
Hon var ledsen.
Och jag var helt slut.

Jag hade vant mig så vid att tycka illa om henne att jag bara fortsatte med det. Utan att reflektera över vad sjutton det skulle ge mig för tillfredställelse om det tog slut mellan dem.

Ingen. 
Det gav mig ingen tillfredställelse.
Inte blev jag lyckligare för det.

Jag fick mig en rejäl tankeställare och nästa person han träffade tyckte jag faktiskt om. På riktigt. 
Och jag insåg att det viktigaste för mig var att han var lycklig. För det är han värd.



M.T

Med mina fel och brister

Kategori: Jag

Jag har alltid i hela mitt liv blivit beskriven som känslig.
Antagligen från den dagen då jag föddes.
”Känslomänniska”.
Gråter när jag är ledsen. Gråter när jag är glad. Gråter för livet. För Kärleken. När det svider. När jag blir arg. När det känns.
Jag är en känslomänniska.
Jag skulle nog till och med beskriva mig själv som en sån där HSP människa. "Highly sensitive person". 
Jag känner snabbt och lätt och blir känslomässigt berörd av många människor och också alldeles för enkelt.
Jag vet om det. 
Köpte boken "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadsbok för sensetivt begåvade". 
Kan rekomendera den. Till er som också är känslomänniskor. 


”Gråt inte.” ”Sluta gråt.” ”Skärp dig.” ”Ryck upp dig.” "Nu överreagerar du allt." "Var inte så överkänslig."
Dom orden har jag fått höra för många gånger för att det ska vara okej.
Och varje gång försöker man. Hålla igen. Trycka undan det som så gärna vill komma ut.

Om jag fick välja. Skulle jag aldrig gråta.
Hatar att gråta. Det förstör sminket. Gör människor nervösa. Ögonen blir svullna och man får ont i huvet.
Det tar på kraft och energi att gråta.

Killar gråter nästan aldrig. Det har man ju hört. Och fått bevis för.
Kan räkna gångerna jag har sett en man gråta på en, kanske två händer. Och hälften av dem är antagligen av fysisk smärta.
Däremot kan jag inte räkna gångerna jag sett kvinnor gråta på varken fingrar eller tår tillsammans.
Men nu ska vi inte dra alla över en kam?
Eller hur..
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka.. Män kanske inte pallar..
Dom kanske inte pallar att gråta så som kvinnor gör. För dom måste kanske spara sin energi till att skruva ihop saker. Tänker jag. 
Skämt och sido. 

Jag är snäll och naiv som människa.
Jag tror gott om dom flesta och tror illa om få.
Jag överdriver gärna mina känslor.
Jag säger vad jag tycker och känner till människor jag kanske inte alltid borde lita på.

Jag tycker det är hemskt sorgligt med par som går skilda vägar och som vänder från att en gång ha älskat varandra till att fullständigt hata varann. Det berör mig. Det kan nog vara det värsta jag vet. Och jag vill inte riktigt acceptera att det kan hända.
Det får aldrig hända mig.
Det har jag bestämt. Om jag får lov att bestämma sånt.

Jag bestämmer mycket.
Att jag ska bli en bättre människa till exempel.
Att jag ska bli lite mer okänslig.
Det bestämmer jag kanske minst en gång om dagen.
För alltid är det någonting jag inte duger till.
Någonting jag inte vill acceptera hos mig själv.

Sist bestämde jag mig för att jag ska bli mer: Hård. Inåtvänd. Inte prata så mycket. Hålla igen. Inte skratta så högt. Inte ge så mycket utrymme för känslor. Inte älska alla med en gång. Vara lite mer... Laid back?
Lite lugnare. Kolla läget. Känna in. Ta det som det kommer. Hålla käften stängd helt enkelt.

Gissa hur många gånger jag har bestämt det?
Ingen himla aning, för just det där bestämmer jag lite för jämnan.
Och ändå..
Ändå har jag inte förstått att jag kanske inte kan ändra min personlighet?
Jag kanske faktiskt bara är en sån där person.
En sån som älskar och gråter.

Jag har antagligen gjort tio tusen missar i mitt hittils 26 åriga liv. Men jag har mer och mer börjat acceptera att det hör till. Det hör ju för sjutton till!

Om man gjorde allt rätt för jämnan hur spännande hade allt då varit?
Om man alltid lyckades, alltid var glad, alltid var perfekt och aldrig kände sig misslyckad... Hur skulle man då kunna veta hur det känns att vara lycklig? På riktigt lycklig. Klyschigt, visst..
Men jag är glad för alla tabbar jag har gjort. Glad för alla mina misslyckanden. Glad för dom stunder jag betett mig dåligt.
Varit oärlig. Varit fullständigt bedrövlig. 
Men allt som oftast har jag varit det för att jag inte kunnat annat. 

Jag har bara följt mitt hjärta.
Så långt jag kan minnas.
Jag bara skrattar lite för högt, tycker om lite för mycket och rycks med i känslorna lite för lätt..

Det är mitt försvar för mina fel och brister.



M.T

Att ha Kama sutra sex med en sjöman

Kategori: Ligg

En tjusig kväll i Februari i år stod jag tillsammans med mina vänner på en liten unken sket bar på andra lång gatan med min tredje öl i handen. 


(Andralång går för övrigt aldrig ur tiden. Fastän man frågar sig själv om man börjar bli för gammal för billig öl och sunkiga toaletter så blir svaret alltid Nej. Nej det blir man aldrig. Man blir aldrig för gammal för billig öl.)

Hade börjat prata alldeles för ivrigt med min vännina om sex och samlevnad. Om kärlek och relationer. Om svek och känslor.
Sånt vi kvinnor pratar om. För det mesta.

Tillslut bestämde vi oss för att gå ut på rövarstråk!

Rövarstråk kan ha många betydelser i mitt huvud.
Det är ett mycket lustigt och trevligt ord att använda sig av i många olika sammanhang.
Men innebar i det här fallet att lämna den lilla dammiga baren för att leta rätt på den stora kärleken.

Som vanligt.

Så himla dumt att använda ordet den stora kärleken med tre öl under västen. Det lär ju aldrig hända. Ialla fall. Hur som helst. Och så vidare.
Vi gick vidare.

Vart?
Till stans största köttmarknad.

Tänker inte nämna namn.

Det var där man hängde när man precis fyllt 22 och ett halvt.
Lammköttsmarknad kanske är ett bättre beskrivande ord nu mera när man fyllt över 25.
Inte ett ställe att hitta den rätte på i alla fall. Det vet jag.
Men precis rätt om man vill hångla. 

I alla fall. Vi kom in fortare än kvickt. Gick före halva kön. Jag och mina tre kompanjoner.
Hängde av oss jackorna.
Slog med blicken över rummen.
Köpte en öl.

Fem minuter senare. Står han där..
Min sjöman. Min långa blivande sjöman.

Han sa ungefär Hej. Sen var jag fast.
Vi pratade i några minuter och jag fladdrade allt vad jag orkade med mina små ögonfransar.
Han kysste mig och han tog min hand.
- Ooooooooooj... Vilka stora händer du har! Sa jag ungefär som Rödluvan.
Vi jämförde tummarna.
Gigantisk tumme.
- Det är inte det enda som är stort... Viskade han. Lite som vargen.

Hoppsan Hejsan! Nu kör vi! Tänkte jag.

Vi gick ut och promenerade gatan ner förbi några hållplatser innan vi väntade in kollektiv trafiken som hjälpte oss hem till honom.

Där hade jag det bästa one-night-stand sexet i hela mitt liv.
Japp. Jajamensan. Herregud. 
Halleluja.
Skepp o Hoj!

Dagen efter när klockan började bli alldeles för mycket sprang jag upp ur sängen. Sa knappt hej då för jag ville inte känna mig i vägen.
Kan aldrig stanna längre än fem minuter efter att morgonligget tagit slut.
Måste ut. Måste hem.
Måste gå walk of shame.

Pep hej då tystare än en näbbmus och valsade lite halv förvirrad ut genom dörren och letade mig till en vettig hållplats.

Påvägen hem svängde jag förbi apoteket och köpte ett dagen efter piller för 159 spänn för mina näst sista slantar. Såg på apotekskvinnan att hon synade mig från topp till tå och tänkte ungefär; ”Dagens ungdom!” ”Skäms på dig flicka lilla!” ”Du borde veta bättre” ”Slampa”. Eller kanske inte.
Men jag brydde mig inte så mycket. Var ändå på ett strålande humör!
Det var svårt att förstå hur någon man hade träffat för allra första gången några timmar tidigare kunde få marken man står på att skaka så mycket.

Han var inte min stora kärlek, bör tilläggas. Han var bara en helt vanlig sjöman med fina händer och trevlig röst. Men det gjorde mig ingenting. För det var bra och kravlöst.

En vecka senare började vi sms:a. Vi hade bytt nummer.
Han skrev och frågade om jag ville komma dit och ligga.
Och jag skrev: Såklart jag vill!
Nej det skrev jag inte, jag spelade lite mer cool. Lite mer: Kanske det kanske
Utan punkt.
Lite avslappnat sådär. Som att det inte var en så stor grej.

Jag åkte i alla fall dit efter att ha spelat lite svårfångad. En helt vanlig onsdagskväll vid sju.
Han mötte mig utanför sin lägenhet och gav mig en kyss.
En alldeles egen vanlig kyss. Ingen fest kyss. Ingen bakis kyss.
En vanlig onsdags kyss.

Och vi gick in. Och satte oss i hans soffa och drack ett glas vin.
Sen blev det som vi hade planerat.
Jag visste inte att det kunde bli bättre än sist.
Men jag hade så himla fel.
Jag hade mest fel i hela världen.

Jag fick en slags själslig orgasm. Som att jag dog och återuppstod.
Det gungade värre än på dom sju haven och det är väl något som jag antagligen aldrig kommer uppleva med någon igen.
Hoppas såklart.
Men jag har inga stora förhoppningar.
Det duger bra med vanliga orgasmer. Naturligtvis! Det är inte fy skam. Absolut inte.
Det var antagligen lite Kama Sutra över det hela.
Med ögonkontakt och hela grejen. Intensivt. Inte bara. In, ut och så vidare.
Vi ”älsakde” inte om ni nu skulle få för er det. Ursch nej! Hatar för övrigt det ordet. Det gör mig nästan lite äcklad.
Nej verkligen inte. Vi knullade. Såklart.
Men med hjärtslagen utanför kroppen och för första gången under ett samlag så tårades mina ögon. Jag var på vippen att fälla en tår av tillfredställelse.
Slå den! 
Var lite rädd att han skulle tro att jag var galen.
Här ligger jag och gråter medans en vilt främmande sjöman har sin penis i min vagina liksom. Lite den. Skrämmande.

Men det gick inte att hejda. Jag ville inte hejda det.

Jag kände något jag inte ens visste existerade.
Med honom. Han. Som jag inte känner för fem öre. Ger mig den här upplevelsen.
Det är inte klokt va!?
Det är inte klokt vad man ska vara med om.

Jag slutar aldrig att förvånas. 
Tack sjömannen, jag är dig evigt tacksam. 

 
M.T

 

 

När jag förlorade Oskulden

Kategori: Ligg

Sommaren 2003 var jag 16 år. 
Hade slutat 9:an och skulle börja 1:a ring i Augusti.
Pressen.
Förlora-oskulden-pressen hade just kickat in som allra värst.

Det som alla pratade om.
Det stora samtalsämnet:
”Är du oskuld!?” ”Har du gjort det?!” ”Var det skönt?” ”Gjorde det ont?”
Naturligtvis tyckte ingen att det gjorde ont.
Det var så jävla skönt.
Och så himla bra. Precis så tyckte alla. 

Det där bekymmrade mig måttligt fram tills sommaren 2003. När ALLA andra verkade ha legat med någon. Minst fem gånger.

Jag bestämde mig för att inte börja gymnasiet utan att ha ”gjort det”.

Så jag och min bästa vän packade väskorna och åkte till Hultsfreds festivalen.
Till leran. Till musiken. Till natten som aldrig skulle ta slut.
Min endagarsbiljett till att bli vuxen.

Mamma visste ingenting.
Man fick inte åka på festival hur som helst när man var 16 år. Det var ett som var säkert.
Sa att jag skulle hälsa på en kompis i stockholm.

Vi kom fram.
Vi checkade in, slog oss ner i ett tält och började halsa.
Minns inte så mycket mer vad som hände där emellan.
Men jag träffade i alla fall en kille.

Kent. 24-årig Naprapat från Örebro.
Det är allt jag vet och kommer ihåg om honom.
Kent charmade mig väl aldrig riktigt, men jag såg min chans.

Jag vet inte om det var han eller jag som tog intiativet men någonstans i skogen, på hultsfredsfestivalen bland löv och grenar och barr en natt i slutet av Juni 2003 så blev jag av med min oskuld.

- Äter du p-piller?
Nej, sa jag.
Så krånglade han på sig kondomen.

Två minuter tog förlora-oskulden-ligget. 
Två himla minuter. Och det gjorde så jävla ont. Glömmer aldrig den smärtan. Med byxorna nere i en kall skog. Mitt i natten. Det var allt annat än "så jävla skönt" i alla fall. Tro mig. 
Men jag låtsades som ingenting.
Jag låtsades att jag tyckte om det. Och jag låtsades som att jag hade gjort det förut.

- Fan vad skön du är..
Fan vad stor han är tänkte jag och bet mig i tungan för att inte skrika.
Och fan varför tar det aldrig slut!

Det måste varit dom längsta två minuterna i hela mitt liv. Räknade sekunderna. Och jag var så glad när dom var över.

Nu i efterhand kan jag fundera över om han verkligen hade så stor kuk..
Antagligen upplevde jag det bara så eftersom jag aldrig hade haft nått överhuvudtaget mellan mina ben förut.
Jag hade aldrig ens fått en orgasm.
Och ni behöver inte ens fundera över om jag fick det den här gången. Svaret på den frågan är nog uppenbar.

Den natten sov jag och min kompis på en bajamaja. Oskuldslösa, fulla och frusna.
Alldeles för unga.
Vaknade upp runt sex på morgonen och hasade oss ut i morgondiset.
Kallt som fan.
Leriga kläder.

Efter några timmars väntan hoppade vi på tåget hem. Jag med ett nytt minne som jag aldrig skulle glömma.

Jag minns att det sved så fruktansvärt när jag skulle kissa på tågtoaletten. Det sved och gjorde ont. Och i trosorna låg det barr och blod.
Han hade tagit den. 24-åringen från Örebro.
Och här var beviset.
Minns trosorna jag hade på mig.
Minns byxorna. Svarta. Tröjan som var Blå.

Väl hemma. Duschade jag fortare än kvickt. Skrev hans namn i min dagbok. Jag visste inte hans efternamn men jag döpte honom till Kent Hultskog. Hult som i Hultsfred och Skog eftersom det var i skogen.
Och när någon frågade kunde jag äntligen säga ”Nej, jag är inte oskuld.” och ”Det var så himla bra”.

Jag gjorde ett eget val.
Ett 16 årigt hjärtas val. Och det är okej.



M.T


Där ligger du med hjärtat innanför huden

Kategori: Kärlek



Man ska inte ge sin kropp och sitt hjärta i en och samma förpackning. 
Man ska dela på sig. Ligga utan hjärta. Eller älska utan kropp.
För om man råkar glömma att packa ut hjärtat ur bröstkorgen så får man va beredd på och ha klart för sig att det kan gå sönder.
Det är som att man får skylla sig själv.

- Hej! Där ligger du utan kläder med hjärtat innanför huden. Nu har jag rätt att trampa på dig och dina känslor.
För du får skylla dig själv att du glömde skydda dig själv. 


M.T

Att bli sprutad i ansiktet

Kategori: Ligg

Under min sexuella debut var jag mycket noga med att inte komma i oral kontakt med killens könsorgan. 
Inga krusiduller:
Jag sög inte av någon alltså.

Under tiden jag blev mer och mer sexuellt aktiv så utvecklades såklart äckelkänslorna inför att ha en kuk i munnen till att det inte var så farligt.
Jag tog steget.
Bara gjorde det.
Jag till och med gillade det. Om förutsättningarna var bra.

Under alla år som gått från det att jag förlorade suga-kuk-oskulden så har jag både sugit, svalt, spottat och inte brytt mig så mycket om var det hamnar.
Utom i ansiktet.
En helig regel.
Aldrig i ansiktet.

Inte att en man ska få förnedra mig genom att få lov att spruta mig i ansiktet. Där går gränsen.
The line.
Det känns fel. Känns obehagligt och ja just det.. Förnedrande.

Har fått för mig att det måste ju vara alla killars dröm. Att få spruta en tjej i ansiktet. Precis som i porrfilmerna. Säg mig har jag fel? Är inte det en dold fantasi alla män vill förverkliga innan dom dör? Eller är det bara jag som är skadad?
Hur som helst.
Inte ens en pojkvän skulle få det nöjet.
Det var i alla fall vad jag hade bestämt och planerat för mitt liv.

Men så en dag.
Det kommer alltid en vacker dag.
När man möter en charmig Norrlänning!

Vi träffades på ett uteställe. För ungefär två år sedan. Han var ett sjukt bra fem-i-tre-ragg och jag var full.
Det blev ingenting mer än så fram tills förän i höstas.
Dejting på nätet.
Han hittade mig där och vi bytte nummer.
Bestämde att vi skulle gå på dejt.
Hurra för dejt tänkte jag.
Nu fan ska vi dejta! 
Men som vanligt så plingar det till i telefonen en alldeles för sen lördagskväll:
- Ligga först, dejta sen?
Och jag svarar:
- Deal!
Japp. Så var det med det.
Och vi möts upp och han följer med mig hem och sover över.

Och det är då det händer.
På morgonen när vi ligger med varandra igen. Det är då alla mina gränser suddas ut och jag låter honom komma i mitt ansikte.
Linjen är utsuddad. Och jag har förnedrat mig själv med en charmig norrlänning.

Och jag vet inte hur sjutton jag kom fram till att det var okej. Men jag vet att någonstans i bakhuvudet tänkte jag desperat:
Nu kanske han kommer vilja träffa mig igen.. För jag är så snäll som låter honom komma i mitt ansikte.

Så frukansvärt dumt tänkt.
Vad har jag innanför pannbenet egentligen?
Jag ville så gärna att han skulle vilja träffa mig igen. Jag ville ju vara "snäll". Vara en "cool" tjej.
Att han inte bara skulle lämna mig där i sängen och aldrig mer höra av sig.
Men jag tänkte aldrig på att jag kanske är den enda kvinnan i världshistorien som inte låter män komma i mitt ansikte hur som helst.. Jag tänkte aldrig på det. 

Så att jag "offrade" min gräns för honom, kanske för honom inte var det minsta ovanligt..
Jag tänkte aldrig på det.

Och det är bara hemskt sorgligt nu i efterhand.
Att jag lät det där hända.
För vad tror ni hände?
Tror ni att  han hörde av sig?
Nej. Det gjorde han inte.
Tror ni att jag hörde av mig?
Jajamensan. Det gjorde jag.
Och han svarade inte.

Är det jag som är dum eller är det han som är ett svin? 

Så..
Det blev ingen dejt. Men det blev ett till ligg. Med lite sprut i ansiktet på köpet.
Och så jag själv som inte längre har några gränser.


M.T

Viktor med K

Kategori: Män

Träffade en kille. Man. Kalla det vad ni vill. 
För några veckor sedan.
På en dejtingsajt.
Dom är ju så inne nu. Dejtingsajterna.
Och eftersom jag liksom alla andra 26-åriga singelkvinnor är lite på jakt efter mannen i mitt liv. Den stora kärleken. Han med stort H. Så är jag inte sen att skapa mig ett konto.

I alla fall.
Viktor hette han.
Viktor med K.
Vi mailade ett tag med varandra. Jag var ganska skeptisk. Hade inte dejtat på ett tag pga tidigare dåliga erfarenheter, såsom vardagsrum prydda med alldeles för många lavalampor och vin serverat i te muggar. Vilket kan va himla charmigt och trevligt. Om det görs på rätt sätt. Men inte utav en alldeles för nervös astronaut.

Hur som helst.
Han ringde en kväll. Vi hade bytt nummer. Viktor och jag.
Och jag svarade med en darrig röst. En minut senare släppte darret och samtalet flöt på. Pratade nog i närmare 40 minuter med en främling på telefon. Om allt möjligt intressant och ointressant.
Han var lika gammal som mig och tandläkare. Blivande tandläkare.
Käckt tänkte jag genast. Då blir vi ju lite som Anna och Alex i solsidan.

Dagen efter var det fredag och vi hade bestämt att vi eventuellt skulle ses för en promenad. Det var snöigt ute och jag var på glögg mingel hos en vän.
Skickade ett meddelande och frågade om han ville ses i stan och gå en runda.
(Perfekt romantiskt, tänkte jag. Om det nu skulle klicka, spraka, explodera, så är det en gör bra historia att berätta för barn barna sen...
Hur vi promenerade i Vasastans allé under stjärnorna en iskall december kväll.)

Han tyckte att det var lite väl sent för promenad men att jag gärna fick komma hem till honom och titta på hans adventsljustake som han just renoverat(!) och dricka te.
Hm. Jo men visst. Varför inte? Kör i vind! Tänkte jag med kanske bara tre koppar glögg innanför rockärmen.
Så jag masade på mig vinterjackan och alla vantarna och vinkade hejdå till glöggen.
Satte mig på 7:ans spårvagn och pulsade efter en stunds åkande hem till honom med hans röst i örat som vägbeskrivning.

Han kastade ner nycklarna genom fönstret och jag tänkte på Håkan Hellströms ”shelley” – släng ner nyckeln min fina..
Han öppnade dörren när jag nådde översta trappsteget och vi kramades.
Stor näsa. Blänkande tänder. (såklart)
Han visade mig runt och jag fick se ljusstaken. Tjusig.


Satte oss i soffan.
Typisk ensamstående man-i-sina-bästa-år-lägenhet.
En etta. Allt man behöver: En stor tv. En soffa. Plats för dator. Och en 90 säng.
Yeah.
Tittade mig omkring och funderade på hur vi skulle kunna matcha ihop våra två stilar om vi nu mot förmodan skulle gifta oss.
Typiskt mig.
Kunde inte låta bli. Kan aldrig låta bli.
Tänkte på om han verkligen var nått för mig.. Studerade näsan. Hans stora näsa. Nästan lite för stor? Skulle jag stå ut med den.
Hoppades att våra barn skulle få min.
Tänkte på hur hans efternamn lät tillsammans med mitt förnamn.
Kunde inte låta bli.


Han var trevlig. Normal. Normalt liv.
Ja. Så jag tänkte att jag minsann skulle ge den här personen en chans.
Så det gjorde jag.
Hade bestämt mig för att vad som än hände så skulle jag inte ligga med honom.
Det var enda regeln. INGET LIGG!
Inte nu. Inte ikväll.
Jag ska inte sabba det här innan det ens har börjat.

Sen tog det en timma.
En timma innan han la in den stora stöten.
Handen på låret.
Handen på låret!
Vem kan motstå det?!
Så där låg vi. Några sekunder senare. I soffan. Och jag hånglade med hans blänkande leende.
Och jag sa: Nej. Jag hade faktiskt inte tänkt mig att det skulle bli såhär.
Och han sa: Okej. Vi behöver inte.
Men det var redan försent.
Så vi hånglade över till 90 sängen och så var det med det.
Tog på mig kläderna runt fyra på morgonen och masade mig hem för jag ville verkligen inte vakna upp i en 90 säng dagen efter med en tandläkare när jag inte ens hade borstat tänderna.
Han verkade vara lika på den iden som jag.

Dagen efter tittade jag mig i spegeln och reflekterade över natten som varit. Hade sugmärken på läpparna som berättade sanningen om att han faktiskt kysstes lite för hårt.
Hånglade liksom lite mer med tänderna kanske?
Men kände ändå: Han är värd mer tid.
Men jag tänker inte höra av mig.
Jag ska spela coooool. Lite svår.
Det har jag aldrig prövat förut. Jag har alltid skippat alla timmar som ska gå mellan sms:andet. Skippat tre dagars regeln.
Jag har kört. Och det har aldrig funkat.
Så nu ska jag spela spelet.
Let the game begin!

Dagarna gick. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju. Sju himla dagar.
Efter sju himla dagar började jag inse att jag bara var.. Ja precis. Ett LIGG.
Ett jävla one-night-stand. Jag började bli jävligt förbannad.
Jag började bli jävligt förbannad för att jag inte ens fått ett sms där det stod. ”Tack för igår. Tack för i fredags. Det var trevligt.”
Åtminstonde.
Ett ”Det var trevligt”.
Men nej. Inget sms. Inget tack för igår.
Ingenting.
Hyfs? Vet ni vad det är?
Jag kände mig så himla utnyttjad.
Så jag kunde bara inte hålla mig. Jag kunde inte hålla mig. Lämna det och acceptera.
Så jag skrev ”Tack för ett trevligt ligg!”
Och fick tillbaka ”Tack själv =)”
Fantastiskt! Eller hur? Vilket oerhört fint svar..

Jag ville ju bara dricka den där koppen med te och gå en promenad under stjärnorna. Få en puss på kinden.
Ändå. Kunde jag inte låta bli att ge efter för stundens lust.
Om han kunde ligga med mig varför kunde han inte ge mig en chans? När jag var beredd att ge honom en?


M.T

Att förlora sitt hjärta

Kategori: Kärlek

Jag vet hur det känns att förlora. 
Jag vet hur det känns att förlora sitt hjärta. Förlora i Kärlek.
Hur det är att kämpa för att vinna.
Hur man tillslut nästan ligger naken på marken och ber om att han ska älska en.
”Snälla älska mig!!” skriker man.
”Välj mig. Älska mig.”
Men ändå. Fastän man ligger där... Blottad och sårbar. Uppriven. Med hjärtat utanför kroppen. Och förblöder.
Så väljer han någon annan.

Han väljer henne.
Hon som är precis som alla andra.
Enkel.
Lätt.
Obekymmrad.

Och han vänder sig inte om. Han gör sig inte besväret.

Hur mycket blod kan man förlora utan att förblöda?
När är det nog? När räcker det?

Inte ens när han lämnar mig där. Så kan jag förmå mig att resa mig. Sy ihop mig själv och gå vidare.
För det gör för ont. Det är ett öppet sår och jag har inga plåster.
Jag har inga plåster och jag har ingen tråd.

Jag måste självläka utan bedövning och utan stygn. Utan smärtlindring.
Och utan honom.
För det är slut.

Han har aldrig varit min och jag har aldrig varit hans.
Vi har aldrig varit varandras.

Jag gav honom hela mig själv och han gav mig sin kuk.

Jag har kanske precis läkt. Kanske precis läkt ihop. Bearbetat. Nu står jag upp. Och det blöder inte längre. Det kanske alltid kommer vara infekterat i kanterna..
Men jag är självläkt. Alldeles själv. Efter hundra år.

Jag vägrar förlora mitt hjärta igen.
Jag vägrar.
Jag vågar inte.
Jag vägrar känna något för någon igen.
Det är inte värt det. Han får känna först. Nästa person får känna först. 

Jag vågar inte bli förälskad. Bli kär. Älska.
För jag orkar inte behöva självläka igen.

Det är en jävla kamp.
Ett helvete.
Att förlora i kärlek.
Och behöva leva med infekterade kanter resten av livet.

Jag trodde länge att han var mitt livs kärlek. Men han valde ett annat hjärta framför mitt. 
Och jag drunknar inte längre i blod och tårar för honom.
Jag drunknar inte i blod för någon mer.


M.T